Avreglerade elmarknaden ett misslyckande

SEKOs ordförande Valle Karlsson och Elektrikerna andre vice ordförande Ulf Carlsson talade klarspråk på SvD Debatt 21 februari om den EU-dirigerade avreglering av elmarknaden som påbörjades för över 20 år sedan.

De skriver: ”Avregleringen av elmarknaden motiverades med att energibranschen skulle bli effektivare, elen billigare, och att valfriheten skulle öka för konsumenterna. Ja, det är sant att konsumenterna idag kan välja elhandelsbolag, men de samlade konsekvenserna är förödande. Priserna har rusat, underhållet försämrats, arbetsplatsolyckorna har ökat och anställningstryggheten försvagats. Färre anställda skall utföra en större del arbete samtidigt som elbolagen kan plocka ut miljardvinster (…) All samhällsviktig verksamhetär beroende av energi och inte minst el. Privatiseringen och fragmentiseringen av energisystemet har skapat en osäkerhet kring vilka aktörer som kan ta ett övergripande ansvar i en krissituation. Före avregleringen såg staten genom Vattenfall till att det producerades mer el än vad som behövdes. Sverige skulle ha en reservkapacitet i händelse av kris. När produktionen styckades upp och elen fick ett marknadspris blev det inte längre lönsamt att upprätthålla kraftverk för att garantera en reservkapacitet”.

Det är bra att några fackliga toppledare som Karlsson och Carlsson tar till orda och dömer ut avregleringen av elmarknaden, som också försatt Sverige i en säkerhetspolitisk svår situation. Men ingenstans i artikeln nämner Karlsson och Carlsson att den svenska el- och energipolitiken styrs av EU:s otaliga direktiv och förordningar. Nu är detta inte något ovanligt. EU-avregleringen har också drabbat järnvägen, posten, tele, gas, flyg mm. Privatisering av ”samhällsviktig verksamhet”, som Karlsson och Carlsson uttrycker det, är själva innebörden i EU:s nyliberala åtstramningspolitik, en politik för storföretagen och de besuttna och till men och ökade kostnader för vanliga medborgare. Vilka riksdagspartier – om något – kommer i den stundande valrörelsen driva en politik i strid mot Lissabonfördraget för en åternationalisering alternativt återkommunalisering av samhällsviktiga verksamheter?