Nej till federala EU-skatter och federal finanspolitik 

Onsdag 24 mars behandlade riksdagen regeringens proposition om ”EU:s egna medel”. På grund av Storbritanniens utträde ur EU så behöver man ta ut nya och höjda federala skatter för att EU:s budget inte ska minska. Detta kallas för ”EU:s egna medel”. Nya federala skatter blir bland annat plastskatt och skatt på digitala tjänster.

EU-ledarna har även kommit överens om en så kallad återhämtningsfond på 750 miljarder euro. 360 miljarder euro lånas ut och 390 miljarder fördelas som bidrag. Fondens medel lånas upp på den internationella finansmarknaden av EU.

Detta är politiskt mycket känsligt. Den tyska författningsdomstolen har kritiserat Europeiska Centralbankens upplåning under finanskrisen. För att undvika debatt ska EU-ländernas parlament inte godkänna EU:s upplåning för att finansiera återhämtningsfonden utan endast den avgift på bruttonationalinkomsten, BNI, som ska finansiera återbetalningen av fondens upptagna lån fram till 2058. Detta som en anonym avgift inom ramen för EU:s nya och gamla federala avgifter och skatter.

Därigenom slipper man ett förfarande där medlemsländerna ska få möjlighet att behandla principfrågan om EU:s nya möjlighet att bedriva federal finanspolitik. Detta innebär att man för de europeiska medborgarna bakom ljuset. BNI-avgiften medför en avgift på cirka 5 miljarder kronor per år vilket i praktiken innebär en höjning av Sveriges EU-avgift.

Återhämtningsfondens syfte är att rädda euro-systemet som kännetecknas av inbyggda värdeöverföringar från underskottsländer till överskottsländer. För alla de länder inom eurosystemet som inte kan reglera obalanser i utrikeshandeln med devalveringar kommer inte återhämtningsfondens pengar att räcka. Sverige riskerar då att få ställa upp med ytterligare pengar för att rädda euron.

Text: Per Hernmar