Det tvivelaktiga fredsprojektet

Vid andra världskrigets slut var Europa en världsdel slagen i spillror. Strävan efter att säkra freden födde tankar om ett nära och fast samarbete mellan de krigströtta länderna.

Det var i detta skede som Frankrikes utrikes- minister Robert Schuman lade fram förslaget om Europeiska kol- och stålgemenskapen, EKSG.

Tanken var att en gemensam och överstatlig kontroll över de basindustrier som var själva grunden till militär upprustning skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan medlemsländerna.

Detta är den officiella historieskrivningen; EU startade som ett fredsprojekt. Syftet var att försona de gamla ärkefienderna Tyskland och Frankrike.
Den politiska idén om europeisk integration som fredsgaranti är sakligt sett ganska tvivelaktig.

Många menade att att de forna europeiska stormakterna var och en för sig var för små för att på egen hand kunna tillvarata sina intressen och kunna göra sig gällande i den nya världssituationen som höll på att växa fram. Genom samgående skulle Europa kunna bli starkt nog att vara en självständig kraft, jämbördig med och balanserande USA.

1950 uttalade den västtyske förbundskanslern Adenauer: ”Ett federalt Europa kommer att bli en tredje kraft … Tyskland har återigen blivit en faktor som andra måste räkna med …Om vi européer koloniserar Afrika skapar vi på samma gång en försörjare av råvaror till Europa”.

Förutsättningen för europeisk integration var resultatet av andra världskriget och de gemensamma utmaningar som uppstod i skuggan av kalla kriget. Europeiska länder var inte längre första rangens stormakter. Tyskland var militärt tillintetgjort och satt under förmyndare. Storbritannien och Frankrike fortfor att göra anspråk på stormaktsställning, men i verkligheten kunde dessa stater med hänsyn till resurser och politiskt makt i det följande inte jämföras med USA (och Sovjetunionen). Samtidigt började Europas kolonialvälde att falla sönder.

I denna nya situation blev gammal rivalitet överskuggad av ett gemensamt öde. Därför är det rimligt att hävda att det är freden som kan förklara integrationen i Europa, och inte tvärtom.

Att USA skulle få regera i ensamt majestät, var emellertid ingenting annat än en önskedröm i Washington. De gamla europeiska kolonialmakternas ambitioner att återupprätta en plats på världsarenan blir allt mer påträngande. Om alla de planer som nu smids av EU-stormakternas regeringar och EU-byråkratin i Bryssel blir till verklighet, ja då kommer EU att omvandlas till Europas Förenta Stater – en ny supermakt ekonomiskt, politiskt och militärt rustad att ta upp kampen med USA om det globala herraväldet.

Redan 1957, när Frankrike och Storbritannien efter hårda amerikanska påtryckningar tvingades retirera från Suez, sade Konrad Adenauer till den franske utrikesministern Christian Pineu att den enda möjligheten för Europa att kunna stå emot USA är att enas:” Europa kan bli er hämnd”.