EU:s jordbrukspolitik är väl avvägd, skriver LRF:s ordförande i Östergötland Anders Johansson på NT debatt den 30 oktober. I och för sig inte förvånande. Den dåvarande LRF-ledningen med Dockered i spetsen arbetade för ett EU-medlemskap. Men att efter 8 års erfarenhet av EU:s milt uttryckt, sjuka och byråkratiska jordbrukspolitik, som bygger på stordriftsideologin med stora insatser av fossil energi, kemikalier och långa transporter av livsmedel, djur och foder, att kalla den för väl avvägd vittnar om hur vilse Anders Johansson och LRF-ledningen har hamnat.
Sanningen är att EU:s jordbrukspolitik som är uppbyggd på bidrag av alla de slag, är mycket kostsam på grund av att den kräver en oerhörd mängd byråkrater.

Varje enskild bonde skall kontrolleras i minsta detalj. Exempelvis ökade personalen på jordbruksverket från 110 till mellan 800-900 personer i och med EU-inträdet. Även på de olika länsstyrelserna ökade personalen kraftigt.

Nu springer länsstyrelsens anställda runt på gårdarna och kontrollerar att kossorna betat ordentligt i hagarna, mäter åkrar med sin mätkäpp, räknar kor och kontrollerar öronbrickor, stenmurar, stenrösen, åkerholmar, våtmarker, och kontrollerar de olika grödorna mm.

I slutänden är det konsumenterna som får betala notan via skattsedeln (även bonden är konsument). Hela systemet är med andra ord kontraproduktivt.

När alla får bidrag kan man ju lika gärna ta bort dessa så slipper vi allt förnedrande byråkratiskt krångel. Det är bättre att få betalt för det vi producerar och det måste vi kämpa för, därför att precis som i det tidigare Sovjetsystemet vill byråkrater och den politiska trojkan ha fullständig kontroll och styrning över det sista fria yrket - jordbrukarens. Brysselbyråkrati och frihet går inte ihop.

Budskapet från LRF är en fortsatt satsning på stordrift och fortsatt strukturrationalisering, inspirerade av den tidigare LRF-ordföranden Bo Dockereds vision om en slakteriförening och en mejeriförening.

Finns det då några belägg för att stordrift ger billigare livsmedel? Svaret är nej, tvärtom. Sverige är ett av de länder i Europa som gått längst vad det gäller stordrift och strukturrationalisering av jordbruket.

Enligt gällande devis, stort är bra, skulle vi i Sverige ha de lägsta livsmedelspriserna. Så är det nu inte, den senast presenterade jämförelsen av livsmedelskostnaderna i de olika EU-länderna visar att det är dyrast i Sverige.

Medan Österrike som behållit sin småskaliga struktur av jordbruket och livsmedelsförädlingen ligger på medel i EU. Det finns i Österrike 5076 småskaliga slakterier, de flesta så kallade gårdsslakterier. Strukturen på mejeri och ysterisidan är liknande. Österrike är inte unika i EU, i de flesta länder är andelen småskaliga slakterier stort. Exempelvis finns det i Tyskland 9 500. I Sverige finns i dag 28 kvar, 1998 fanns det 49.

Det är hög tid att åternationalisera jordbrukspolitiken, det är inte acceptabelt att landets skattebetalare och konsumenter skall bidra med hundratals miljoner till EU:s tobaksodlingar och produktion av vinöverskott. Lägg därtill kostnaderna för den gigantiska byråkrati som omgärdar EU:s absurda jordbrukspolitik.

Först då vi har en nationell jordbrukspolitik, som formuleras utifrån en helhetssyn med långsiktig hållbarhet som övergripande mål där miljö, regional, energi och de socialpolitiska aspekterna beaktas, kan vi kalla den väl avvägd.

Det är beklagligt men LRF kan idag med fog översättas till "Landsbygdens Rena Fördärv".

ÅKE KARLSSON

ORDFÖRANDE
FÖRBUNDET SVERIGES SMÅBRUKARE