EU och GATS kommersialiserar och privatiserar den
högre utbildningen
I
tider av större omorganisationer, så hänvisas till s.k.
omvärldsfaktorer för att legitimera en förändring. Men
för den "vanlige" läraren, forskaren och studenten är
den inte alltid så lätt att tränga in och reflektera
över dessa omvärldsfaktorer, som oftast framställs på
ett grumligt och värderingsfritt sätt. Ofta nöjer vi oss
med klyschan att vi lever i en globaliserad värld,
utvecklingen måste ha sin gång, och därför måste
ledningen få göra den ena förändringen efter den andra
utan närmare analyser och eftertanke.
Jag
har försökt ta reda på vad som ligger bakom de
förändringar som nu görs på svenska universitet och
högskolor. I denna PM presenterar jag kortfattat vad som
händer inom EU.
The European Higher
Education Area
Det
europeiska universitetssystemet ska inriktas mot att
skapa något som kallas "the European Higher Education
Area". Det har slagits fast i ett antal
universitetsdeklarationer under senare år.
Det
började med den s.k. Sorbonnedeklarationen från
25 maj 1998, då utbildningsministrarna för Frankrike,
Tyskland, Italien och Storbritannien (d v s de mest
tongivande länderna inom EU) uttalade sig för "the
development of an European higher education space that
would match and support the economic, commercial and
financial markets launched by the European Union over
the last forty years".
Syftet med deklarationen var att sätta igång en process
för att harmonisera de nationella utbildningssystemen,
så att företagen inom EU får tillgång till en mera
rörlig, anpassningsbar, anställningsbar högre utbildad
arbetskraft. Detta ska ske genom att utbildningssystemen
i Europa (inte enbart inom EU) görs mera lika. Det är
från Sorbonne- mötet som det s k "two-cycle system"
eller 3-5-8 introducerades. Man kan också se
Sorbonnedeklarationen som ett sätt för nationella
politiker och universitetschefer att till en del ta över
initiativet för utvecklingen av det harmoniserade
europeiska utbildningssystemet från EU-kommissionen. Så
t ex publicerade EU-kommissionen 1995 en vitbok i vilken
man bland annat lanserar näringslivsanpassade
kompetenskort - elektroniska CV- som på sikt skulle
ersätta nationella utbildningsbevis (Se Sören Wibes och
min artikel i Kritiska EU-fakta Nr 69 2001).
Skapandet av The Higher Education Area bekräftades sedan
av 29 utbildningsministrar i den s.k.
Bolognadeklarationen från 19 juni 1999 .
Organisationen EAIE
(European Association for International Education )
kommenterar Bolognadeklarationen med att den "touches on
many issues and has far-reaching implications for the
´philosophy of Europe`…It is important to note that the
Declaration is neither a form of European Directive nor
an international agreement in the conventional sense.
Rather it is an act of common commitment by national
governments to the principle of ´Europeanisation`of
higher education through the increased cooperation of
institutions".
Bolognaprocessen
Den
s.k. "Bologna processen for the European Higher
Education Area" har sedan följts upp på universitetsmöte
i Salamanca 29-30 mars 2001 och ett europeisk
studentmöte i Göteborg 24 -25 mars 2001. Även
EU-kommissionen, organisationen European University
Association (EUA) i vilken KTH ingår (www.unige.ch/eua/)
samt studentorganisationen National Unions of Students
in Europe (ESIB) har aktivt deltagit i
uppföljningsprocessen. Utbildnings-ministrarna träffades
på nytt i Prag 19 maj 2001. I en kommuniké från mötet
försäkrade dessa på nytt "their commitment to the
objective of establishing the European Higher Education
Area by 2010".
Tidpunkten sammanfaller med Europeiska Rådets
deklaration från Lissabonmötet 2000, som säger att EU
vid 2010 skall bli världens mest "konkurrenskraftiga och
dynamiskt kunskaps-baserade ekonomi".
Enligt kommunikén försäkrade
utbildningsministrarna "that building the European
Higher Education Area is a condition for enhancing the
attractiviness and competitiveness of higher education
institutions in Europe. They supported the idea that
higher education should be considered a public good and
is and will remain a public responsibility (regulations
etc.), and that students are full members of the higher
education community".
Ett
nytt uppföljningsmöte ska hållas under det andra
halvåret 2003 i Berlin. Förberedelserna inför detta möte
ska skötas av en grupp som består av alla undertecknarna
av Bolognadeklarationen (inkl. Sverige), nya
intressenter och EU-kommissionen. Gruppen skall ledas av
EU:s ordförandeland för det aktuella halvåret.
GATS
GATS
står för General Agreement on Trade and Services
(Avtalet för handels- och tjänstesektorn) och ingår i
WTO-systemet. GATS-avtalet berör nästan alla mänskliga
aktiviteter. Susan George uttalade sig om avtalet i
artikeln ”WTO bakom fasaden (Ordfront pocket 2001) på
följande sätt:
"
Det till synes oskyldiga ordet "tjänster" omfattar elva
stora sektorer - tolv om man räknar med kategorin
"övrigt" - och runt 160 undersektorer stadda i
förändring. De tolv huvudsektorerna är affärstjänster,
kommunikation, byggnadsindustri/ingenjörskonst,
distribution, utbildning, miljö, ekonomi,
hälsovård/social service, fritid/kultur/sport, turism,
transport och övrigt. Uppräkningen ger dock bara en
liten uppfattning om hur enorma anspråk WTO i själva
verket har. Bland undersektorerna återfinns juridiska
tjänster, bokföringstjänster, banksektorn, försäkrings-
och börsverksamhet, parti- och detaljhandel,
byggsektorn, arkitektur, inredning, underhåll, väg- och
vattenbyggnad, forskning/utveckling,
fastighetsunderhåll, kreditinstitut, post,
telefonindustri, radio/tv, informationsteknik och
elektronik, resor, hotell, restaurangbranschen,
vägunderhåll, sophantering, renhållning, landsbygds- och
stadsplanering, teater, bibliotek, arkiv,
museiverksamhet, förlags- och tryckeriverksamhet,
reklam, varu- och persontransport med järnväg, båt,
flyg, och på väg, samt icke att förglömma, utbildning på
grund- och högskolenivå, yrkesutbildning, hälsovård för
människor och djur liksom en rad andra områden".
Vad
är nu avsikten med detta avtal? Jo, om det inte redan är
gjort, ska samtliga de uppräknade verksamheterna och
tjänsterna upphandlas (d v s kommersialiseras) eller
överföras till privat regi (d v s säljas ut till privata
intressenter och företag). Allt enligt det nyliberala
(och obevisade) mantrat att privat ägande och drift är
mycket effektivare än under offentlig regi.
På
WTO-mötet i Doha i Qatar nu i november beslutade
världens handelsministrar (således inklusive Leif
Pagrotsky) att starta en WTO-förhandlingsrunda för
överförandet av offentlig tjänsteproduktion till privat
regi. EU:s handelskommissionär Pascal Lamy har varit
särskilt pådrivande för genomdrivande av denna
förhandlingsrunda.
”Omvärldsfaktorerna" är sådana att om vi inte försvarar
den offentliga sektorn (och därmed välfärden) så är
prognosen (och det är också EU:s intentioner) att
utbildningssektorn och andra högskolerelaterade
verksamheter kommer att kommersialiseras och
privatiseras inom en snar framtid. Visserligen uttrycker
utbildningsministrarna i kommunikén från Prag att den
högre utbildningen är en allmän angelägenhet (public
good), men detta hindrar inte att formerna för den högre
verksamheten kommersialiseras och läggs ut på anbud.
Kommunikén uttrycker bara att staten skall reglera den
högre utbildningen.
Privatiseringen föder motstånd
Det
verkar dock som den tidigare nämnda organisationen EUA
ansett det alltför magstarkt att de transnationella
företagen via WTO/GATS skall ta över kontrollen över
universiteten. Tillsammans med ACE
(Association of Universities and Colleges in Canada) och
CHEA (Council for Higher Education Accreditation USA)
gjorde EUA en deklaration inför Dohamötet. Man skriver
om sin deklaration: "The EUA Board is aware that this
terminology may appear unusual, even provocative, to the
staff and and students in some European higher
institutions; however it considers that this is
necessary for the purpose of the declaration. The main
aim of the joint declaration is to make it widely known
that the academic communities on both sides ot the north
Atalantic oppose the inclusion of higher education
services in the GATS negotiations…The joint declaration
asks all actors in the inter-governmental GATS
negotiations (national governments in Europe, the USA
and Canada) not to make commitments in higher education
services or in the related categories of adult education
and other education services in the context of GATS".
Inför Doha - mötet uppvaktades också WTO:s
generaldirektör av den Fackliga Internationalen för
Högre Utbildning (IE) som representerar 309 nationella
lärarförbund från 150 länder. Man krävde:" In order to
fall outside of the scope of the GATS, a national
education system must be fully funded and regulated by
the State and must have no commercial objectives. In
fact, very few educational systems meet these criteria.
The vast majority of the countries have a mixed system
where the private sector play some part"
Huruvida regeringarna och EU-kommissionen under
Dohamötet tog hänsyn till EUA:s deklaration och IE:s
krav har jag inte lyckats utröna (med stor sannolikhet
ej).
Det
är ett faktum idag att de transnationella företagen vill
ha en växande andel av "marknaden" för utbildning i
världen idag, vilken 1999 uppskattades till 2 200
miljarder dollar.
Lärare och studenter ute i Europa (Frankrike,
Nederländerna, Spanien, Tyskland etc.) har under hösten
alltmer protesterat mot urholkningen och förstörelsen av
den offentliga utbildningen. I Nederländerna har
studenter inför Dohamötet protesterat mot att Shell får
undervisa om utvecklingsproblem i Tredje Världen och
Phillip Morris får bedriva forskning om lungcancer vid
Rabobank University. Studenter har protesterat mot att
den nederländske ministern Jorritsma och
undervisningsministern sagt att universiteten skall
bedömas efter deras "market-ableness",dvs hur
konkurrenskraftiga de är på en fri undervisningsmarknad.
Sådana uttalande passar väl in inom ramen för
Bolognadeklarationen och GATS-avtalet.
Studenterna skriver: "By the
GATS-treaty public education will become a
trade-article. European schools and and universities
have to transform, so they can be made competitive for
the American investors. That is the reason why the
Bologna-declaration is agreed to transform the
university system to one single system in all European
countries (not only in the EU). That is the reason for
the Bachelor-Master structure (BA/MA). With this system
universities can easier compete with each others. When
people like Jorritsma gets what they want, only
universities that are fit for the market and useful for
private companies will be supported".
Första halvåret 2002 är Spanien EU:s ordförandeland, och
man arbetar aktivt för införandet av the European Higher
Education Area. Under hösten har i Spanien förekommit
omfattande arbetsnedläggelser och demonstrationer vid
spanska universitet, vilket inte rapporterats i svensk
press (men i den alternativa nyhetsbyrån
http://www.indynews.org/ . Anledningen
är att Aznar- regeringen föreslagit en ny
universitetsförordning (LOU), som syftar till att
förvandla de offentliga universiteten till kommersiella
organisationer. Lärar- och studentinflytande reduceras
kraftig och näringslivsinflytandet gynnas på alla nivåer
i organisationen. Enligt förordningen delas lärarna upp
i en "förstaklass grupp" (de doktorerade) och en
"andraklassgrupp" (övriga). Motsvarigheten till våra
institutionsstyrelser läggs ned. Läraranställning
centraliseras och krav på att ha genomgått en "national
ability" test införs som krav för tjänst.
Utbildningscertifikat och forskning skall utvärderas
utifrån "managerial criterias" för att gynna
marknadsanpassningen. Antagningssystemet förändras för
att gynna de mest lönsamma utbildningsalternativen.
Den
25 oktober strejkade mer än 2 miljoner studenter inom
skolor och universitet mot privatiseringen av
utbildningen och över 120 000 deltog i demonstrationer
över hela landet efter anmodan från studentunionen. Ännu
fler, ca 3 miljoner, deltog den 7 november. Denna gång
deltog också ca 90 procent av universitetslärarna och
andra universitetsanställda. Mer än 200 000 deltog i
olika demonstrationer, varav 50 000 i Madrid, 20 000 i
Sevilla etc. Att det blev så stor uppslutning vid detta
senare tillfället berodde på att studentunionen kraftigt
markerat att kampen mot universitetsförordningen var en
gemensam kamp för lärare, studenter och övriga
anställda.
Samordnade EU-omfattande studentprotester genomfördes
mellan 10 - 14 december:
Belgien: Mellan 10 - 14 december strejkade studenterna
vid universitet i Louvain (ULB). Även studenter och
elever vid ett stort antal andra universitet och skolor
strejkade 13- 14 december och hade särskilda seminarier
om GATS. Stora studentgrupper deltog i den fackliga
demonstrationen 13 december i Bryssel.
Tyskland: Strejker vid universiteten i Berlin, Halle och
Augsburg. Free University i Berlin ockuperades och
studenter avhystes av polis. I Bochum blockerade
studenterna ingången till universitetet. Det var också
protester och alternativa seminarier om GATS-avtalet i
Bremen, Munchen, Köln, Wiesbaden, Cottbus, Potsdam,
Frankfurt, Munster, Kassel och Tubingen.
Grekland: Strejker vid mer än 15 universitet och skolor.
Ockupation av universitetsbyggnader i Patras och
Thessaloniki.
Spanien: Mer än 140 000 studenter strejkade den 12
december.
Italien: Studentdemonstrationer i Rom, Milano, Trieste
och Brescia. I Rom demonstrerade 20 december mer än 100
000 studenter och elever mot privatiserad utbildning.
Sverige: Elevprotester i Stockholm, Luleå och
Hässleholm. På Södra Latin hölls ett alternativt möte om
GATS och en ny studerandeunion bildades (!).
Danmark: Demonstrationer i Köpenhamn, Odense och Aarhus.
Frankrike: Vid universitet i Montpeiller döptes
byggnaderna om till "Bill Gates building", "Nike
University" etc. Även protester vid ett stort antal
andra universitet som t.ex Caen.
Österrike: Protester vid universitetet i Innsbruck.
Nederländerna. Vid universitet i Utrecht fyllde
studenterna anslagstavlorna med information om
utbildningens kommersialisering.
Schweiz: Ingången till universitet i Zurich blockerades.
Under EU-demonstrationen i Brussel 14 december deltog
25 000 (förutom belgiska, främst franska, tyska, danska
och grekiska studenter) under paroller som "Education
not for sale - people not profit!". Demonstrationen
angreps av poliser och många studenter fängslades,
vilket förhindrade en presskonferens, men ej ett
internationellt studentmöte.
Demonstrationer och protester har fortsatt efter
årsskiftet. I London demonstrerade 16 000 studenter mot
terminsavgifter på universiteten i en manifestation
utlyst av utlyst av National Union of Students. Samma
dag demonstrerade 600 studenter i Gent, Belgien, mot en
ny skatt på studentbostäder som kommunen föreslagit. Och
i EU:s ordförandeland Spanien detta halvår arresterades
i början av februari ett 15-tal studenter i samband med
fortsatta protester mot regeringens
privatiseringsprogram för universiteten. I ett brev till
tidningen Sunday Herald skriver rektorerna för de 21
universiteten och högskolorna: " De skotska
universiteten anser att utbildningens främsta syfte är
att främja inlärning och kunskapsbildning, inte att
skapa vinster åt aktieägare".
Under 2002 planeras fler manifestationer inför
EU-toppmöten i Salamanca (mars), Sevilla (juni) och
Köpenhamn (december). Studentrörelsen har radikaliserats
eller som ett student från universitet i München
uttrycker att de senaste halvårets studentprotester har
en politisk framtoning jämfört med protester 1997/98. Då
demonstrerade man för bättre utbildning och bättre
organiserade utbildningsinstitutioner. Nu görs
samhällssystemet i högre grad ansvarigt för
avregleringen av universiteten "Education is not a
product", "Against privatisation" och "Education, not
war" uttrycker en ny medvetenhet.
KTH
kommersialiseras
Inte
heller KTH har undgått en kommersialisering, som går
tillbaka till tiden för den nya universitetslagen och
universitetsförordningen från 1993. De ständiga
omorganiseringarna sedan dess som lett till en platt
organisation och storinstitutioner (eller
matrisorganisation som det ibland kallas) är ett uttryck
för ökat managementtänkande på bekostnad av ett
demokratiskt inriktat beslutsfattande, vilket lett till
minskat lärar- och studentinflytande och centraliserat
beslutfattande till ett mindre antal personer och organ.
Näringslivet har fått ett avgörande inflytande i
universitetsstyrelsen, och ordförande utses från
näringslivet (detta är numera harmoniserat över hela
EU-området). Det finns inte längre något krav på att ha
institutionsstyrelser.
Tilldelning av pengar till institutionerna under
HÅS/HÅP-systemet har gjort studenterna till kunder,
vilket lett till kortsiktig ekonomifixering som enda
ledstjärna. Långsiktiga diskussioner om utbildningsbehov
förs inte längre inom de olika utbildningsområden, då
man kan förlora medel på att "missa" kurser. Detta har
lämnat fältet fritt för den centrala ledningen att
bestämma utbildnings- och forskningsprioriteringar på
oklara och sällan redovisade grunder och samtidigt
överlåta åt utvalda prefekter att ta sitt ekonomiansvar
på storinstitutionsnivån.
Därutöver har EU-systemets konvergenskrav, vilket bland
annat uttrycks som budget- och utgiftstak på den
nationella nivån, enligt en debattartikel i Dagens
Nyheter lett till att den högre utbildningen skulle
behöva ett tillskott på 3,2 miljarder kr för att uppnå
samma ekonomiska situation som 1994/95. Bristen på medel
ser vi bl.a. i form av minskad personal, försämrade
service och överflyttning till kommersiellt betingade
serviceverksamheter genom ett växande
upphandlingsförfarande. KTH-Posten har lagts ned,
ekonomikassafunktionen och materialboden har upphört,
lokalhanteringen kommersialiserats, städ- och
restaurangfunktioner upphandlas. Statshälsan blev det
privata Previa, som förlorade den senaste upphandlingen
till något som kallar sig Feel Good!
Den
yttersta konsekvensen av denna utveckling blir om den
fortsätter att delar av centrala KTH kan göras om till
ett mindre beställarkontor, som upphandlar lärar-
forsknings- och serviceentrepenörer i konkurrens till av
näringslivet beställda utbildnings- och
forskningsprogram.
Men
vad blir det då av arbetsglädjen, arbetsmiljön,
utbildnings- och forskningskvaliteteten?
Naturligtvis bör inte kollegiet acceptera en sådan
utveckling.
Vad
göra?
Min
egen uppfattning är att det offentliga, allsidiga,
mångsidiga och kritiska universitet måste försvaras. Det
offentliga universitet är en del av vårt nationella
kulturarv, som inte får kommersialiseras, privatiseras
och styckas upp på nyliberalismens (och
nykorporatismens) altare med hänvisning till den
"oundvikliga" globaliseringen. Den svenska riksdagen
måste på nytt ta kontrollen över universitetssystemet
och inte passivt lämna över beslutsfattandet och
internationaliseringen till Bryssel och
WTO/GATS-systemet. Vi anställda och studenter på
universitet och högskolor måste ges tillfälle att
diskutera de s k omvärldsfaktorerna, vilket dock kräver
att nödvändig bakgrundsinformation görs tillgänglig och
transparent för bland annat kollegiets ledamöter.
Jan-Erik Gustafsson
Forskare på Kungliga Tekniska Högskolan I Stockholm
(KTH)
2002-03-03
Tillbaka eller
Startsidan |
