Förhandlingar om EU:s utvidgning kärvar

EU:s toppmöte i Köpenhamn den 12-13 december ska enligt planerna bjuda in tio kandidatländerna att bli medlemmar i EU. De berörda är Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Slovenien, Cypern och Malta. Anslutningsfördragen ska undertecknas i Aten i april 2003 och träda i kraft innan valen till EU-parlamentet i juni 2004. Rumänien och Bulgarien kommer inte att släppas in i EU förrän tidigast 2007. Turkiet, som ännu inte har påbörjat några förhandlingar om medlemskap, kommer sannolikt att hållas ännu längre i väntrummet.

Den danske statsministern Anders Fogh Rasmussen hade hoppats på att kunna sy ihop det mesta av förhandlingarna med kandidatländerna före Köpenhamstoppmötet. Så att EU-ledarna i den danska huvudstaden kunnat ägna sig åt högtidstal och champagne. Nu ser den planen ut att spricka. Mötet kommer bli en hård batalj om mjölkkvoter, odlingsytor och pengar, och kan dra ut dagar över den utsatta tiden.

Vid EU-toppmötet i Bryssel i oktober enades stats- och regeringscheferna med vånda om ett slutbud till kandidatländerna. Bönderna i de nya EU-länderna erbjuds till att börja med 25 procent av EU:s direkta inkomststöd. Därefter höjs det med fem procent om året fram till 2007. Sedan ökar stödet med tio procent årligen tills kandidatländerna 2013 är i nivå med övriga EU.

De flesta kandidatländer uttalade missnöje med det snålt tilltagna bud som EU:s ledare enades om i Bryssel. Deras bönder diskrimineras i förhållande till bönderna i de nuvarande medlemsländerna. Länderna i Central- och Östeuropa är avsevärt mer beroende av sina jordbrukssektorer. I genomsnitt 22 procent av arbetsstyrkan är sysselsatt inom jordbruket, jämfört med 5 procent i EU.

Flera av kandidatländerna ser faktiskt ut att bli nettobetalare under de första åren, dvs. de kommer att få betala mer i avgifter till EU än vad de får i bidrag från EU. Detta trots att samtliga kandidatländer har en lägre BNP än EU:s fattigaste länder. Estlands BNP är bara en femtedel av EU-genomsnittet. Cyperns (rikast av ansökarländerna) bara drygt hälften

Pengafrågan är känslig, inte minst på grund av att det kommer att hållas folkomröstningar om anslutningsavtalen i de flesta av kandidatländerna. Enligt EU:s Eurobarometer varierar stödet i de tretton ansökarländerna; från 32 procent i Lettland till 77 procent i Rumänien.

I Polen, som med sina 38 miljoner invånare är det största av kandidatländerna, kämpar premiärminister Leszek Miller förtvivlat mot en växande EU-skepsis i befolkningen. Han hoppas att ökade EU-bidrag ska blidka opinion och tränga tillbaka de EU-fientliga partier som gick starkt framåt i de senaste kommunalvalen. Men enligt en opinionsundersökning gjord i Polen saknar två tredjedelar av alla polacker förtroende för regeringens sätt att sköta förhandlingarna med EU.

Efter Brysseltoppmötet har den danska statsministern, utan att ha förankrat det hos sina EU-kollegor, sockrat förhandlingsbudet till medlemsaspiranterna med 1,3 miljarder euro. Sex av de tio kandidatländerna har sagt ja till EU-ordförandelandet Danmarks slutbud i medlemsförhandlingarna. Enligt diplomatiska källor är det Polen, Ungern, Tjeckien och Malta som inte sagt ja. De övriga har accepterat med förbehållet att om ett kandidatland får förbättringar vid toppmötet i Köpenhamn ska det utgå till alla tio.

Jämförelsen mellan vad Polen kräver av EU och vad EU vill ge Polen ger en mycket tydlig bild av hur pass besvärligt förhandlingsläget är.
* Polen kräver att EU ska få en mjölkkvot på tretton miljoner ton. EU vill bara tillåta nio miljoner ton. En skillnad på fyra miljoner ton.
* Polen vill ha en sockerkvot som är tvåhundratusen ton högre än vad EU föreslagit. Den överproduktion som finns av socker betalas av EU:s konsumenter.
* Det finns också socker som görs av vete. Här är skillnaden mellan Polens och EU:s bud 40.000 ton. Skillnaden på kvoten för potatisstärkelse är 100.000 ton.
* Polen vill också tillverka betydligt mer hampa och lin än vad EU går med på.
* När det gäller beräkningen av efter vilken mängd am- och dikor djurbidragen ska beräknas efter vill Polen att antalet mjölkkor de senaste åtta åren ska ligga till grund för bidragen. EU vill bara att antalet mjölkkor de tre senaste åren ska räknas in. Förklaringen är enkel. EU:s räknesätt kostar mindre.
Polen och EU är också oense om flera andra frågor. En av de mest svårknäckta är gränsskyddet. Polen kräver flera miljarder kronor mer än vad EU vill ge för bevakning av Polens östgräns. Polen har cirka 25 mil gräns med Ukraina och nästan lika lång med Vitryssland, två länder som av en hög EU-tjänsteman officiellt buntats ihop som ”Europas svarta hål”. Enligt de polska myndigheterna behövs 5.000 nya gränsbevakare för att hela östgränsen ska uppfylla EU:s Schengenkrav.

EU har de senaste åren bidragit med cirka 200 miljoner euro (cirka 1,8 miljarder kronor) för att bygga ut och effektivisera det polska gränsskyddet. För att öka ”Schengenmässigheten” har EU sagt sig vara berett att satsa ytterligare 179 miljoner euro. Polen beräknar att det krävs en miljard euro (omkring nio miljarder kronor) för att effektivt skydda EU:s nya östfront; en nota som Warszawa anser att Bryssel ska stå för.
Alla dessa krav värda miljarder ska alltså EU och Polen komma överens om senast under den kommande helgen.

- Det här är orealistiska krav. Det skriks ju högt och vilt från olika håll i medlemsländerna att det danska slutbudet är för dyrt, säger en EU-diplomat till Dagens Nyheter.

Det danska förslaget spräcker det tak för hur mycket utvidgningen får kosta som EU-ledarna enades om för bara ett par månader sedan vid toppmötet i Bryssel.

Enligt Brysseldiplomater har den danska taktiken varit att få ett ja från kandidatländerna för att därefter få godkänt av EU:s stats- och regeringschefer. Men den taktiken riskerar nu att slå fel. Flera EU-länder, däribland Tyskland och Frankrike, tycker att Danmarks förslag till slutbud är alltför generöst.

Samtidigt har Portugal börjat ställa mycket hårda krav på ytterligare stöd till sitt jordbruk för att säga ja till utvidgningen. Den portugisiska regeringen vill få klartecken för att EU höjer Portugals produktionskvoter för mjölk, tomater, bomull och socker. Dessutom vill portugiserna öka sina odlingsytor för vete och majs. Det är åtgärder som Portugal vet blir omöjliga att få igenom efter utvidgningen till 25 medlemsländer. Om inte portugiserna får igenom sina krav kan de lägga in sitt veto mot utvidgningen.

EU-kommissionären Gunther Verheugen, ansvarig för medlemsförhandlingarna, vädjade förra veckan till EU-länderna att inte sätta utvidgningen på spel.

- Vi måste motstå frestelsen att låta kortsiktiga nationella intressen avgöra nära det rör sig om ett historiskt beslut som detta.

Vad som kommer att hända i Köpenhamn är svårt att förutskicka. Bakom retoriken om ett historiskt toppmöte som förenar det sargade Europa, kommer såväl de femton nuvarande som de tio blivande medlemsländerna att slåss med näbbar och klor för att försvara sina nationella intressen. För säkerhets skull har Anders Fogh Rasmussen bokat toppmöteslokalerna i ytterligare två dagar om slutförhandlingarna drar ut på tiden.

Det mesta talar dock för att den danske statsministern, om än en eller två dagar senare än planerat, kommer att träda ut i skenet från världspressens kameraljus och fotoblixtar i Bella Center och förkunna att EU fattat det historiska beslutet; tio nya länder ska bli medlemmar i unionen 2004.

Allt annat skulle bli ett svårt, mycket svårt, nederlag för EU.

GÖSTA TORSTENSSON

Tillbaka eller Startsidan