Förhandlingar
om EU:s utvidgning kärvar
EU:s toppmöte
i Köpenhamn den 12-13 december ska enligt planerna bjuda in tio
kandidatländerna att bli medlemmar i EU. De berörda är
Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern,
Slovenien, Cypern och Malta. Anslutningsfördragen ska
undertecknas i Aten i april 2003 och träda i kraft innan valen
till EU-parlamentet i juni 2004. Rumänien och Bulgarien kommer
inte att släppas in i EU förrän tidigast 2007. Turkiet, som
ännu inte har påbörjat några förhandlingar om medlemskap,
kommer sannolikt att hållas ännu längre i väntrummet.
Den danske
statsministern Anders Fogh Rasmussen hade hoppats på att kunna
sy ihop det mesta av förhandlingarna med kandidatländerna före
Köpenhamstoppmötet. Så att EU-ledarna i den danska
huvudstaden kunnat ägna sig åt högtidstal och champagne. Nu
ser den planen ut att spricka. Mötet kommer bli en hård batalj
om mjölkkvoter, odlingsytor och pengar, och kan dra ut dagar över
den utsatta tiden.
Vid
EU-toppmötet i Bryssel i oktober enades stats- och
regeringscheferna med vånda om ett slutbud till kandidatländerna. Bönderna
i de nya EU-länderna erbjuds till att börja med 25 procent av
EU:s direkta inkomststöd. Därefter höjs det med fem procent
om året fram till 2007. Sedan ökar stödet med tio procent årligen
tills kandidatländerna 2013 är i nivå med övriga EU.
De
flesta kandidatländer uttalade missnöje med det snålt
tilltagna bud som EU:s ledare enades om i Bryssel. Deras bönder
diskrimineras i förhållande till bönderna i de nuvarande
medlemsländerna. Länderna
i Central- och Östeuropa är avsevärt mer beroende av sina
jordbrukssektorer. I genomsnitt 22 procent av arbetsstyrkan är
sysselsatt inom jordbruket, jämfört med 5 procent i EU.
Flera
av kandidatländerna ser faktiskt ut att bli nettobetalare under
de första åren, dvs. de kommer att få betala mer i avgifter
till EU än vad de får i bidrag från EU. Detta trots att
samtliga kandidatländer har en lägre BNP än EU:s fattigaste länder.
Estlands BNP är bara en
femtedel av EU-genomsnittet. Cyperns (rikast av ansökarländerna)
bara drygt hälften
Pengafrågan är
känslig, inte minst på grund av att det kommer att hållas
folkomröstningar om anslutningsavtalen i de flesta av kandidatländerna.
Enligt EU:s Eurobarometer varierar stödet i de tretton ansökarländerna;
från 32 procent i Lettland till 77 procent i Rumänien.
I Polen, som
med sina 38 miljoner invånare är det största av kandidatländerna,
kämpar premiärminister Leszek Miller förtvivlat mot en växande
EU-skepsis i befolkningen. Han hoppas att ökade EU-bidrag ska
blidka opinion och tränga tillbaka de EU-fientliga partier som
gick starkt framåt i de senaste kommunalvalen. Men enligt en
opinionsundersökning gjord i Polen saknar två tredjedelar av
alla polacker förtroende för regeringens sätt att sköta förhandlingarna
med EU.
Efter
Brysseltoppmötet har den danska statsministern, utan att ha förankrat
det hos sina EU-kollegor, sockrat förhandlingsbudet till
medlemsaspiranterna med 1,3 miljarder euro. Sex av de tio
kandidatländerna har sagt ja till EU-ordförandelandet Danmarks
slutbud i medlemsförhandlingarna. Enligt diplomatiska källor
är det Polen, Ungern, Tjeckien och Malta som inte sagt ja. De
övriga har accepterat med förbehållet att om ett kandidatland
får förbättringar vid toppmötet i Köpenhamn ska det utgå
till alla tio.
Jämförelsen
mellan vad Polen kräver av EU och vad EU vill ge Polen ger en
mycket tydlig bild av hur pass besvärligt förhandlingsläget
är. * Polen kräver att EU ska få en mjölkkvot på tretton
miljoner ton. EU vill bara tillåta nio miljoner ton. En
skillnad på fyra miljoner ton. * Polen vill ha en sockerkvot som är tvåhundratusen ton högre
än vad EU föreslagit. Den överproduktion som finns av socker
betalas av EU:s konsumenter. * Det finns också socker som görs av vete. Här är skillnaden
mellan Polens och EU:s bud 40.000 ton. Skillnaden på kvoten för
potatisstärkelse är 100.000 ton. * Polen vill också tillverka betydligt mer hampa och lin än
vad EU går med på. * När det gäller beräkningen av efter vilken mängd am- och
dikor djurbidragen ska beräknas efter vill Polen att antalet mjölkkor
de senaste åtta åren ska ligga till grund för bidragen. EU
vill bara att antalet mjölkkor de tre senaste åren ska räknas
in. Förklaringen är enkel. EU:s räknesätt kostar mindre. Polen och EU är också oense om flera andra frågor. En av de
mest svårknäckta är gränsskyddet. Polen kräver flera
miljarder kronor mer än vad EU vill ge för bevakning av Polens
östgräns. Polen har cirka 25 mil gräns med Ukraina och nästan
lika lång med Vitryssland, två länder som av en hög EU-tjänsteman
officiellt buntats ihop som ”Europas svarta hål”. Enligt de
polska myndigheterna behövs 5.000 nya gränsbevakare för att
hela östgränsen ska uppfylla EU:s Schengenkrav.
EU har de
senaste åren bidragit med cirka 200 miljoner euro (cirka 1,8
miljarder kronor) för att bygga ut och effektivisera det polska
gränsskyddet. För att öka ”Schengenmässigheten” har EU
sagt sig vara berett att satsa ytterligare 179 miljoner euro.
Polen beräknar att det krävs en miljard euro (omkring nio
miljarder kronor) för att effektivt skydda EU:s nya östfront;
en nota som Warszawa anser att Bryssel ska stå för. Alla dessa krav värda miljarder ska alltså EU och Polen komma
överens om senast under den kommande helgen.
- Det här är
orealistiska krav. Det skriks ju högt och vilt från olika håll
i medlemsländerna att det danska slutbudet är för dyrt, säger
en EU-diplomat till Dagens Nyheter.
Det danska förslaget
spräcker det tak för hur mycket utvidgningen får kosta som
EU-ledarna enades om för bara ett par månader sedan vid toppmötet
i Bryssel.
Enligt
Brysseldiplomater har den danska taktiken varit att få ett ja
från kandidatländerna för att därefter få godkänt av EU:s
stats- och regeringschefer. Men den taktiken riskerar nu att slå
fel. Flera EU-länder, däribland Tyskland och Frankrike, tycker
att Danmarks förslag till slutbud är alltför generöst.
Samtidigt har
Portugal börjat ställa mycket hårda krav på ytterligare stöd
till sitt jordbruk för att säga ja till utvidgningen. Den
portugisiska regeringen vill få klartecken för att EU höjer
Portugals produktionskvoter för mjölk, tomater, bomull och
socker. Dessutom vill portugiserna öka sina odlingsytor för
vete och majs. Det är åtgärder som Portugal vet blir omöjliga
att få igenom efter utvidgningen till 25 medlemsländer. Om
inte portugiserna får igenom sina krav kan de lägga in sitt
veto mot utvidgningen.
EU-kommissionären
Gunther Verheugen, ansvarig för medlemsförhandlingarna, vädjade
förra veckan till EU-länderna att inte sätta utvidgningen på
spel.
- Vi måste
motstå frestelsen att låta kortsiktiga nationella intressen
avgöra nära det rör sig om ett historiskt beslut som detta.
Vad som kommer
att hända i Köpenhamn är svårt att förutskicka. Bakom
retoriken om ett historiskt toppmöte som förenar det sargade
Europa, kommer såväl de femton nuvarande som de tio blivande
medlemsländerna att slåss med näbbar och klor för att försvara
sina nationella intressen. För säkerhets skull har Anders Fogh
Rasmussen bokat toppmöteslokalerna i ytterligare två dagar om
slutförhandlingarna drar ut på tiden.
Det mesta talar
dock för att den danske statsministern, om än en eller två
dagar senare än planerat, kommer att träda ut i skenet från världspressens
kameraljus och fotoblixtar i Bella Center och förkunna att EU
fattat det historiska beslutet; tio nya länder ska bli
medlemmar i unionen 2004.
Allt annat
skulle bli ett svårt, mycket svårt, nederlag för EU.
GÖSTA
TORSTENSSON
Tillbaka eller
Startsidan
|