Förvirrad debatt om det föreslagna tjänstedirektivet.

EU-kommissionens förslag till hur tjänsthandeln inom EU ska regleras, eller snarare avregleras, det så kallade tjänstedirektivet, har hamnat mitt i hetluften i den pågående kampanjen inför valet till EU-parlamentet.

Frågan är komplicerad och ord står mot ord om vad direktivförslaget innebär. Tvisten gäller framför allt tjänstedirektivets effekter på arbetsmarknaden.

EU har redan ett regelverk för tjänstehandel. Det nya direktivet ska ersätta detta. Syftet är att underlätta handeln med tjänster och göra det lättare för tjänsteföretag – exempelvis en byggfirma eller ett städbolag – att etablera sig i andra EU-länder.

Tjänster täcker ett jätteområde: Bank och försäkring, bygg- och anläggning, transporter och turism, utbildning, konsulter och fria yrken av alla slag, hälsovård etc. Tjänster svarar numera för en klart större del av bruttonationalprodukten (BNP) än varuproduktionen och för 60 procent av jobben.

Grundregeln i det föreslagna tjänstedirektivet är enkel: Ett tjänsteföretag som finns i ett EU-land ska utan hinder ha rätt att etablera sig – permanent eller tillfälligt – i ett annat EU-land.

Öppnar ett tjänsteföretag fast kontor i ett annat EU-land ska det följa reglerna i landet där man verkar (den så kallade värdlandsprincipen).

Men när bolaget utför tillfälliga tjänster är huvudregeln i tjänstedirektivet (artikel 16) den motsatta: Hemlandets regler gäller (den så kallade ursprungslandsprincipen).

Ett städbolag eller en byggfirma från Polen som utför arbete i Skåne skulle alltså kunna tillämpa polska löner och kollektivavtal.

LO varnar för social dumpning med låga löner och dåliga anställningsvillkor. Företagen registrerar sig i länder med de lägsta arbetskraftskostnaderna och konkurrerar ut företag i Sverige som följer svenska kollektivavtal.

Men som vanligt i EU:s lagstiftning finns det undantag. Artikel 17 i tjänstedirektivet innehåller inte mindre än 23 stycken. Ett av dem hänvisar till ett annat EU-direktiv, det så kallade utstationeringsdirektivet från 1996. Och i det står det att företag som sänder anställda till ett annat EU-land ska följa lagar och avtal inom vissa områden i värdlandet. Dessa är minimilöner, semester, arbetstidsregler, arbetsmiljö, uthyrning av arbetskraft, skydd för gravida och mödrar som nyligen fått barn, jämställdhet och diskrimineringsförbud.

- Det framstår främst som en skyddsreglering för de utsända, säger Tore Sigeman, professor i civilrätt.

I Sverige är det flera områden som regleras i kollektivavtal, till exempel rätt till information på olika områden. Här avtalas också om löner, i andra länder är till exempel minimilön reglerad i lag.

- Direktivet är skrivet främst för andra länder till exempel Frankrike och Tyskland, säger Tore Sigeman.

Enligt den svenska modellen är det i första hand fackföreningar och inte myndigheter som övervakar att lagar och avtal följs. Tjänstedirektivet nämner inte de fackliga organisationerna eller kollektivavtalen. Strejkrätten finns heller inte reglerad i direktivet.

Svenska fackföreningar kan dock fortsätta att ta till stridsåtgärder mot utländska tjänsteföretag för att driva fram avtal, bedömer Tore Sigeman. Man han sätter frågetecken för om den rätten skulle gälla visavi företag som är bundna av kollektivavtal i andra länder.

Fackföreningarna pekar också på ett annat problem: Utländska företag som utför tjänster i Sverige måste idag upprätta filialer här. Det kravet faller med tjänstedirektivet. Då blir det svårare för svenska fackföreningar att kontrollera att arbetsrätten följs. Och nästan omöjligt för facken att få tag i någon motpart att förhandla med. Enligt direktivet behöver inte det utländska tjänsteföretaget som etablerar sig i Sverige ha någon arbetsgivareföreträdare på plats i landet. Facken får inte någon att förhandla emot. Det underlättar inte att förenings- och förhandlingsrätt står utanför tjänstedirektivet.

Än så länge är tjänstedirektivet bara ett förslag. Sedan en tid förhandlar regeringstjänstemän direktivförslaget i arbetsgrupper under ministerrådet. Till hösten kommer det förmodligen upp på ministerrådets bord. Parallellt ska det behandlas av det nyvalda EU-parlamentets 732 ledamöter. Om ministerrådet och parlamentet kommer fram till olika ståndpunkter, tillsätts en förlikningskommitté som måste komma fram till en gemensam ståndpunkt. Och till slut kan tjänstedirektivet antas av ministerrådet och träda i kraft i medlemsländerna.

När direktivet – om så där tre-fyra år – är omsatt i nationell lagstiftning i respektive medlemsland uppstår det förmodligen tolkningstvister. Då är det ytterst EU-domstolen i Luxemburg som avgör.

LO befarar att tjänstedirektivet skulle gå före utstationeringsdirektivet vid en tvist som ska avgöras i EU-domstolen. Det kan då bli svårare att hävda att svenska lagar och kollektivavtal ska gälla alla företag som har verksamhet i Sverige.

EU-kommissionen har redan tagit Finlands regering i örat när finska hamnarbetare vägrade godta att estniska arbetare arbetade i Helsingfors hamn med estniska löner.

I den svenska EU-valkampanjen rasar nu en förvirrad debatt om det föreslagna tjänstedirektivet.

Socialdemokraterna vill göra tjänstedirektivet till en huvudfråga för att mobilisera vänsterväljarna mot de borgerliga i EU-valkampanjen.

Men faktum är att den socialdemokratiska regeringen vid flera tillfällen har ställt sig bakom och direkt uppmanat EU-kommissionen att gå vidare med att utarbeta ett direktiv byggt på de principer som nu finns i det gällande förslaget.

När Sverige var ordförandeland våren 2001 var näringsminister Leif Pagrotsky i ministerrådet positiv till det dåvarande dokumentet och meddelandet från kommissionen. Redan då stod det klart att ursprungslandsprincipen skulle råda.

Efter att kommissionären för den inre marknaden, Frits Bolkestein, i januari i år lagt fram kommissionens förslag till ett tjänstedirektiv välkomnades det av Göran Persson och hans kollegor i Europeiska rådet. Toppmötet i Bryssel i slutet mars beslutade att gå vidare med tjänstedirektivet enligt tidtabellen som en högt prioriterad fråga.

Därför är det svårt att frigöra sig från misstanken att den nuvarande socialdemokratiska kritiken främst är ett spel för att få de egna väljarna till valurnorna den 13 juni.

GÖSTA TORSTENSSON
Juni 2004

Tillbaka eller Startsidan