Tyskland och Frankrike tar befälet
På kvällen
den 4 december åt franske presidenten Jacques Chirac och tyske
förbundskanslern Gerhards Schröder en sen middag i Storkow
utanför Berlin för att lägga upp taktiken inför EU:s Köpenhamnstoppmöte
den 12-13 december.
Efter flera år
av gnissel i maskineriet har Tyskland och Frankrike, EU:s gamla
ledarduo, den senaste tiden med en strid ström av förslag
visat att Paris och Berlin nu bestämt sig för att på nytt ta
befälet i unionen.
När Jacques
Chirac och Gerhard Schröder gjorde upp om jordbruksutgifterna
vid EU-toppmötet i Bryssel i slutet av oktober kom de också överens
om att samarbeta och lansera gemensamma förslag i EU:s så
kallade framtidskonvent som ska förbereda nästa
regeringskonferens inom EU. Men den delen av den fransk-tyska
uppgörelsen tillhörde nog mest det diplomatiska protokollet,
trodde man i det svenska regeringskansliet.
De franska och
tyska regeringarna, som under hösten slängt in sina
utrikesministrar Dominique de Villepin och Joschka Fischer som
sina representanter i framtidskonventet, har dock visat att de
menar allvar. I november kom Fischer och de Villepin med ett
gemensamt förslag om EU:s säkerhetspolitiska samarbete. De
vill omvandla detta samarbete till en ”europeisk försvars-
och säkerhetsunion”, och de vill göra det lättare för
mindre grupper av EU-länder att införa ett militärt samarbete
även om inte alla medlemsländer vill delta.
Fischer och de
Villepin har också föreslagit att polissamarbetet Europol ska
få större befogenheter och kunna genomföra operationer i
medlemsländerna. Före jul kommer Frankrike och Tyskland att lägga fram ett
gemensamt förslag om skattesamordning inom EU. De väntas föreslå
att medlemsländernas veto avskaffas för EU-beslut om i första
hand bolagsskatter och mervärdesskatter.
Höjdpunkten för
den fransk-tyska offensiven väntas bli ett gemensamt förslag
om hur unionen ska styras, som läggs fram i januari samtidigt
som de två EU-stormakterna firar 40-årsdagen av Elyseefördraget,
Konrad Adenauers och Charles de Gaulles historiska fransk-tyska
samarbetspakt. För att överbrygga skillnaderna mellan
Frankrike mer konfederalistiska och Tysklands mer federalistiska
syn på EU-samarbetet har Frankrike testat iden om en
”superpresident” som ska leda både EU-kommissionen och
stats- och regeringschefernas rådsarbete.
Det är inte
bara Tyskland och Frankrike, utan också andra tunga aktörer
som lagt fram förslag om hur makten ska fördelas och hur
beslut ska fattas inom unionen i framtiden.
I slutet av
oktober presenterade det så kallade EU-konventets ordförande,
den förre franske presidenten Valery Giscard d’Estaing, ett första
utkast till det förslag som konventets 105 delegater ska lägga
fram för EU:s stats- och regeringschefer i juni 2003.
Giscard
d’Estaings dokument som försiktigtvis kallas ett ”preliminärt
utkast till konstitutionellt fördrag”, siktar till att skapa
en europeisk federation efter modell från USA. De nuvarande snåriga
fördragstexterna ska skrivas om till en konstitution, dvs.
grundlag, för EU som föreslås byta namn till Europas förenta
stater.
Utkastet
skisserar en uppdelning mellan två delar i EU-fördragen: de
grundläggande konstitutionella principerna och de detaljerade
bestämmelserna för hur principerna ska tillämpas. Den
konstitutionella delen innehåller tio kapitel och 46 artiklar.
Några centrala
förslag är: Europeiska rådet (EU:s toppmöten) förstärks
och kan få en vald president. En kongress kan inrättas bestående
av både EU-parlamentariker och ledamöter från de nationella
parlamenten. Finansieringen av EU kan förändras genom
exempelvis en EU-skatt. Möjlighet till frivilligt utträde ur
EU ska regleras.
EU-konventet
arbetar på bred front och har tillsatt tio arbetsgrupper som
ska lämna sina rapporter till konventet före årets slut.
Nyligen lade den ansvariga arbetsgruppen för försvarsfrågor
fram sitt utkast till rapport, som innehåller nya uppgifter för
EU:s säkerhetspolitik, beslutsformer och vapenutveckling. Bland
tankarna i rapportutkastet märks en ”europeisk försvarszon”
för länder som vill gå längre än EU som helhet. Ambitionen
är att EU ska bygga upp ett gemensamt försvar.
I början av
december presenterade EU-kommissionens ordförande Romano Prodi
kommissonens andra och viktigaste bidrag till diskussionen om
EU:s framtid för EU-konventet. Mycket överensstämmer med de
tankar som Tyskland fört fram.
Bland annat föreslås
att EU-kommissionens ordförande ska väljas av EU-parlamentet,
för att, som det heter, öka det demokratiska inflytandet i
unionen. Resten av kommissionen föreslås väljas av rådet,
och i slutändan ska hela kommissionen godkännas av
EU-parlamentet.
Prodi vill också
minska medlemsländernas vetorätt i olika frågor genom att
fler frågor avgörs med majoritetsbeslut. För att rådet ska
kunna fatta beslut ska det krävas att en majoritet av medlemsländerna
röstar för förslaget, och att denna majoritet i sin tur
representerar en merpart av befolkningen i EU (dubbel
majoritet).
Kommissionen
vill även stärka EU-parlamentets roll i lagstiftnings- och
budgetfrågor. I alla frågor, även rättsliga och inrikes, ska
besluta fattas av rådet och parlamentet tillsammans.
Prodi vill behålla
dagens system där medlemsländerna turas om att leda unionen
arbete sex månader i taget, så kallat rullande ordförandeskap.
Till skillnad från bland andra Frankrike, Spanien och
Storbritannien avvisar han dock alla tankar på en EU-president.
Kommissionens förslag
rymmer också en ny roll som ”utrikesminister”, en
sammanslagning av de uppgifter som nu delas mellan EU:s
nuvarande talesman i utrikesfrågor, Javier Solana, och
utrikeskommissionären Chris Patten. Den nye
”utrikesministern” ska verka i kommissionen med ett eget
sekretariat under sig, och svara inför både EU-ländernas
regeringar och EU-kommissionens ordförande.
Nästan
ingenting i de tunga EU-aktörernas utspel den senaste tiden är
goda nyheter för Göran Persson och den svenska regeringen. Försvars-
och skatteförslagen går på tvärs mot vad Sverige officiellt
vill, och det franska förslaget om en ”superpresident”
liksom Prodis förslag om en till kommissionen knuten ”EU-utrikesminister”,
strider mot Perssons mer modesta förslag om en EU-president med
ansvar för utrikespolitiken.
Göran Persson
menar säkert allvar med sin kritiska hållning till den pågående
federaliseringen av EU. Men det räcker inte med ord. Om Persson
vore konsekvent borde Sverige lägga förslag som flyttar
tillbaka makten till medlemsstaterna. Men, som så ofta i
EU-sammanhang, säger regeringen en sak och handlar tvärtom.
Lena
Hjelm-Wallen, regeringens representant i EU:s framtidskonvent, säger
att Sverige har två mål med den förestående omskrivningen av
EU-fördragen.
- För det första
ska vi få en grundlag som gör EU begripligare och försöka få
bort krånglet.
- För det
andra måste vi ha större effektivitet i ett EU med 25
medlemmar. Det betyder mer beslut med majoritet.
GÖSTA
TORSTENSSON
Tillbaka eller
Startsidan
|