På kvällen den 4 december åt franske presidenten Jacques Chirac och tyske förbundskanslern Gerhards Schröder en sen middag i Storkow utanför Berlin för att lägga upp taktiken inför EU:s Köpenhamnstoppmöte den 12-13 december.

Efter flera år av gnissel i maskineriet har Tyskland och Frankrike, EU:s gamla ledarduo, den senaste tiden med en strid ström av förslag visat att Paris och Berlin nu bestämt sig för att på nytt ta befälet i unionen.

När Jacques Chirac och Gerhard Schröder gjorde upp om jordbruksutgifterna vid EU-toppmötet i Bryssel i slutet av oktober kom de också överens om att samarbeta och lansera gemensamma förslag i EU:s så kallade framtidskonvent som ska förbereda nästa regeringskonferens inom EU. Men den delen av den fransk-tyska uppgörelsen tillhörde nog mest det diplomatiska protokollet, trodde man i det svenska regeringskansliet.

De franska och tyska regeringarna, som under hösten slängt in sina utrikesministrar Dominique de Villepin och Joschka Fischer som sina representanter i framtidskonventet, har dock visat att de menar allvar. I november kom Fischer och de Villepin med ett gemensamt förslag om EU:s säkerhetspolitiska samarbete. De vill omvandla detta samarbete till en ”europeisk försvars- och säkerhetsunion”, och de vill göra det lättare för mindre grupper av EU-länder att införa ett militärt samarbete även om inte alla medlemsländer vill delta.

Fischer och de Villepin har också föreslagit att polissamarbetet Europol ska få större befogenheter och kunna genomföra operationer i medlemsländerna.
Före jul kommer Frankrike och Tyskland att lägga fram ett gemensamt förslag om skattesamordning inom EU. De väntas föreslå att medlemsländernas veto avskaffas för EU-beslut om i första hand bolagsskatter och mervärdesskatter.

Höjdpunkten för den fransk-tyska offensiven väntas bli ett gemensamt förslag om hur unionen ska styras, som läggs fram i januari samtidigt som de två EU-stormakterna firar 40-årsdagen av Elyseefördraget, Konrad Adenauers och Charles de Gaulles historiska fransk-tyska samarbetspakt. För att överbrygga skillnaderna mellan Frankrike mer konfederalistiska och Tysklands mer federalistiska syn på EU-samarbetet har Frankrike testat iden om en ”superpresident” som ska leda både EU-kommissionen och stats- och regeringschefernas rådsarbete.

Det är inte bara Tyskland och Frankrike, utan också andra tunga aktörer som lagt fram förslag om hur makten ska fördelas och hur beslut ska fattas inom unionen i framtiden.

I slutet av oktober presenterade det så kallade EU-konventets ordförande, den förre franske presidenten Valery Giscard d’Estaing, ett första utkast till det förslag som konventets 105 delegater ska lägga fram för EU:s stats- och regeringschefer i juni 2003.

Giscard d’Estaings dokument som försiktigtvis kallas ett ”preliminärt utkast till konstitutionellt fördrag”, siktar till att skapa en europeisk federation efter modell från USA. De nuvarande snåriga fördragstexterna ska skrivas om till en konstitution, dvs. grundlag, för EU som föreslås byta namn till Europas förenta stater.

Utkastet skisserar en uppdelning mellan två delar i EU-fördragen: de grundläggande konstitutionella principerna och de detaljerade bestämmelserna för hur principerna ska tillämpas. Den konstitutionella delen innehåller tio kapitel och 46 artiklar.

Några centrala förslag är: Europeiska rådet (EU:s toppmöten) förstärks och kan få en vald president. En kongress kan inrättas bestående av både EU-parlamentariker och ledamöter från de nationella parlamenten. Finansieringen av EU kan förändras genom exempelvis en EU-skatt. Möjlighet till frivilligt utträde ur EU ska regleras.

EU-konventet arbetar på bred front och har tillsatt tio arbetsgrupper som ska lämna sina rapporter till konventet före årets slut. Nyligen lade den ansvariga arbetsgruppen för försvarsfrågor fram sitt utkast till rapport, som innehåller nya uppgifter för EU:s säkerhetspolitik, beslutsformer och vapenutveckling. Bland tankarna i rapportutkastet märks en ”europeisk försvarszon” för länder som vill gå längre än EU som helhet. Ambitionen är att EU ska bygga upp ett gemensamt försvar.

I början av december presenterade EU-kommissionens ordförande Romano Prodi kommissonens andra och viktigaste bidrag till diskussionen om EU:s framtid för EU-konventet. Mycket överensstämmer med de tankar som Tyskland fört fram.

Bland annat föreslås att EU-kommissionens ordförande ska väljas av EU-parlamentet, för att, som det heter, öka det demokratiska inflytandet i unionen. Resten av kommissionen föreslås väljas av rådet, och i slutändan ska hela kommissionen godkännas av EU-parlamentet.

Prodi vill också minska medlemsländernas vetorätt i olika frågor genom att fler frågor avgörs med majoritetsbeslut. För att rådet ska kunna fatta beslut ska det krävas att en majoritet av medlemsländerna röstar för förslaget, och att denna majoritet i sin tur representerar en merpart av befolkningen i EU (dubbel majoritet).

Kommissionen vill även stärka EU-parlamentets roll i lagstiftnings- och budgetfrågor. I alla frågor, även rättsliga och inrikes, ska besluta fattas av rådet och parlamentet tillsammans.

Prodi vill behålla dagens system där medlemsländerna turas om att leda unionen arbete sex månader i taget, så kallat rullande ordförandeskap. Till skillnad från bland andra Frankrike, Spanien och Storbritannien avvisar han dock alla tankar på en EU-president.

Kommissionens förslag rymmer också en ny roll som ”utrikesminister”, en sammanslagning av de uppgifter som nu delas mellan EU:s nuvarande talesman i utrikesfrågor, Javier Solana, och utrikeskommissionären Chris Patten. Den nye ”utrikesministern” ska verka i kommissionen med ett eget sekretariat under sig, och svara inför både EU-ländernas regeringar och EU-kommissionens ordförande.

Nästan ingenting i de tunga EU-aktörernas utspel den senaste tiden är goda nyheter för Göran Persson och den svenska regeringen. Försvars- och skatteförslagen går på tvärs mot vad Sverige officiellt vill, och det franska förslaget om en ”superpresident” liksom Prodis förslag om en till kommissionen knuten ”EU-utrikesminister”, strider mot Perssons mer modesta förslag om en EU-president med ansvar för utrikespolitiken.

Göran Persson menar säkert allvar med sin kritiska hållning till den pågående federaliseringen av EU. Men det räcker inte med ord. Om Persson vore konsekvent borde Sverige lägga förslag som flyttar tillbaka makten till medlemsstaterna. Men, som så ofta i EU-sammanhang, säger regeringen en sak och handlar tvärtom.

Lena Hjelm-Wallen, regeringens representant i EU:s framtidskonvent, säger att Sverige har två mål med den förestående omskrivningen av EU-fördragen.

- För det första ska vi få en grundlag som gör EU begripligare och försöka få bort krånglet.

- För det andra måste vi ha större effektivitet i ett EU med 25 medlemmar. Det betyder mer beslut med majoritet.

GÖSTA TORSTENSSON

Tillbaka eller Startsidan