Ska vi hjälpa bolagen att sno åt sig vattnet?

EU vill ge fler människor i de fattiga länderna tillgång till vatten och avlopp. Därför anslår man inom ramen för det så kallade vatteninitiativet och vattenfonden varje år över en miljard euro till effektivare vattenförvaltning och investeringar i vatten och avlopp. Pengarna hämtas från EU:s biståndsbudget. Det låter bra. Men risken finns att man snarare hjälper stora privata bolag än dem som behöver rent vatten.

Metoden man valt kallas strategiskt partnerskap: att föra samman regeringar, det civila samhället, privata företag och andra i en gemensam insats. Men en utvärdering av en före detta Sida-tjänsteman visar att EU inte avsatt tillräckligt med pengar för kontaktskapande verksamhet. Inte ens ”kaffepengar” har funnits för att betala till exempel afrikanska partners. Dessutom tycker EU-kommissionen att dialogen med det civila samhället är omständlig och besvärlig.

Problemet är att det civila samhället inte tycker som kommissionen vill. EU-kommissionen är sedan länge under starkt tryck från de europeiska vattenbolagen att liberalisera vattensektorn. Bara fem procent av världens vattenförsörjning sker i privat regi. Men fyra europeiska jättebolag (de tre franska Veolia, Suez, SAUR samt tyska RWE) kontrollerar mellan 70 och 80 procent av denna andel. 

Och internationella frivilligorganisationer och Internationella fackföreningsinternationalen för offentliganställda, där Ylva Thörn är ordförande, misstänker nu att EU-kommissionen är ute efter hjälpa bolagen att ta över ännu mer av vattenförsörjningen i de fattiga länderna: som en del av de pågående förhandlingarna inom världshandelsorganisationen WTO har EU samtidigt krävt att 72 utvecklingsländer ska öppna sina vattensektorer för internationell konkurrens.

Vattenförvaltningen skall alltså effektiviseras med biståndspengar. Och samtidigt ställs krav på öppna marknader. Det ser ut som en strategi för privatisering.

Denna kritik tillbakavisas av EU-kommissionen. ”Vi eftersträvar inte en politik med privatiseringar för sakens egen skull. Vad vi är ute efter möjligheten för tidigare statsägda företag att leverera vatten och annan service till bra kvalitet. Om detta bäst kan löses i offentlig regi, så är det bra. Om detta bäst löses i privat regi, så är också detta bra” säger kommissionens representant Jean-Charles Ellerman Kingombe till tidningen European Voice.

Det är en tvetydig inställning, som nu också tyvärr finns inskriven i Sidas vattenpolicy. Vatten- och avloppsförsörjningen är ett naturligt monopol. Sektorn kräver långsiktiga investeringar i ledningsnät och anläggning. Det är dumdristigt av politiker att överlämna beslut om investeringar, drift, underhåll, prissättning till ett mindre antal globala privata monopolföretag, som har som viktigaste mål att generera vinster åt sina ägare.

Istället för att gynna europeiska storbolag bör Sveriges regering och svenska biståndsmyndigheter ställa krav på att de pengar som nu har avsatts i EU:s vattenfond skall användas till direkt bistånd eller billiga lån för investeringar och kunskapsöverföring för att bygga upp offentliga VA-administrationer. Det gynnar bäst de fattigdoms- och demokratimål, som är överordnade inom biståndspolitiken. Och det är vad afrikanska frivilligorganisationer vill.

Jan-Erik Gustafsson
Docent i vattenhushållning
KTH

Tillbaka eller Startsidan