Lissabonfördraget stöter på motstånd i flera EU-länder

När den franske presidenten Nicolas Sarkozy nu tagit över EU:s ordförandeskap överskuggas den planerade agendan av frågetecknen kring Lissabonfördraget. Det är en mardrömsstart för Sarkozy som hellre vill fokusera på att skapa en europeisk invandringspolitik efter fransk modell och att upprusta EU:s militära kapacitet.

Lissabonfördraget undertecknades av stats- och regeringscheferna i december i fjol och skulle enligt planerna träda i kraft den 1 januari nästa år. Men för att det nya fördraget ska bli verklighet krävs alla de 27 medlemsstaternas godkänner det.

Frankrike hade hoppats på att leda förhandlingarna om hur Lissabonfördraget slutligen skulle sjösättas och vilka som skulle utses till topposterna som EU:s nya president och utrikesminister. Nu blir det inte så. Den irländska folkomröstningen satte käppar i hjulet. Istället får Nicolas Sarkozy rycka ut för att rädda fördraget.

EU:s stats- och regeringschefer uppmanade i försiktiga ordalag när de sågs vid toppmötet i midsommarhelgen att processen med att godkänna Lissabonfördraget bör fortsätta trots irländarna nej. Hittills har 20 länder ratificerat Lissabonfördraget.

Men nu är det flera länder som uttrycker sin tveksamhet. Tjeckiens president Vaclav Klaus har dödförklarat fördraget och Polens president Lech Kaczynski säger att det inte är någon idé att skriva under fördraget. Samtidigt meddelar Tysklands president Horst Köhler att landet inte kommer att fortsätta med ratificeringsprocessen förrän författningsdomstolen har prövat om Lissabonfördraget är förenlig med den tyska grundlagen.

Dagarna efter folkomröstningen i Irland hyllade den EU-kritiske presidenten Vaclav Klaus irländarnas nej och dödförklarade samtidigt Lissabonfördraget.

- Det finns ingen anledning att fortsätta att ratificera ett dött dokument, sade Klaus.

Han trotsade därmed den franske presidenten Nicolas Sarkozys och tyska förbundskanslern Angela Merkels gemensamma uppmaning till de länder som ännu inte godkänt fördraget att fortsätta ratificeringen.

Nicolas Sarkozy reste omgående till Prag för skyndsamma överläggningar med premiärministern Mirek Topolanek.

President Vaclav Klaus och premiärminister Topolanek tillhör regeringspartiet Civic Demokrat, som förpassat Lissabonfördraget till den tjeckiska författningsdomstolen för prövning innan det kan bli tal om någon ratificering. Och enligt vice premiärministern Alexandr Vondra är det tveksamt om landets första kammare kommer att rösta ja, även om författningsdomstolen ger klartecken för fördraget.

Angela Merkel reste samtidigt till Warszawa för överläggningar sedan en talesman till den polske presidenten Lech Kaczynski uttalat tvivel om Lissabonfördraget levde eller var dött.

Vid EU-toppmötet i Bryssel under midsommarhelgen försökte Tyskland och Frankrike få med de andra EU-länderna på en uppmaning till de medlemsländer som ännu inte ratificerat Lissabonfördraget att göra det så snabbt som möjligt. Baktanken var att i slutänden ha 26 medlemsländer som har godkänt fördraget mot ett, vilket skulle sätta press på Irland

Men Tjeckien ville inte ha en sådan uppmaning. I Tjeckien finns nämligen problem i processen. Den tjeckiska senaten väntar på ett beslut i den tjeckiska författningsdomstolen.

- Om omröstningen ägde rum i dag skulle jag inte satsa hundra kronor på utfallet, sade Tjeckiens premiärminister Mirek Topolanek under Brysseltoppmötet.

På grund av det tjeckiska motståndet tvingades EU:s stats- och regeringschefer därför i toppmötets slutsatser nöja sig med att notera att processen fortsätter i länder som ännu inte har ratificerat fördraget, samt konstatera att Tjeckien inte kan avsluta sin ratificeringsprocess förrän landets författningsdomstol gjort ett positivt uttalande om Lissabonfördragets förenlighet med den tjeckiska grundlagen.

Efter EU-toppmötet stöter Lissabonfördraget också på motstånd i Polen. Den polske presidenten Lech Kaczynski meddelade i en tidningsintervju den 1 juli att han inte kommer att underteckna det nya fördraget. Det polska parlamentet, sejmen, röstade i april med stor majoritet för en ratificering av Lissabonfördraget men för att beslutet ska gälla krävs presidentens signatur.

Det är poänglöst sedan irländarna röstat nej, hävdade Lech Kaczynski i en intervju med den polska dagstidningen Dziennik. Han kommer inte under några omständigheter att underteckna Lissabonfördraget förrän Irland har beslutat vad de vill göra med sitt folkomröstningsnej.

- Principen om enhällighet är bindande, sade den polske presidenten, och tillade att Polen måste beskydda de små EU-länderna.

Men det är inte bara Polen och Tjeckien som krånglar till det för Bryssel. Även i Tyskland har det uppstått problem. Den tyske presidenten Hans Köhler har bara en ceremoniell roll, men hans signatur krävs för att Tyskland formellt ska ratificera Lissabonfördraget, som antogs av det tyska parlamentets båda kamrar i maj. Men den 30 juni meddelade Köhler att inte skriver under förrän den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe prövat om Lissabonfördraget är förenligt med den tyska grundlagen.

Bakom detta ligger två överklaganden från vänsterpartiet Die Linke och Peter Gauweiler, parlamentsledamot för kristdemokratiska CSU. De menar att Lissabonfördraget försvagar tyska folkets demokratiska rättigheter. Enligt Die Linke öppnar fördraget också för ett fördjupat militärt samarbete mellan EU-länderna.

Den tyska dagstidningen Der Spiegel uppger att kan det dröja till början av nästa år innan den tyska författningsdomstolen fattat beslut i frågan.

För det franska ordförandeskapet handlar det nu om att rädda vad som räddas kan av Lissabonfördraget. Det blir en tuff uppgift för Nicolas Sarkozy. Den 1 juli meddelade Elyséepalatset i Paris att Sarkozys planerade resa till Irland skjuts upp från den 11 juli till den 21, för att han ska hinna arbeta fram en lösning på krisen.

Den franske presidenten har dessutom vecklat in sig i ett ordkrig med Peter Mandelson, EU-kommissarie för handelsfrågor, om vem som bär skulden för irländarnas nej. Och det har fortsatt med en del slängar från Sarkozy mot hela EU-kommissionen, vars ordförande José Manuel Barroso inte dolt sin irritation.

Avgörande för det franska ordförandeskapets förutsättningar att lyckas rädda Lissabonfördraget är också vad som kommer att hända i de nationella parlament som fortfarande inte har beslutat att godkänna Lissabonfördraget. Det är framför allt Italien, Spanien, Belgien, Holland, Tjeckien och Sverige.

Om något av de länderna misslyckas med att mobilisera ett ja i sitt parlament blir det en betydligt tuffare uppgift för den franske presidenten att klara av, menar Carl Fredrik Bergström, docent i Europarätt vid Svenska institutet för Europapolitiska studier i Stockholm. Han talar om en dominoeffekt.

– Risken för en dominoeffekt borde ha varit liten men när sådan här saker händer visar det på hur sköra den här sortens politiska överenskommelser om att sitta still i båten egentligen är. Jag tror att risken faktiskt är avsevärd att det blir en dominoeffekt och då ligger Tjeckien närmast till hands, säger Carl Fredrik Bergström till Sveriges Radios Ekoredaktion.

Ett annat land som kan falla till följd av dominoeffekten är Holland som för tre år sedan röstade nej till EU-konstitutionen (som därefter omförhandlades och ompaketerades till Lissabonfördraget). Om holländarna i juni fått möjlighet att rösta om Lissabonfördraget skulle de ha sagt nej. Nej till fördraget säger 54 procent av befolkningen. Ja säger 46 procent av holländarna.

Om EU tvingas omförhandla Lissabonfördraget för att tillmötesgå krav från Irland eller andra medlemsländer och aktörer såsom Europafacket, uppstår problem i de länder som redan ratificerat det.

Österrikes förbundskansler Alfred Gusenbauer sade i slutet av juni att en folkomröstning kommer att bli nödvändig i Österrike om det blir ändringar i Lissabonfördraget.

– Alla framtida förändringar i texten som påverkar österrikiska intressen måste beslutas i en folkomröstning, sade Gusenbauer i ett brev till dagstidningen Kronen Zeitung.

– Stämningen bland folket är för negativ.

Brevet var också påskrivet av Werner Faymann, partiledare för socialdemokraterna SPÖ som regerar i koalition med det konservativa ÖVP.

Tack vare att 862.415 irländare trotsade påbuden från övermakten i Bryssel och röstade nej till EU:s nya grundlag kan 493 miljoner EU-medborgare se fram mot en mycket spännande höst. Fortsättning följer.

2006-07-03

Tillbaka eller Startsidan