Svajar den fackliga ledningen när det gäller att försvara  arbetarnas tillkämpade rättigheter? 2007-02-19

När Vaxholmsfallet drevs till EG - domstolen för ett antal månader sedan fäste många stor vikt och förhoppning kring Erland Olaussons kraftfulla uttalande. " Hotas våra kollektivavtal måste vi lämna EU".

Ett annat - mer lakejaktigt och undanglidande yttrande gjorde  IF Metalls ordförande Stefan Löven nyligen. "Om facket förlorar Vaxholmsfallet i EG-domstolen betyder det att facket måste tänka om. ......."

Detta är ett besked svenska arbetare och löntagare - ja en stor del av svenska folket - inte vill höra. Inte minst vi som föddes på trettiotalet, blir inte bara förbannade för denna undfallenhet ,utan minns med saknad dåtidens kraftfulla fackliga ledar såväl på LO som på förbunden. Men även den tidens ombudsmän som vågade ta strid på ett helt annat sätt.

EU har inneburit och innebär fortlöpande en kamp mot arbetare och löntagare. Vad kan man annat vänta sig av en organisation som styrs av Europas mest reaktionära politiker. Inte tror väl någon att det stannar vid slopade kollektivavtal. Nej, såväl EU-kommissionen som dessa extrema högerpolitiker kommer att bekämpa arbetare och löntagare så länge EU finns.

Vill facket försvara vunna positioner måste de allra minst ta till de stridsåtgärder som en gång gjorde den svenska fackföreningsrörelsen till världens starkaste. Denna rörelse borde i dag genom någon form av manifestation tala om för det ärkereaktionära EU-etablissemanget att det är detta som skall backa och fackföreningsrörelsen som skall diktera arbetares och löntagares villkor. 

Refererande till denna artikels rubrik väntar många med mig på att den samlade fackföreningsrörelsen visar sin styrka men också att man sammantaget - utan undantag - vill slåss för de värderingar och mål som hittills varit fackförenings- och arbetarrörelsens ledstjärna. I denna kamp finns inte orden återtåg och kapitulation. Därför! Kompromissa aldrig om kollektivavtalen.

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591, Gävle

Statargrabb som mött många fackföreningsledare som aldrig kompromissade om självklarheter.

Tillbaka eller Startsidan