EU-offensiv mot facken
Jan Andersson (s) startar sin artikel i Folkbladet 3 maj med
en bra analys av Laval/Vaxholmsdomen. Men sedan försöker han
blanda bort korten. Han låtsas som om han inte känner till
att artikel 49 i Maastrichtavtalet nu införlivas utan
ändring i Lissabonfördraget.
Som ordförande i EU-parlamentets sysselsättningsutskott
skulle han alltså inte ha samma kunskaper om följderna av
det lätt förklädda konstitutionsförslaget som de flesta
fackföreningsaktiva i Sverige och övriga EU?
Domen är fattad av jurister utan politiskt ansvar,
konstaterar han och kunde tillägga att lagförslagen kommer
från tjänstemän och lagarna stiftas av politiker varav en
del inte är folkvalda. Det är EU-demokratin som Jan
Andersson & Co försvarar till varje pris. Just nu är det
fackföreningsrörelsen och löntagarna som skall betala
priset.
Den 18 december 2007 beslöt EG-domstolen att Byggnads och
Elektrikerförbundets blockad gentemot företaget Laval var
olaglig.
Domstolens beslut är tydligt: "En åtgärd som blockad
av arbetsplatser utgör en begränsning av den fria
rörligheten av tjänster, vilket i detta fall inte är
berättigat med hänsyn till det allmänna intresset att skydda
arbetarna". Detta är tillämpning av artikel 49 i
Maastrichtavtalet, som nu smygs in i det s k
Lissabonfördraget.
Trots detta hävdar Jan Andersson att det inte gör någon
skillnad att underteckna fördraget!
Och detta domslut är inte ett undantag.
Den 11 december brännmärkte EU:s domstol Finska
Sjömansunionens rätt att tillgripa strejkåtgärder mot Viking
Lines utflaggning från Finland till Estland med följande
argument: " Domstolen noterar att reglerna om den fria
etableringsrätten i fördraget är tillämplig på en kollektiv
aktion som har vidtagits av en fackförening eller en grupp
av fackföreningar (...). Reglerna om den fria
etableringsrätten tilldelar rättigheter till ett privat
företag, vilka går före en fackförenings eller grupp av
fackföreningars rättigheter eller intressen."Ordförande i
EU-parlamentets sysselsättningsutskott försvarar alltså ett
systematiskt hot från EG-domstolen och andra
EU-institutioner att försvaga och förstöra nationell
arbetsrätt och kollektivavtalssystem.
Vi har fått en situation där svenska kollektivavtal inte
gäller för utländska företag på den svenska arbetsmarknaden.
Domarna öppnar upp för lönedumpning, inte bara i Sverige,
utan inom hela EU området.
I detta läge väljer Jan Andersson att diskutera domstolens
brist på öppenhet och låtsas som om Svenska
parlamentsledamöter kunde göra något åt detta faktum och som
om det hade med saken att göra. Han talar om att ändra
lagstiftning och om "oss lagstiftare", som om han inte vore
medveten om att domstolens tolkning av inaktiv jourtid i
arbetstidsdirektivet inte gick att ändra.
Nej, Jan Andersson, enda chansen till förändring är att
inte ratificera Lissabonfördraget om det inte skrivs om
rejält.
Birgitta Möller
Ledamot av riksstyrelsen för Folkrörelsen Nej till EU
Publicerad i Folkbladet den 18 maj 2008
Tillbaka eller Startsidan
|