Vaxholmsdomen hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen
EU-domstolen förkunnade den 18 december dom i det mycket
uppmärksammade Vaxholmsfallet (C-341/05). Domstolen
konstaterar att de svenska fackens blockad var ett hinder
för friheten att erbjuda tjänster på EU:s inre marknad.
Stridåtgärden var inte motiverad av hänsyn till allmän
ordning, säkerhet eller hälsa, skriver EU-domstolen.
EU-domstolens avgörande är början på slutet på en lång
process som inleddes för tre och ett halvt år sedan. Det
lettiska byggbolaget Laval un Partneri och dotterbolaget
Baltic Bygg skulle börja en tillbyggnad av Söderfjärdsskolan
i Vaxholm. Uppdraget hade de vunnit genom att lägga ett bud
i en offentlig upphandling.
Byggettan,
en avdelning inom Svenska Byggnadsarbetareförbundet, tog upp
förhandlingar om kollektivavtal för bygget i Vaxholm. Men
det började kärva tämligen omedelbart.
Byggnads
krävde inte bara att Laval skulle teckna fackligt hängavtal,
utan också att byggnadsarbetarna skulle få svensk medellön.
Det slutade
med att Laval istället tecknade ett lettiskt kollektivavtal
och då började Byggnads förbereda stridsåtgärder.
Under
senhösten 2004 inledde Byggnads en blockad av skolbygget. De
fick stöd av Elektrikerförbundet. Snart hamnade konflikten i
Arbetsdomstolen, som i sin tur valde att fråga EU-domstolen
i Luxemburg.
Och veckan
före jul slog domen ned mitt i den svenska modellen.
EU:s
domstol slår fast att det är ett hinder mot den fria
rörligheten att kräva något som går utöver de minimivillkor
beträffande till exempel löner som finns i EU:s så kallade
utstationeringsdirektiv från 1996.
Dessutom
slår EU-domstolen fast att Lex Britannia innebär en
diskriminering av utländska företag gentemot svenska. Lex
Britannia tillkom för 15 år sedan efter att
Sjöfolksförbundet blockad mot det utlandsflaggade fartyget
Britannia förklarats ogiltig av domstolen. Lex Britannia
gjorde det möjligt för facket att ta till stridsåtgärder för
att tvinga fram ett kollektivavtal när det redan finns ett
annat kollektivavtal tecknat för arbetsplatsen.
Arbetsgivarsidan proklamerade seger, tydligast Svenskt
Näringsliv som i ett pressmeddelande kallar domen "mycket
tillfredsställande". Svenskt Näringsliv hade fått det
klargörande som organisationen betalt för. Svenskt
Näringsliv står nämligen som ekonomisk garant för det
lettiska företaget Lavals rättegångskostnader i striden mot
Byggnads.
Facket
försökte närmast desperat värja sig mot ett totalt nederlag.
Wanja
Lundby-Wedin var ”nöjd över att EG-domstolen slagit fast att
de svenska konfliktreglerna är förenliga med EG-rätten”.
Är det
något att vara nöjd över? Inför folkomröstningen 1994
försäkrade hela det svenska ja-etablissemanget att ett
EU-medlemskap inte skulle äventyra den svenska modellen på
arbetsmarknaden.
Även
Byggnads ordförande Hans Tilly försökte låta nöjd med domen,
trots det svåra nederlaget: ”Det är en seger för oss att
EG-domstolen konstaterar att vi får vidta konflikter.”
Det svensk
fackföreningsrörelse i samband med EU-inträdet 1995 ansåg
vara självklart, har förbytts i något att vara tacksam över.
Man tror
knappt sina ögon och öron, när man ser och hör hur
facktopparna försöker kamouflera nederlaget i EU-domstolen.
Vaxholmsdomen är ett generande nederlag för topparna inom
den svenska fackföreningsrörelsen som inför folkomröstningen
om medlemskapet i EU påstod att Sverige hade fått
försäkringar att den svenska arbetsmarknadsmodellen med
kollektivavtal och konflikträtt inte skulle påverkas.
”Vårt
system är annorlunda än i många andra EU-länder. Därför såg
Sverige till att få garantier från EU-kommissionen i samband
med att vi gick med i EU 1995 om att vi skulle kunna behålla
vårt system och Sverige klargjorde skriftligt att det var en
absolut förutsättning för vårt medlemskap”, påstod Dan Holke,
chef för LO-TCO Rättsskydd och Elektrikerförbundet juridiska
ombud i EU-domstolen, på LO-tidningens debattsida mitt under
pågående konflikt i Vaxholm.
Att
ledningen för de fackliga organisationerna gick i god för
EU-medlemskapet var en förutsättning för en seger för
ja-sidan i folkomröstningen 1994. Därför var inte heller det
minsta konstigt att dåtidens Svenskt Näringsliv, Svenska
Arbetsgivareföreningen, SAF, under några månader var de
svenska löntagarnas allra bästa vänner och ansåg att sociala
rättigheter och arbetsvillkor skulle ”stärkas”: ”Inget
EG-land har försämrat arbetsvillkoren till följd av sitt
medlemskap. Tvärtom har samtliga medlemsländer förbättrat
och utvecklat sin sociala trygghet sedan EG grundades”,
skrev SAF i foldern ”Vad betyder EG för arbetslivet”.
Vaxholmsdomen är ett nesligt nederlag för topparna inom den
svenska fackföreningsrörelsen som med en åsnas envishet
hävdat att det inte finns någon som helst anledning till oro
eftersom Vaxholmskonflikten inte faller inom EU:s
kompetensområde.
”Rätten att
vidta fackliga stridsåtgärder är fortfarande en nationell
fråga, det vill säga på det området har EU inte någon
kompetens. Någon grund för att angripa själva stridsåtgärden
med EU-rätten som vapen finns därför inte”, hävdade Dan
Holke i ovan nämnda artikel i LO-tidningen.
Med hänvisning till artikel 137.5 i EG-fördraget har de
fackliga organisationerna hävdat att domstolen inte kan
pröva frågor om lön, stridsåtgärder med mera. Att detta är
en feltolkning vet alla som är något insatta i hur EU
fungerar; fördragsartikeln begränsar endast ministerrådets
lagstiftningsmöjligheter. Högste uttolkare av EU:s olika
fördrag och sekundär lagstiftning såsom direktiv och
förordningar är EU-domstolen i Luxemburg.
EU-domstolen fastslår i Vaxholmsdomen att stridsåtgärder på
den svenska arbetsmarknaden visst faller under EU-rättens
domvärjo så snart de påverkar den inre marknaden, dvs. den
inom EU grundlagsfästa marknadsliberala principen om fri
rörlighet för kapital, varor, tjänster och arbetskraft.
En sådan
seger till, Hans Tilly och Wanja Lundby-Wedin, och svensk
fackföreningsrörelse är helt förlorad.
Vaxholmsdomen ställer den svenska kollektivavtalsmodellen på
kant och kommer att försvåra fackföreningsrörelsens
möjligheter att bekämpa social dumpning. Osäkerheten är stor
om vad facken kan kräva av utländska företag som är
tillfälligt i Sverige.
Flera
EU-jurister bedömer att det nu är fritt fram för utländska
bolag att konkurrera med låga löner – utan att behöva
riskera konflikter med svenska fack. Lönen till de utländska
jobbarna behöver inte ligga högre än den svenska
minimilönen, dvs. avtalens lägstalöner. I bästa fall. Kanske
kan till exempel lettiska byggbolag nu utstationera lettiska
arbetare på jobb i Sverige och nöja sig med löner på lettisk
miniminivå, om bolaget bara har ett kollektivavtal i
Lettland.
Ulf
Bernitz, professor i Europarätt vid Stockholms universitet,
menar att de svenska facken inte kan gå i konflikt mot bolag
från andra EU-länder med avtal hemma.
Jörgen
Hettne, forskare i EU-rätt på Sieps, Svenska institutet för
Europapolitiska studier, gör en liknande tolkning. Efter
beskedet i EU:s domstol får de svenska facken svårt att
försvara sina avtal. ”Domstolen har underkänt den svenska
lagstiftningen och därför är det Vilda Västern nu”, säger
Hettne.
Ronnie
Eklund, professor i arbetsrätt vid Stockholms universitet,
anser att domen innebär att svenska kollektivavtal inte kan
krävas av utländska företag som är i Sverige tillfälligt.
Sannolikt kan de betala löner långt under svenska.
Domen
påverkar inte andra arbetstagare än de som jobbar i Sverige
tillfälligt, det vill säga under högst ett år. Sedan ska
svenska regler gälla.
”Men om
utländska företag utifrån den här domen kan arbeta i Sverige
på betydligt lägre löner kan konsekvensen bli att lönerna
pressas för alla i hela landet”, säger Ronnie Eklund.
Exakt hur
Vaxholmsdomen ska tolkas ska Arbetsdomstolen först ta
ställning till. Inom regeringskansliet analyseras vilka
effekter domen kan få på svensk lagstiftning. Helt klart är
att domen kommer att påverka svenska arbetsrätten eftersom
det nu fastställs att det finns gränser för vad utländska
företag som vill arbeta i Sverige kan tvingas till vad
gäller löner och arbetsvillkor. Lex Britannia kommer skrivas
om eller avskaffas. Domen ger dessutom utrymme för politiska
krav på lagstiftning om hur svenska minimilöner fastställs
och om villkoren för utländska företag i Sverige.
Vaxholmsmålet är ett svidande nederlag för hela den svenska
fackföreningsrörelsen. EU-domen omintetgör den svenska
strategin mot lönedumpning och hotar den grundlagsfästa
konflikträtten.
Om
konkurrensen från företag i EU:s låglöneländer släpps lös,
utan lagstiftning som ger facket rätt att redan från första
dagen begära och gå i konflikt för svenska kollektivavtal,
kommer den svenska arbetsmarknadsmodellen snart att gå i
graven.
Men Wanja
Lundby-Wedin, Hans Tilly och de andra topparna i
fackföreningsrörelsen kommer säkert att belönas fett. Det
finns många lukrativa och behagliga sysselsättningar i
maktens korridorer i Bryssel.
GÖSTA
TORSTENSSON
2008-01-13
Tillbaka eller Startsidan
|