EU-valet kan leda till en brittisk folkomröstning om Lissabonfördraget

Storbritanniens regerande Labourparti har drabbats hårt av den senaste tidens avslöjanden av politikernas skandalösa missbruk av parlamentets frikostiga ersättningssystem. Parlamentsledamöter från alla de tre stora partierna har avslöjats med händerna i syltburken, men det är Labour och premiärminister Gordon Brown som fått ta den hårdaste smällen och ett tiotal regeringsledamöter har avgått.

En av de kabinettmedlemmar som tvingats kasta in handduken är inrikesminister Jacqui Smith sedan det uppdagats att hennes man hyrt porrfilm på skattebetalarnas bekostnad samt att hon uppgett sin systers hem i London som huvudbostad och begärt motsvarande avdrag för det.

Den 4 juni hade britterna val till EU-parlamentet och till 34 lokala församlingar i England och Nordirland. När resultatet från lokalvalen sammanställts visade det sig att Labour förlorat makten i sina fyra sista valkretsar i England. Labour förlorade sammanlagt 268 av sina platser. Samtidigt gick konservativa Tories fram och fick 230 fler platser än tidigare.

Enligt en uppskattning från BBC skulle motsvarande siffror i ett nationellt val ha gett Labour 23 procent av rösterna - fem procent mindre än Liberaldemokraterna och 15 procent mindre än Torypartiet. Det är ingen slump att båda partierna efterlyser nyval och återigen deklarerat att Labour är ”slut”.

Kraven på Gordon Browns avgång och nyval kommer inte bara från motståndarna. Arbetsmarknadsminister James Purnell uppmanade i sitt avskedsbrev Brown att avgå som Labourledare för att rädda partiet och landet. Vilket fick tidningen The Sun att utbrista: ”Äntligen en minister som säger det alla de andra tycker.”

Den senaste i en växande rad av framträdande Labourmedlemmar som öppet kritiserar Brown är tidigare finansministern Lord Falconer.

- Vi rör oss snabbt mot en punkt då det måste till en förändring. Det kan vara så att vi måste byta ledare, säger han.

Men samtidigt som Gordon Brown tycks vara uträknad av både interna och externa motståndare så slåss han för sitt politiska liv. Dagen efter lokalvalen ombildade han regeringen i ett desperat försök att återvinna väljarnas förtroende. En uppenbarligen utmattad premiärminister erkände vid presskonferensen om regeringsombildningen att hans parti lidit ett ”svidande nederlag”, men att han är fast besluten att leda Labour i de allmänna val som måste hållas före juni nästa år.

Två dagar efter regeringsombildningen offentliggjordes resultatet från valet till EU-parlamentet. Det blev en ny hård smäll för Labour och Gordon Brown.

Det sittande regeringspartiet fick 15,7 procent av rösterna, en tillbakagång med 6,9 procent jämfört med valet 2004. Labour blev bara det tredje största partiet efter konservativa Tories och EU-motståndarna UKIP (UK Independence Party) och tappar fem av sina 18 mandat i EU-parlamentet.

EU-skeptiska Tories fick 28,6 procent och 29 platser i EU-parlamentet. UKIP, som vill att Storbritannien går ur EU, fick 16,5 procent av rösterna och får nu 13 platser i EU-parlamentet.

Dessutom vann de brittiska högerextremisterna BNP (British National Party) två platser i parlamentet. Det är första gången någonsin som partiet får mandat i ett allmänt val. Framför allt är det Labourväljare som proteströstat på BNP.

Många andra stannade hemma i protest. Valdeltagandet var 34 procent. Bara drygt 15 miljoner av drygt 44 röstberättigade britter gick till vallokalerna.

Resultatet för Labour är det sämsta sedan första världskriget och kommer som salt i såren efter skandalrapporteringen om politikernas utnyttjande av skattemedel till allehanda privata utgifter och det förödande nederlaget i de brittiska lokalvalen.

– Det var ett dystert resultat, jag bestrider inte det. Vi är bestörta av det avvisande som väljarna har visat mot oss, sade Labours vice ordförande Harriet Harman till BBC.

Brittiska tidningar var, oavsett politisk färg, inte nådiga. "Nere för räkning", "Vid avgrundens rand" var några av rubrikerna. Vanligtvis Labourvänliga The Guardian medgav att det är nu eller aldrig för Brown.
UIKP:s ledare Nigel Farage sade att hans partis framgång var en ”hell of an achievement” och uppmanade premiärminister att avgå.

- Han har blivit besegrad av ett parti som han har förtalat och hånat som en extremistgrupp, och eftersom vi har slagit honom måste han avgå, sade Nigel Farage.

Tories ledare David Cameron sade att han var ”bedårad” över sitt partis valresultat och upprepade sitt krav om att det brittiska parlamentsvalet ska tidigareläggas.

- Vi toppade valresultatet, vi ökade vår andel av rösterna, ökade vårt antal EU-parlamentariker, vi vann i nästan varje del av landet och uppnådde några förbluffande resultat, sade David Cameron till BBC.

Valet till EU-parlamentet tillsammans med de lokala valen visar enligt honom att gapet i väljarstöd mellan Labour och Tories är ”enormt”. Labour har helt förlorat folkets förtroende, enligt David Camerons mening.

– Ju längre vi dröjer med ett val, desto mer kommer folkets ilska att växa, sade han.

Allt fler vill nu att val hålls så snart som möjligt. En opinionsundersökning den 8 juni visade att 62 procent av britterna vill att val hålls snarast.

Om Gordon Brown avgår och/eller tvingas utlysa allmänt val leder det sannolikt till att de konservativa åter kommer i regeringsställning efter 12 års ”out of power”. En opinionsmätning publicerad i tidningen The Sun angav väljarstödet för Labour till 18 procent. Tories får runt 30 procent.

Scenariot med ett snabbt allmänt val och en seger för Tories förorsakar oroligheter i Bryssel, eftersom David Cameron har lovat att hålla en folkomröstning om Lissabonfördraget om han kommer till makten innan det är ratificerat i alla medlemsländer, samt att kräva att EU återlämnar makt till London.

- Vi har förbundit oss, i händelse av valet av en konservativ regering i år eller nästa år, att anordna en folkomröstning om Lissabonfördraget, anmoda ett nej, och - om vi har framgång - upphäva Storbritanniens ratificering, sade Toryledaren i april.

Det brittiska parlamentet ratificerade Lissabonfördraget i juni förra året, men eftersom Storbritannien inte har en skriven konstitution finns det inga formella eller juridiska hinder för att återkalla ratificeringen.

”Lissabonfördraget är en ytterst känslig fråga för den brittiska regeringen”, säger en EU-källa till dagstidningen The Irish Times.

GÖSTA TORSTENSSON
2009-06-17