2012-04-10

Monika Arvidsson, i dag verksam som LO-ekonom, tar den 1 juni över som utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja. EU är en av frågorna hon kommer att rikta fokus på.

- Trots att vi är EU-medlemmar sedan länge uppfattas Europa fortfarande som något avlägset. Jag skulle vilja starta en diskussion om utvecklingen i Europa, om vilka tillväxtmodeller som används och om vilka ideologiska vägval som görs, säger Monika Arvidsson till Riksdag & Departement (nr 11/2012).

Ett problem hon pekar på är att inom unionen är det inte ovanligt att ett lands överskott blir ett annat lands underskott, med stora obalanser som följd vilka inte kan återställas genom förändringar av valutakursen eftersom valutan är överstatlig eller genom förändringar av räntan eftersom penningpolitiken också är överstatlig och styrs av Europeiska centralbanken i Frankfurt. Det som återstår är så kallade interna devalveringar, dvs. att till exempel sänka lönerna.

- De sociala kostnaderna av en sådan politik riskerar att bli mycket höga, säger Monika Arvidsson.

- Ekonomerna har fått ohemult mycket inflytande till följd av den ekonomiska krisen i Europa. Takten på samarbetet inom EMU, borde ha saktats ned.

Det ska bli spännande att följa Monika Arvidsson. Inte minst mot bakgrund av att Socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven i samband med folkomröstningen 2003 var ordförande för den EMU-entusiastiska kampanjorganisationen Fackliga röster för Europa.

I en intervju med SKTF-tidningen (idag Tidningen Vision) svarade Stefan Löfven den 1 september 2003 på frågan hur regler och lagar som rör arbetslivet, till exempel arbetslöshetsersättning och anställningstrygghet, kommer att påverkas av ett EMU-medlemskap?

– Jag kan inte se att de påverkas alls. Det har med inrikespolitik att göra, svarade Stefan Löfven.

Idag vet vi att det var lögn. I Grekland, Portugal och Spanien strejkar och protesterar miljontals löntagare mot påbuden från Bryssel och Frankfurt om sänkta löner, pensioner och arbetslöshetsersättningar samt avregleringar av arbetsmarknaderna som försämrar anställningsvillkoren och försvagar de fackliga organisationernas ställning.

GÖSTA TORSTENSSON