Kritiska EU-fakta fyller 100

Den 17 september är det val till riksdag, kommuner och landsting i Sverige. Trots att det som beslutas om i samtliga dessa tre församlingar påverkas i mycket stor utsträckning av medlemskapet i EU (mycket mer än vad de flesta tror), talas det väldigt lite om kopplingen mellan det som diskuteras i valrörelsen och EU. Det är dags att kopplingen mellan EU-nivån och svensk valrörelse blir tydligare. 

Som exempel - under Almedalsveckan i Visby första veckan i juli var det endast ett fåtal seminarier och debatter som hade EU på agendan. Av runt 450 arrangemang hade bara ett tiotal en tydlig koppling till EU. Det borde vara åtskilligt fler av demokratiska skäl.

Representativ demokrati förutsätter att medborgarna kan välja företrädare som faktiskt är representativa för deras politiska värderingar.

I en färsk Sifo-undersökning anser majoriteten av svenskarna att EU har för mycket makt. Sifo frågade 1.000 personer över telefon: Anser du att EU har för mycket makt över svensk politik eller anser du inte det? 51 procent svarade ja EU har för mycket makt, 33 procent nej och 16 procent var tveksamma eller visste ej.

De etablerade partierna – med undantag för miljöpartiet och vänsterpartiet – är inte representativa för folkviljan i EU-frågorna. Väljarna vill behålla den nationella kontrollen över sitt samhälle, medan deras företrädare verkar för en samhällsordning där besluten tas långt från medborgarna i svårgenom- skådliga processer som leder till byråkrati och alienation.

I sammanhanget vill vi påminna om vad statsminister Göran Persson yttrade i ett tal i början av oktober 2000: "En europeisk federation med president och regering och regelrätt konstitution skulle förvisso underlätta utkrävandet av ansvar, men priset skulle bli högt. Avståndet skulle öka än mer mellan väljare och valda."

Det är naturligtvis inte en gång för alla givet att varje steg EU tar i form av fördragsändringar ska leda till mer centralisering, överstatlighet och federalism; till att EU blir mer av stat. Men hittills har utvecklingen varit enkelriktad; EU har aldrig tagit steg tillbaka på vägen mot ett federativt system, som gör självständiga medlemsstater till underlydande delstater i ett Europas Förenta Stater. Inte ett enda förslag som syftar till att återföra befogenheter till de nationella demokratierna kan spåras i förslaget till EU-konstitution som trots att det ratats av medborgarna i Frankrike och Holland fortfarande står på EU:s dagordning.

Med denna tidning fyller Kritiska EU-fakta 100. Sedan starten 1989 har vi gett ut 100 nummer. I början hette tidningen Kritiska Europafakta och gavs ut av Rådet för Kritisk EG-information där bland annat Miljöpartiet, Vänsterpartiet Kommunisterna, Socialdemokratiskt Alternativ, Syndikalisterna och Centerns Ungdomsförbund ingick. Rådet ombildades i april 1991 till medlemsorganisationen Nej till EG som till följd av att EG blev till EU 1994 bytte namn till Nej till EU. Efter folkomröstningen 1994 tillkom prefixet Folkrörelsen. Allt sedan dess heter organisationen Folkrörelsen Nej till EU och tidningen Kritiska EU-fakta.

Vi vill inte skryta men Kritiska EU-fakta är Sveriges klart bästa EU-kritiska specialtidning (om intet annat därför att det inte finns någon annan). Bland andra ingår Aftonbladets kulturredaktion i vår beundrarkrets. Så här skrev man den 17/3: "Kritiska EU-fakta är en tidskrift vi tycker mycket om: den görs av människor som aldrig ger upp och som varken räds marknadskrafterna, Ödet eller Göran Persson."

Stöd Kritiska EU-fakta genom att bli prenumerant. Du får fyra nummer för 100 kr. Eller bli medlem i Folkrörelsen Nej till EU. Det kostar 200 kr och då får du Kritiska EU-fakta på köpet. Du kan också stödja tidningsfonden genom att sätta in ett valfritt belopp på plusgirokonto 603 95 78-7.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 100  Augusti 2006

Tillbaka eller Startsidan