Svenskt företag hyr ut litauiska arbetare för 50 kronor i timmen

Efter EU:s utvidgning till en rad länder i Öst- och Centraleuropa härom året pågår låglönekonkurrensen på många ställen, hela tiden i Sverige. Nyligen avslöjade Uppsala Nya tidning att ett tiotal litauer som arbetar på ett bygge i Uppsala tjänar 50 kronor i timmen. De litauiska byggnadsarbetarna har hyrts in av ett svenskt bemanningsföretag för att bygga en friskola på Ekeby bruks område. Enligt Byggnads borde de tjäna 130-140 kronor i timmen.

Arbetsgivaren heter Jakob Hoffman, men bemanningsföretaget Upteka är också inblandat. Med tydliga gester och med orden "fem, sex, sju olika chefer" på tyska beskriver en av de litauiska arbetarna hur långt systemet med underentreprenörer har drivits.

Ombudsmännen på Byggnads avdelning i Uppsala har länge haft ögonen på friskolebygget inne på Ekeby bruk. Först hette det att litauerna var egna företagare med F-skattesedel, men nu har de själva kunnat förvissa sig om att de är anställda.

– Problemet är att vi inte får tag i bemanningsföretaget som hyr ut dem till Hoffman, säger Byggnads avdelningsombudsman Anders Larsson.

Byggnads strategi är att försöka teckna avtal med företag som utför arbete i Sverige. Om de vägrar kan facket hota med blockad med stöd av Lex Britannia. Om detta kommer att vara tillåtet i framtiden avgörs i EU-domstolen i Luxemburg genom det så kallade Vaxholmsfallet.

Anders Larsson på Byggnads i Uppsala tycker att det vore att "backa klockan" om man skulle tillåta konkurrens om lönerna.

– Fråga de svenska entreprenörerna vad de tycker. De måste ta 300 kronor i timmen för att gå runt. Av det får killarna 130-140 kronor. Får det här fortsätta åker de ut från byggena.

På Byggnads centralt uppger man att förbundet varslar om blockad ett tjugotal gånger om året. I sju, åtta av fallen handlar det om utländsk arbetskraft.

Om EU-domstolen underkänner Lex Britannia förlorar Byggnads och andra fackförbund sina legala möjligheter att slå vakt om villkoren i sina kollektivavtal.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 100  Augusti 2006

 

Tillbaka eller Startsidan