Svenskt
företag hyr ut litauiska arbetare för 50 kronor i timmen
Efter EU:s
utvidgning till en rad länder i Öst- och Centraleuropa härom
året pågår låglönekonkurrensen på många ställen, hela
tiden i Sverige. Nyligen avslöjade Uppsala Nya tidning att ett
tiotal litauer som arbetar på ett bygge i Uppsala tjänar 50
kronor i timmen. De litauiska byggnadsarbetarna har hyrts in av
ett svenskt bemanningsföretag för att bygga en friskola på
Ekeby bruks område. Enligt Byggnads borde de tjäna 130-140
kronor i timmen.
Arbetsgivaren
heter Jakob Hoffman, men bemanningsföretaget Upteka är också
inblandat. Med tydliga gester och med orden "fem, sex, sju
olika chefer" på tyska beskriver en av de litauiska
arbetarna hur långt systemet med underentreprenörer har
drivits.
Ombudsmännen
på Byggnads avdelning i Uppsala har länge haft ögonen på
friskolebygget inne på Ekeby bruk. Först hette det att
litauerna var egna företagare med F-skattesedel, men nu har de
själva kunnat förvissa sig om att de är anställda.
– Problemet
är att vi inte får tag i bemanningsföretaget som hyr ut dem
till Hoffman, säger Byggnads avdelningsombudsman Anders
Larsson.
Byggnads
strategi är att försöka teckna avtal med företag som utför
arbete i Sverige. Om de vägrar kan facket hota med blockad med
stöd av Lex Britannia. Om detta kommer att vara tillåtet i
framtiden avgörs i EU-domstolen i Luxemburg genom det så
kallade Vaxholmsfallet.
Anders Larsson
på Byggnads i Uppsala tycker att det vore att "backa
klockan" om man skulle tillåta konkurrens om lönerna.
– Fråga de
svenska entreprenörerna vad de tycker. De måste ta 300 kronor
i timmen för att gå runt. Av det får killarna 130-140
kronor. Får det här fortsätta åker de ut från byggena.
På Byggnads
centralt uppger man att förbundet varslar om blockad ett
tjugotal gånger om året. I sju, åtta av fallen handlar det
om utländsk arbetskraft.
Om EU-domstolen
underkänner Lex Britannia förlorar Byggnads och andra
fackförbund sina legala möjligheter att slå vakt om
villkoren i sina kollektivavtal.
GÖSTA TORSTENSSON
Kritiska EU-fakta
nr 100 Augusti 2006
Tillbaka eller Startsidan
|