EU bryter mot icke-spridningsavtalet för
kärnvapen
EU bryter mot just det
icke-spridningsavtal för kärnvapen som EU kräver att andra
länder ska följa, exempelvis Iran. Det framgår av en rapport
om EU:s militarisering skriven av Eva-Britt Svensson,
EU-parlamentariker för vänsterpartiet.
I icke-spridningsavtalet för kärnvapen har
kärnvapenstaterna förbundit sig att successivt avveckla alla
kärnvapen. Trots det har två av EU:s medlemmar kärnvapen, som
de även vidareutvecklar: Storbritannien och Frankrike.
Dessutom har USA ungefär 150 kärnvapen
utplacerade i Belgien, Grekland, Italien, Nederländerna och
Tyskland. Det strider mot icke-spridningsavtalet, då dessa
länder därmed får tillgång till kärnvapen.
– Detta hyckleri diskuteras överhuvudtaget
inte i EU, säger Eva-Britt Svensson.
Enligt hennes rapport militariseras EU allt
mer.
– Världsordningen styrs av USA, och kritiken
mot den är mycket tystlåten, säger hon. EU anammar även USA:s
doktrin om pre-emptive war. Man ska vara beredd att ingripa
militärt utomlands innan en kris uppstår.
När den Europeiska unionen
skapades i och med Maastrichtfördraget stod det klart att
unionen skulle ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Det dröjde några år innan den fick mer konkret innehåll, men
sedan tog det fart.
Svenssons rapport delar in EU:s
militarisering i tre etapper:
1. EU beslutar att förstärka EU:s säkerhets-
och försvarspolitik, exempelvis vid toppmöten i Amsterdam,
Köln, Helsingfors och Nice.
2. EU bygger upp institutioner och resurser
med namn som kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik,
militära kommittén, militära staben, policyenheten,
försvarsbyrån, satellitcentrum och institutet för
säkerhetspolitiska studier.
3. EU inleder aktioner i samarbete med Nato.
När EU väl har byggt upp kommandostrukturer,
skaffat transportplan och installerat egna högkvarter kan en
fjärde fas inledas. Då blir EU självständigt från Nato och kan
agera på egen hand.
– Det är helt klart att EU har ambitionen
att bli en militär stormakt, säger Svensson. EU vill vara en
global aktör i likhet med USA.
Nato och EU har inga egna
stridande styrkor, utan förlitar sig på nationella resurser som
medlemsstaterna kan bidra med. 19 av 25 EU-stater är
Natomedlemmar och fyra är med i Natos samarbetsorgan
Partnerskap för fred.
Försvarsindustrins lobbyorganisationer är
mycket aktiva i EU. De är nöjda med utvecklingen med satsningar
på krishanteringsstyrka och snabbinsatsstyrka som kräver ny
krigsmateriel. Dessutom har medlemsländerna i förslaget till
konstitution skrivit under på att de ska upprusta.
Den europeiska försvarsindustrin har de
senaste tio åren genomgått en betydande omstrukturering. Idag
styrs många av försvarsindustrierna av företag i USA på grund
av nya ägarförhållanden.
– EU medverkar till att bygga upp detta
europeiska militärindustriella komplex, som kan hota
nationalstaternas demokrati, säger Svensson. Det gäller inte
minst medlemsländernas rätt att själva bestämma över sin policy
för export av krigsmateriel.
Den svenska krigsmaterielindustrin byggdes
upp för att göra svensk neutralitet trovärdig i händelse av
krig. Idag har den "svenska vapenindustrin" utländska ägare.
Bofors och Hägglunds har amerikanska ägare och styrs från USA.
Industrins syfte har övergått till att exportera så mycket
vapen som möjligt ut i världen. Svensk vapenexport har ökat
drastiskt de senaste åren.
I folkomröstningen 1994
hävdade ja-sidan att Sverige skulle kunna förbli neutralt som
medlem i EU. Men efter EU-medlemskapet har Sverige övergivit en
traditionell säkerhetspolitik.
– Under många år var neutralitet, fredliga
lösningar på konflikter, nedrustning, stöd till FN och
solidaritet med tredje världen det som karaktäriserade svensk
utrikespolitik, säger Svensson. Nu gäller motsatsen. Regeringen
spelar ett dubbelspel gentemot det svenska folket. Offentligt
säger man att militär alliansfrihet är en hörnsten i svensk
säkerhetspolitik, men i praktiken är alliansfriheten tömd på
innehåll.
Eva-Britt Svensson pekar på
att även Sverige bidrar till EU:s militarisering.
– Sverige är berett att skicka ut soldater i
rena krigsinsatser världen över för att sprida EU:s värderingar
och hävda dess intressen, exempelvis behovet av energi.
Solidariteten har vänts från de fattiga folken till
västvärldens rika länder med USA i spetsen.
ROGER FALK
Kritiska EU-fakta
nr 101 November 2006
Tillbaka eller Startsidan
|