I icke-spridningsavtalet för kärnvapen har kärnvapenstaterna förbundit sig att successivt avveckla alla kärnvapen. Trots det har två av EU:s medlemmar kärnvapen, som de även vidareutvecklar: Storbritannien och Frankrike.

Dessutom har USA ungefär 150 kärnvapen utplacerade i Belgien, Grekland, Italien, Nederländerna och Tyskland. Det strider mot icke-spridningsavtalet, då dessa länder därmed får tillgång till kärnvapen.

– Detta hyckleri diskuteras överhuvudtaget inte i EU, säger Eva-Britt Svensson.

Enligt hennes rapport militariseras EU allt mer.

– Världsordningen styrs av USA, och kritiken mot den är mycket tystlåten, säger hon. EU anammar även USA:s doktrin om pre-emptive war. Man ska vara beredd att ingripa militärt utomlands innan en kris uppstår.

Svenssons rapport delar in EU:s militarisering i tre etapper:

1. EU beslutar att förstärka EU:s säkerhets- och försvarspolitik, exempelvis vid toppmöten i Amsterdam, Köln, Helsingfors och Nice.

2. EU bygger upp institutioner och resurser med namn som kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, militära kommittén, militära staben, policyenheten, försvarsbyrån, satellitcentrum och institutet för säkerhetspolitiska studier.

3. EU inleder aktioner i samarbete med Nato.

När EU väl har byggt upp kommandostrukturer, skaffat transportplan och installerat egna högkvarter kan en fjärde fas inledas. Då blir EU självständigt från Nato och kan agera på egen hand.

– Det är helt klart att EU har ambitionen att bli en militär stormakt, säger Svensson. EU vill vara en global aktör i likhet med USA.

Försvarsindustrins lobbyorganisationer är mycket aktiva i EU. De är nöjda med utvecklingen med satsningar på krishanteringsstyrka och snabbinsatsstyrka som kräver ny krigsmateriel. Dessutom har medlemsländerna i förslaget till konstitution skrivit under på att de ska upprusta.

Den europeiska försvarsindustrin har de senaste tio åren genomgått en betydande omstrukturering. Idag styrs många av försvarsindustrierna av företag i USA på grund av nya ägarförhållanden.

– EU medverkar till att bygga upp detta europeiska militärindustriella komplex, som kan hota nationalstaternas demokrati, säger Svensson. Det gäller inte minst medlemsländernas rätt att själva bestämma över sin policy för export av krigsmateriel.

Den svenska krigsmaterielindustrin byggdes upp för att göra svensk neutralitet trovärdig i händelse av krig. Idag har den "svenska vapenindustrin" utländska ägare. Bofors och Hägglunds har amerikanska ägare och styrs från USA. Industrins syfte har övergått till att exportera så mycket vapen som möjligt ut i världen. Svensk vapenexport har ökat drastiskt de senaste åren.

– Under många år var neutralitet, fredliga lösningar på konflikter, nedrustning, stöd till FN och solidaritet med tredje världen det som karaktäriserade svensk utrikespolitik, säger Svensson. Nu gäller motsatsen. Regeringen spelar ett dubbelspel gentemot det svenska folket. Offentligt säger man att militär alliansfrihet är en hörnsten i svensk säkerhetspolitik, men i praktiken är alliansfriheten tömd på innehåll.

– Sverige är berett att skicka ut soldater i rena krigsinsatser världen över för att sprida EU:s värderingar och hävda dess intressen, exempelvis behovet av energi. Solidariteten har vänts från de fattiga folken till västvärldens rika länder med USA i spetsen.