Konstitutionen står högst upp på den tyska dagordningen
 

Första halvåret 2007 innehar Tyskland för tolfte gången ordförandeskapet i den Europeiska unionen. Förbundskanslern, kristdemokraten Angela Merkel, har ambitionen att lösa flera hårda knutar, främst EU:s konstitution. Nu ska EU komma ur förlamningen i konstitutionsfrågan efter Frankrikes och Hollands nej försommaren 2005.

Under EU-toppmötet i december lämnade Finlands statsminister Matti Vanhanen, efter att ha hållit privata samtal med alla EU-ledare, en redogörelse för hur de olika medlemsländerna ser på den bordlagda EU-konstitutionen och sade efteråt att länderna är överens om ”behovet av en fördragsreform”. Han sade också att de flesta länder är överens om att behålla så mycket som möjligt av innehållet i konstitutionen och att ”det inte går att börja om från början”.

Tyskland kommer att under sitt EU-ordförandeskap att arbeta för en ”ambitiös” EU-konstitution. Det sade den tyska förbundskanslern Angela Merkel när hon i höstas talade inför Internationale Bertelsmann Forum i Berlin. I talet uppmanade Merkel EU-länderna att inte ”nöja sig med ett svagt fördrag” bara för att kunna bli eniga och hon varnade samtidigt för att plocka delar ur den bordlagda konstitutionen.

”Jag är emot att plocka ut valda delar. Det här handlar inte om att välja ut sådant som man lätt kan komma överens om och lämna resten till kommande ordförandeskap. Det handlar om att ha ambitionen att lösa helheten”, sade förbundskanslern.

Tysklands utrikesminister, socialdemokraten Frank-Walter Steinmeier, skriver i Expressen (1 januari), att den tyska regeringen vill behålla konstitutionens ”politiska substans”.

Vid ett extra toppmöte i Berlin den 24 och 25 mars är det tänkt att man ska fira 50-årsdagen av det så kallade Romfördraget. Samtidigt ska toppmötet enas om en deklaration om EU:s viktigaste mål framöver.

Till det ordinarie toppmötet i juni i Bryssel ska Tyskland presentera en färdplan för den nya konstitutionen.

Målet är att ett eventuellt omskrivet förslag ska kunna antas av regeringarna i en konferens i så god tid att det nya fördraget ska kunna vara på plats senast under hösten 2009, när Sverige har ordförandeskapet i EU.

Riktigt hur man ska hantera konstitutionen, eller fördraget som man kommit att säga efter de franska och holländska nejen till förslaget, vet nog inte ens tyskarna. Att det franska presidentvalet under våren ska lösa upp motståndet är nog önsketänkande. Snarare riskerar motsättningarna i fördragsfrågan att öka. Den franske inrikesministern Nicolas Sarkozy, som kommer att kandidera till presidentposten, vill snarare reducera konstitutionstexten till ett ”minifördrag”, för att möjliggöra de institutionella förändringar som anses nödvändiga.

Den holländske utrikesministern Bernard Bot anser att nytt EU-fördrag måste på avgörande punkter skilja sig från den konstitution som de franska och holländska väljarna har sagt nej till: ”Vid en framtida revision bör titeln (konstitution) samt hänvisningar till Europas flagga och nationalsång strykas.”

Bot menar att opinionsundersökningar antyder att rädslan för en europeisk ”superstat” var ett av skälen till att de holländska väljarna förkastade EU-konstitutionen. Därför är det viktigt att ett nytt fördrag fastslår garantier för att ”EU inte alltför mycket lägger sig i”. Enligt Bot ska det ske genom att man klarare fastlägger i vilka frågor EU har kompetens samt tydligare framhåller principerna om subsidiaritet och proportionalitet.

Samtidigt har en majoritet av medlemsländerna godkänt EU-konstitutionen i dess nuvarande tappning, och deras intresse av att återkomma till sina parlament eller väljare med en modifierad text, är inte överdrivet stor.

I slutet av november beslöt den finska riksdagen att godkänna EU-konstitutionen. Finland vill, enligt landets Sverigeambassadör Alec Aalto, visa sitt stöd för den text som medlemsländerna spenderade många år på att förhandla fram och som är den enda som faktiskt föreligger just nu.

I och med den finska riksdagens beslut har sammanlagt 16 av de 25 EU-länderna godkänt konstitutionen. Dessutom har Bulgarien och Rumänien – som blev medlemmar i EU vid årsskiftet – tvingats godkänna konstitutionen under medlemskapsförhandlingarna. Det betyder att 18 av 27 EU-länder godkänt konstitutionen.

Tysklands mål är att ha konstitutionen – i en eller annan form, i ett eller annat namn – undertecknad 2009. Den brittiska affärstidningen The Economist liknar Angela Merkels strategi vid ett chickenrace; genom att öka farten hoppas hon att de som står i vägen ska flytta på sig – och att konstitutionen kan antas utan fler besvärliga folkomröstningar. Men det är inte troligt. Frankrike och Holland kan knappast, oavsett presidentval och nya regeringar, undslippa nya folkomröstningar.

Och, enligt Svenska Dagbladets ledarredaktion, kommer det att ”bli mycket svårt” för den svenska koalitionsregeringen att undvika en folkomröstning.

Gösta Torstensson

Kritiska EU-fakta nr 102  Februari 2007

Tillbaka eller Startsidan