Till Le Monde sade Angela Merkel 14 januari att "Frankrike har ett intresse av att frågan rör på sig [...] Vi kommer inte kunna leva i detta Europa om vi inte lyckas från det franska presidentvalet fram till slutet av 2008 finna en lösning på hur konstitutionen ska hanteras".

Vid det svenska officiella firandet av 50 år med Romfördraget på Hotell Rival i Stockholm 23 mars uttryckte EU-minister Cecilia Malmström en stor förväntan att presidentvalsomgångarna 22 april och 6 maj samt valet till nationalförsamlingen 10 juni skall bryta det nuvarande dödläget. Men det är mest sannolikt att de franska valen varken löser Frankrikes politiska och ekonomiska problem eller EU:s konstitutionskris.

När tiden för att samla in namnteckningarna gick ut i mitten av mars hade 12 kandidater fått in de nödvändiga namnen; Jean-Marie Le Pen (Nationella fronten), Nicolas Sarkozy (UMP), Philippe de Villier (Rörelsen för Frankrike), Francois Bayrou (UDF), Frédéreic Nihous (CPNT), Dominique Voynet (De gröna), Ségolène Royal (socialistpartiet), Gerard Schivardi (Lanserad av ett antal borgmästare), Marie-Geroge Buffet (kommunistpartiet), José Bové (Hela världen rörelsen), Olivier Besancenot (LCR) samt Arlette Laguiller (Lutte Ouvrier).

Av dessa är de fyra första borgerliga kandidater, Nihous och Voynes med rötter i miljö- och naturskyddsrörelsen samt övriga kända för att ha en mer eller mindre socialistisk framtoning.

Som opinionsundersökningarna ser ut idag så har bara Sarkozy, Royal, Bayrou med Le Pen som outsider möjlighet att nå andra valomgången. De två huvudpersonerna i första valomgången är Nicolas Sarkozy från efterföljaren till Gaullistpartiet UMP och socialistpartiets kandidat Ségolène Royal. Sarkozy är en varm EU- och USA-anhängare, som har uttalat sig för ett minifördrag för att lösa konstitutionskrisen. Men på senare tid för att anpassa sig till Angela Merkels ansträngningar för att få igenom förslag till toppmötet i juni har han börjat talat om en förenklad konstitution.

De Villiers betecknar sig som en patriotisk fransman, som bland annat reagerar mot att franska industrijobb försvinner ut landet. Han vill återinföra tullskydd. Han säger sig stå bakom grunderna i Romfördraget, men tar avstånd från Maastrichtfördraget, och säger att om han väljs till president, så kommer han att samla Europas regeringschefer för "att arbeta fram ett Parisfördrag", där EU-kommissionen har reducerats till ett "administrativt sekretariat" och där medlemsländerna har vetorätt.

För att vinna röster har Sarkozy i många frågor som lag och ordning, och invandring lagt sig nära den högerextreme kandidaten Le Pen, som vid förra valet chockade Frankrike genom att gå till andra valomgången genom att slå socialisten Lionel Jospin. Men ingen av huvudkandidaterna vågar räkna ut honom även denna gång.

Voynet vann sin kandidatur knappt i en intern strid, och har inte uttalat sig emot varken EU eller EU-konstitutionen. Nihous representerar ett mindre parti som slår vakt om fransk jakt, natur och landsbygd. Partiet säger sig vilja slå vakt om franska traditioner, säger nej till ett Europa av teknokrater och vill bygga ett Europa som respekterar skillnader samt försvarar folkomröstningsresultatet 2005.

Det franska vänsternej-blocket inför konstitutionsomröstningen 29 maj 2005 har inte kunnat enas om en gemensam kandidat. När franska vänsterpartiet (PCF) skulle utse kandidat i december utbröt interna strider efter att huvudkandidaten och partiordföranden Marie-George Buffet vägrat att uttala sig för att bryta med EU. Ett tag lanserades EU-parlamentarikern Francis Wurtz som kompromisskandidat, men slutligen valdes Buffet till kandidat, dock till priset av att flera personer lämnade partistyrelsen.

Av nej-sidans vänsterkandidater är det bara Gerard Schivardi, som har lanserats av borgmästare i ett antal mindre kommuner, som säger nej till Maastrichtavtalet och som kräver att Frankrike skall lämna EU. Schivardi har tidigare varit fullmäktigeledamot för socialistpartiet i departementet/länet Aude, och är nu borgmästare i den lilla kommunen Mailhac i ett av södra Frankrikes vindistrikt.

• till försvar för Frankrikes 36 000 kommuner som nu hotas av kommunsammanslagningar,

• till försvar och återerövring av den offentliga sektorn på lokal nivå,

• till försvar av Frankrike som en sekulär republik

• för att Frankrike ska lämna Europeiska unionen.

Ett stort antal franska borgmästare radikaliserades under folkomröstning om EU-konstitutionen, när de redan med gällande EU-fördrag och EU-direktiv såg hur deras kommuner drabbats av postnedläggningar, försämrad offentlig service, privatiserat skolsystem, industrinedläggningar etc. Detta har ställt till en del problem för andra kandidater. Schivardi har deklarerat att om socialistpartiets presidentkandidat Ségolène Royal klart och tydligt förklarar att hon vill upphäva Maastrichtavtalet, så kommer han dra tillbaka sin kandidatur.

Det franska EU- och mediaetablissemanget vet att mycket står på spel för dem i presidentvalet. EU-politiken skall inte synas allt för mycket. Det speglas också i tillgången till media, där EU-vänliga politiker gynnas.