Folkrörelsen Nej till EU arrangerade tillsammans med Fredskoalitionen i Göteborg ett tvådagarsseminarium på temat "Sverige som global aktör inom EU". Syftet var att belysa hur Sverige förändrat sin säkerhetspolitik sedan inträdet i Europeiska Unionen.

Svante Karlsson, docent vid institutionen för globala studier, påpekade att vi aldrig tidigare varit så nära ett kärnvapenkrig som nu. Tidigare kunde man acceptera att kärnvapenstater hotade varandra men nu hotar kärnvapenstater de stater som inte har tillgång till kärnvapen. Man använder kärnvapenhot för att sprida det liberala projektet.

Många konflikter idag handlar om oljan, till exempel Irakkriget. Vem ska få tillgång till resurserna i framtiden? Idag gäller "grab all oil" (roffa åt sig all olja). Det finns ingen diskussion om hur vi gemensamt ska klara av situationen i världen.

Det skulle kunna uppstå ett kallt krig på grund av att olika stormakter växer fram utöver USA, till exempel Ryssland och Kina. De senare accepterar delvis det liberala projektet men det gör inte Iran.

Det är en ruskig situation i världen idag men det kunde vara värre. Icke-spridningsavtalet har undertecknats av 189 länder. Tröskelstater är Indien, Israel, Pakistan, Nordkorea. Kärnvapenfria zoner har exploderat. Kärnvapenarsenalen har minskat från 70.480 stridsspetsar 1986 och 26.850 i år. Det går åt rätt håll, enligt Jan Prawitz. Den största störningen är USA:s vägran att skriva under provstoppsavtalet.

Kärnvapenstaterna ska enligt icke-spridningsavtalet successivt göra sig av med kärnvapnen. Blixtkommissionens rapport har 60 rekommendationer där det bland annat ingår att kärnvapenstaterna måste leva upp till dessa åtaganden. I stället planerar den nya generationens kärnvapen, bland annat klart deklarerat av Storbritannien.

I EU:s nya konstitution står att staterna ska bistå varandra med alla till buds stående medel. Ingår Frankrikes och Englands kärnvapen i EU:s försvar? Jan Prawitz ansåg att frågan är berättigad.

Rolf Lindahl från Svenska Freds- och Skiljedomsförening, talade om snedfördelningen av resurserna i världen och önskade att vi lade mer pengar på bistånd än vapen. Den militära upprustningen leder i sig till konflikter. Det är viktigt att arbeta för global nedrustning.

I Sverige går 40 miljarder till försvaret varav hälften till krigsmateriel. Sverige lägger relativt sett mycket mer än andra länder på vapen. 4 miljarder går till militär forskning, vilket är en subvention till industrin.

Bo Huldt från försvarshögskolan, påtalade att Sverige är militärt alliansfritt, samtidigt är alla svenska förband certifierade av Nato, dvs. har Nato-standard. Sverige prioriterar Nato framför EU.

Lave Broch från Folkebevaegelsen mod EU konstaterade att danskarna är mer positiva till Nato än till EU. Orsaken är att Nato inte kan tvinga på Danmark några beslut. Nato bygger på mellanstatlighet. Danmark har undantag från EU:s försvars- och säkerhetspolitik.

Gunnar Garbo, som kom från Nei til EU i Norge, var kritisk mot det nya Nato och USA:s maktpolitik. Han menar att Norge spelar en roll som medlöpare. Som erfaren diplomat talade han om hur Norden tidigare spelat en viktig roll i FN - inte minst för fredliga lösningar på konflikter och solidaritet med fattiga länder.