EU:s ledare överens om nytt fördrag efter maratonmöte

EU:s regeringschefer kom tidigt på midsommardagsmorgonen, efter en natt av förhandlingar, överens om ramarna för ett reviderat grundfördrag för EU som ska ersätta det fallna förslaget till konstitution. Knepigast var att få Polen och Storbritannien med på en kompromiss.

Av ett hemligt frågeformulär, som Tysklands förbundskansler Angela Merkel skickade till sina 26 kollegor i de andra EU-länderna, framgår att Tyskland ville ha begränsade förändringar. Det heter att ändringarna i fördraget måste begränsas till vad som är ”absolut nödvändigt för att nå en överenskommelse som kan ratificeras i samtliga medlemsstater”.

Som underlag för förhandlingarna presenterade Angela Merkel ett par dagar före toppmötet i Bryssel ett förslag om ett nytt fördrag. Istället för förslaget om en konstitution, som stoppades i folkomröstningarna i Frankrike och Holland 2005, föreslås att reglerna om hur EU ska fungera ska finnas i två fördrag. Det skulle innebära att texten i konstitutionen flyttas över till de nuvarande EG- respektive EU-fördragen, som ändras och byter namn.

Den tyska linjen var således att paketera om den omstridda konstitutionen så att den framstår som harmlös för misstrogna väljare, men ändå behålla de väsentliga delarna av innehållet.

Under toppmötet i Bryssel skulle EU-ledarna, med utgångspunkt i det tyska förslaget, enas om ett mandat för en så kallad regeringskonferens. En sådan konferens krävs för att ändra fördragen och innebär att alla medlemsländer ska komma överens om de ändringar som ska göras.

Som mötets ordförande satsade Angela Merkel hela sin prestige på att stats- och regeringscheferna skulle bryta de senaste två årens konstitutionella dödläge. Hon hade stöd från ett stort flertal av de 27 EU-länderna, men Polen, Storbritannien och Holland kom till Bryssel med hårda krav som hotade blockera en lösning.

Polen ville riva upp den uppgörelse om röstviktningen i EU:s beslutande ministerråd som finns i förslaget till EU-konstitution. Den bygger på medlemsländernas folkmängd, och den ger Tyskland för stort övertag mot övriga länder anser den polska regeringen, som också drog upp Polens förlust av befolkning under andra världskriget som argument för sin sak. Om det inte hade varit för kriget hade Polen i dag haft 66 miljoner invånare, hävdade premiärminister Jaroslaw Kaczynski. Enligt det polska förslaget – kvadratroten ur befolkningsmängden – skulle röstförhållandet till Tyskland bli som sex till nio.

Tony Blair, som deltog i sitt sista EU-toppmöte som brittisk premiärminister, hade den längsta önskelistan. Hans viktigaste mål var att uppnå särlösningar för Storbritannien som gör att efterträdaren Gordon Brown inte behöver hålla en folkomröstning.

Storbritannien ville slippa majoritetsbeslut på det straffrättsliga området, sade nej till allt som ger intryck av att EU:s överstatliga institutioner får större inflytande i den gemensamma utrikespolitiken och ville absolut inte att stadgan som slår fast medborgarnas rättigheter gentemot EU:s institutioner ska bli juridiskt bindande.

Holland ställde tre krav: nationella parlament ska kunna lägga in veto mot förslag till EU-lagstiftning, rätt till offentliga subventioner av allmännyttans bostäder och skärpta inträdeskrav på nya EU-medlemmar. Detta sista krav skulle tillgodoses genom att de så kallade Köpenhamnskriterierna från 1993 skulle skrivas in i ett nytt fördrag.

Den polska regeringen höll emot i det längsta men gav till slut vika för det massiva trycket från de andra medlemsstaterna. Under toppmötet hotade Angela Merkel med att fortsätta arbetet med fördraget utan Warszawaregeringens medverkan.

I slutändan fick Polen med sig att den nya röstviktningen i EU, som man tycker ger Tyskland för stor makt gentemot andra länder, kommer att införas först år 2014, i stället för 2009 som tänkt. Och om något medlemsland begär det kommer det att dröja ända till 2017 innan de nya röstreglerna börjar gälla. Dessutom tillkom några paragrafer om att EU-länder ska visa solidaritet med varandra på energisäkerhetsområdet, något som är viktigt för Polen som är starkt beroende av rysk gas.

Hollands krav på att de så kallade Köpenhamnskriterierna skulle skrivas in i fördragstexten, slutade i en kompromiss med en ny text om villkoren för nya medlemmar, som indirekt hänvisar till Köpenhamnskriterierna, dock utan att nämna namnet.

Kravet på en starkare roll för de nationella parlamenten medförde vissa obetydliga justeringar, långt ifrån den vetorätt som Hollands från början krävde.

Betydligt större framgångar nådde Storbritannien i sina förhandlingar. Premiärminister Tony Blair fick igenom olika former av förtydliganden kombinerade med brittiska särlösningar (så kallade opt-outs). Bland annat får ställa sig utanför det straffrättsliga samarbetet. Och stadgan blir inte rättsligt bindande för britterna. Det blir den däremot för alla andra EU-länder.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel var mycket nöjd över att EU:s alla 27 medlemsländer gått med på överenskommelsen.

– Det tog lång tid, men vi nådde dit vi ville, sade hon vid en pressträff.

Polen har fått visst gehör för sina betänkligheter över röstningssystemet. I uppgörelsen ingår att de nya röstreglerna med dubbel majoritet inte införs fullt ut förrän 2017. Det är en långtgående, men nödvändig, kompromiss, enligt AngelaMerkel.

– Jag kan bara säga att det är bra för hela EU, alla nya medlemsländer och för Polen att vi har slutfört detta i dag, sade Merkel.

Alla var dock inte helt nöjda.

– Jag hade föredragit att man kunnat anta det förra förslaget till konstitutionellt fördrag. Det var tydligare, läsbarare och bättre på alla sätt, sade Luxemburgs premiärminister Jean-Claude Juncker.

Redan i juli ska den regeringskonferens kallas in som ska sy ihop toppmötets slutsatser till ett reformerat fördrag för EU. Enligt Fredrik Reinfeldt är regeringskonferens en formsak, eftersom regeringscheferna nu bestämt vad resultatet ska bli.

Tanken är att regeringskonferensen ska vara klar någon gång mellan oktober och december i år, så att alla EU-länder hinner godkänna fördraget till EU-valen i juni 2009.

Resultatet, ett reformerat fördrag för EU, ska rädda kärnan i den konstitution som EU-ländernas regeringar enades om 2004, men som ett år senare röstades ned i folkomröstningar i Frankrike och Holland. Reformfördraget är i praktiken är en ompaketering av EU-konstitutionen. Gjorda förändringar jämfört med konstitutionen är huvudsakligen kosmetiska och marginella.

Kritiska EU-fakta nr 104  Juli 2007

Tillbaka eller Startsidan