Frihandel ger inga säkra vinster för Afrika

EU och de andra rika länderna föreskriver ”mer frihandel” som vägen fram för Afrika. Men det är högst tveksamt om det är universalmedlet, visar en ny rapport från danska forskare.

En ny studie från Dansk Institut for Internationale Studier, DIIS, analyserar de eventuella vinster som Afrika skulle få av en ny liberaliseringsrunda av världshandeln. Med liberalisering menas att det blir lättare att sälja varor (och tjänster) mellan länderna, genom borttagandet av import- och exportavgifter och diverse stödordningar för den inhemska produktionen.

Författarna tvivlar på att det blir till gagn för Afrika med de liberaliseringar av handeln som står på dagordningen. Forskarna skapar en motbild till de mycket optimistiska tongångarna innan förhandlingarna om handelsliberaliseringar startade. Till exempel skrev Världsbanken:

”Total liberalisering kommer att lyfta 140 miljoner människor bort från fattigdom och 70 miljoner av dem kommer att vara i Afrika söder om Sahara.”

Men detta positiva budskap håller inte. Medan effekterna av handelsliberaliseringar är stora för Västvärlden och för andra utvecklingsländer, är de försvinnande små för Afrika vidkommande. Det finns det faktiskt tilltagande enighet om bland många forskare. Det förklaras framför allt av bättre och mer precisa beräkningsmetoder av handelsfördelarna.

Handel är viktigt, men inte som en snabb och allomfattande liberalisering. Det skulle enbart bli en förlust för Afrika, lyder slutsatsen. På längre sikt kan det skada ekonomin på grund av förlorade skatteintäkter. Liberaliseringar betyder nämligen att tull på import av varor ska avskaffas, och för de flesta av de fattiga länderna är just tull den viktigaste intäkten till statskassan. Om den försvinner, kommer det att ta lång tid att införa andra metoder att inkräva skatt.

Rapporten från DIIS avhandlar också fördelarna med liberalisering av handeln internt mellan de afrikanska staterna. Det kommer knappast att bli så stora vinster som många hittills har trott.

De fattigaste länderna producerar och exporterar i stor utsträckning samma varor. Det finns inte många handelsfördelar med att byta den enes kakaoböner mot den andres, som är producerade på i stort sett samma villkor och till samma pris

Det finns därför inga goda ekonomiska argument för att EU ska pressa på för liberaliseringar internt i Afrika, skriver de danska forskarna.

Kritiska EU-fakta nr 105 Oktober 2007

Tillbaka eller Startsidan