Reinfeldt bluffar om den nya EU-grundlagen

”Fördraget innehåller ett antal viktiga reformer som kommer kunna stärka europasamarbetet. Öppenheten liksom de demokratiska principerna får en mer framskjuten roll. För första gången fördragsfästs att ministerrådets sammanträden skall vara offentliga när medlemsstaterna överlägger och röstar om utkast till lagstiftningsakter.”

Det skrev statsminister Fredrik Reinfeldt på Svenska Dagbladets debattsida med anledning av det EU-toppmöte som beslutade om att sammankalla en regeringskonferens med ett detaljerat uppdrag att omarbeta det mesta av innehållet i det förkastade förslaget till EU-konstitution till ändringar av EU:s gällande fördrag.

En förändring som sker med det nya fördraget är att man slår fast att ministerrådet, dvs. medlemsländernas regeringar, måste sammanträda offentligt när det stiftar lag. Tidigare har rådet lagstiftat bakom stängda dörrar. Nu ska rådsmötena delas upp i två delar. En offentlig del där alla lagstiftningsbeslut ska hanteras och en sluten del där andra diskussioner hålls. Rådet kan välja att ha öppna möten redan idag, men enligt konstitutionsförslaget görs det till en skyldighet när man stiftar lag.

Ett problem i sammanhanget är att lagarna för det mesta är färdigförhandlade när de kommer till rådet. I praktiken sker kompromisserna mellan länderna i olika arbetsgrupper och i ett förberedande organ som heter Coreper där ländernas EU-ambassadörer sitter.

Coreper är helt slutet, inte ens riksdagens ledamöter får läsa regeringens instruktioner till Sveriges förhandlare i Coreper. De flesta beslut – omkring 90 procent – som ministerrådet fattar är redan helt färdigförhandlade i Coreper och klubbas i praktiken bara igenom. I vissa andra ärenden finns det kvar oenighet i några delfrågor, där kan beslutet om öppenhet i rådet få viss betydelse för att öka insynen och möjligheten att utkräva ansvar av lagstiftarna.

Men samtidigt som arbetet i rådet blir något öppnare flyttas makten. Med det nya fördraget kommer den absoluta merparten av lagarna att beslutas i medbeslutande med EU-parlamentet.

Då är det en förhandling, en förlikning, mellan råd och parlament som i sista hand avgör hur lagarna ser ut. Denna förhandling är inte offentlig. Så samtidigt som rådets beslut om lagar blir lite mer öppna så flyttar det mesta av makten över lagarnas utformning till en förhandling som inte är offentlig.

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 105 Oktober 2007

Tillbaka eller Startsidan