Den
tysta statskuppen
Regeringskonferensen, som utgår från det s.k.
mandatet som regeringscheferna kom över ens om i
midsommarhelgen sattes i gång i mitten av juli. Enligt
statsminister Reinfeldt är det nu bara en teknisk fråga för
jurister att utforma den nya EU-grundlagen till det
informella toppmötet 18 oktober.
Så
opolitiskt verkar detta dock inte vara. När EU:s
utrikesministrar, inklusive Carl Bildt, träffades 7
september under det portugisiska ordförandeskapet så
återstod det minst sju politiska frågor att lösa. Polen
hotar på nytt att inte acceptera det nya systemet för
röstfördelning, och kräver att den så kallade
Ioaninnamekanismen skall skrivas in den nya grundlagen. Den
säger att Polen eller vilket annat medlemsland som helst kan
fördröja ett EU-beslut om ny lagstiftning och vitala
intressen står på spel. De polska kraven kompliceras
dessutom av att Polen går till val några dagar efter
EU-toppmötet.
Storbritanniens utrikesminister David Miliband kritiserades
av bland annat Tyskland, Spanien, EU-kommissionen och
EU-parlamentet för att vägra att ge ifrån sig något av den
nationella självständigheten på det utrikespolitiska
området. Dessutom har uppkommit oenighet om den exakta
innebörden av de brittiska undantagen (den sociala stadgan,
och på det inrikespolitiska området) får för EU-domstolens
rättstillämpning, och en rädsla finns för att denna
urholkas.
Dessutom
bevakar både parlamentet, kommissionen och Europeiska
centralbanken (ECB) noga regeringskonferensen så att dessa
EU-organ inte förlorar något inflytande på oklara
formuleringar i den slutliga grundlagstexten. ECB:s chef
Jean-Claude Trichet har till och med skrivit till det
portugisiska ordförandeskapet och krävt garantier för att
den nya grundlagstexten under inga förhållanden får
underminera ECB:s oberoende ställning.
Om
EU-grundlagen och vad som händer på regeringskonferensen har
EU-etablissemanget inom allianspartierna och
socialdemokratin inget att säga till svenska folket.
”De
svenska förhandlarnas och experternas instruktion är väldigt
enkel”, säger EU-minister Cecilia Malmströms
statssekreterare Håkan Jonsson och fortsätter;
”Regeringskonferensen ska följa upp toppmötets beslut utan
vidare tillägg eller ändringar. Uppgörelsen är fullt
acceptabel för både regeringen och riksdagen”, säger
Jonsson.
Regeringen har inte planerat några debatter kring fördraget
eftersom man menar att den debatten hölls förra gången som
konstitutionen var aktuell 2002-2005. ”Inget nytt har
tillkommit sedan dess däremot har saker tagits bort eller
blivit nertonade”, påstår Jonsson.
När Mona
Sahlin samtycker med alliansregeringens tystnad, så verkar
EU-grundlagen försvaras av EU-etablissemangets svenska
politiker i Bryssel som till exempel av EU:s
propagandakommissionär Margot Wallström. I en intervju i
Värmlands Folkblad är hennes argumentation vilseledande och
motsägelsefull. Hon börjar med att uttala att EU:s
utvidgning ställer nya krav på effektivitet, varför fler
beslut skall kunna tas med överstatlighat samtidigt som
EU-projektet måste ha förankring hos medborgarna.
Hon
hävdar att den nya EU-grundlagen innehåller en rad steg i
rätt riktning som ger ett mer effektiv EU, och påstår
samtidigt att det lägger grunden för ett mer demokratiskt
och öppet beslutsfattande. Hon säger att det är upp till
varje medlemsland hur man vill ratificera EU-grundlagen, men
säger också att ett beslut inte har mindre legitimitet om
riksdagsleda-möterna enbart röstar om det. Hon medger dock
att EU-frågorna lyste med sin frånvaro under den senaste
valrörelsen. Hon tillägger att skall det bli folkomröstning
”krävs det verkligen att man (dvs EU-etablissemanget) tar
ansvar för att informera”, och anser att holländare och
fransmän röstade nej för att de ej fått tillräcklig
information.
Sanningen är den att EU-etablissemanget i Sverige inte vill
informera medborgarna om EU-grundlagen för om medborgarna
sakligt informeras så framgår obönhörligen att den svenska
nationella självständigheten och riksdagens
lagstiftningsmakt kommer att säljas ut.Jan-Erik
Gustafsson
Ordförande i Folkrörelsen Nej till EU
Kritiska EU-fakta
nr 105 Oktober 2007
Tillbaka eller Startsidan
|