Den tysta statskuppen

Regeringskonferensen, som utgår från det s.k. mandatet som regeringscheferna kom över ens om i midsommarhelgen sattes i gång i mitten av juli. Enligt statsminister Reinfeldt är det nu bara en teknisk fråga för jurister att utforma den nya EU-grundlagen till det informella toppmötet 18 oktober.

Så opolitiskt verkar detta dock inte vara. När EU:s utrikesministrar, inklusive Carl Bildt, träffades 7 september under det portugisiska ordförandeskapet så återstod det minst sju politiska frågor att lösa. Polen hotar på nytt att inte acceptera det nya systemet för röstfördelning, och kräver att den så kallade Ioaninnamekanismen skall skrivas in den nya grundlagen. Den säger att Polen eller vilket annat medlemsland som helst kan fördröja ett EU-beslut om ny lagstiftning och vitala intressen står på spel. De polska kraven kompliceras dessutom av att Polen går till val några dagar efter EU-toppmötet.

Storbritanniens utrikesminister David Miliband kritiserades av bland annat Tyskland, Spanien, EU-kommissionen och EU-parlamentet för att vägra att ge ifrån sig något av den nationella självständigheten på det utrikespolitiska området. Dessutom har uppkommit oenighet om den exakta innebörden av de brittiska undantagen (den sociala stadgan, och på det inrikespolitiska området) får för EU-domstolens rättstillämpning, och en rädsla finns för att denna urholkas.

Dessutom bevakar både parlamentet, kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) noga regeringskonferensen så att dessa EU-organ inte förlorar något inflytande på oklara formuleringar i den slutliga grundlagstexten. ECB:s chef  Jean-Claude Trichet har till och med skrivit till det portugisiska ordförandeskapet och krävt garantier för att den nya grundlagstexten under inga förhållanden får underminera ECB:s oberoende ställning.

Om EU-grundlagen och vad som händer på regeringskonferensen har EU-etablissemanget inom allianspartierna och socialdemokratin inget att säga till svenska folket.

”De svenska förhandlarnas och experternas instruktion är väldigt enkel”, säger EU-minister Cecilia Malmströms statssekreterare Håkan Jonsson och fortsätter; ”Regeringskonferensen ska följa upp toppmötets beslut utan vidare tillägg eller ändringar. Uppgörelsen är fullt acceptabel för både regeringen och riksdagen”, säger Jonsson.

Regeringen har inte planerat några debatter kring fördraget eftersom man menar att den debatten hölls förra gången som konstitutionen var aktuell 2002-2005. ”Inget nytt har tillkommit sedan dess däremot har saker tagits bort eller blivit nertonade”, påstår Jonsson.

När Mona Sahlin samtycker med alliansregeringens tystnad, så verkar EU-grundlagen försvaras av EU-etablissemangets svenska politiker i Bryssel som till exempel av EU:s propagandakommissionär Margot Wallström.  I en intervju i Värmlands Folkblad är hennes argumentation vilseledande och motsägelsefull. Hon börjar med att uttala att EU:s utvidgning ställer nya krav på effektivitet, varför fler beslut skall kunna tas med överstatlighat samtidigt som EU-projektet måste ha förankring hos medborgarna.

Hon hävdar att den nya EU-grundlagen innehåller en rad steg i rätt riktning som ger ett mer effektiv EU, och påstår samtidigt att det lägger grunden för ett mer demokratiskt och öppet beslutsfattande. Hon säger att det är upp till varje medlemsland hur man vill ratificera EU-grundlagen, men säger också att ett beslut inte har mindre legitimitet om riksdagsleda-möterna enbart röstar om det. Hon medger dock att EU-frågorna lyste med sin frånvaro under den senaste valrörelsen. Hon tillägger att skall det bli folkomröstning ”krävs det verkligen att man (dvs EU-etablissemanget) tar ansvar för att informera”, och anser att holländare och fransmän röstade nej för att de ej fått tillräcklig information.

Sanningen är den att EU-etablissemanget i Sverige inte vill informera medborgarna om EU-grundlagen för om medborgarna sakligt informeras så framgår obönhörligen att den svenska nationella självständigheten och riksdagens lagstiftningsmakt kommer att säljas ut.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande i Folkrörelsen Nej till EU

Kritiska EU-fakta nr 105 Oktober 2007

 

Tillbaka eller Startsidan