EU:s nya grundlag är en demokratisk
skandal
Så är då Lissabonfördraget undertecknat
med sedvanlig pompa och ståt. Fördraget är till 95 procent
en kopia av den EU-konstitution som förkastades 2005. Men
den här gången ska inte misstaget, att fråga befolkningarna
om de vill ha sin nya EU-grundlag, göras om.
För den som har läst fördraget är det
fascinerande och en smula beklämmande att höra hur de som
förespråkar texten argumenterar, om de ens bryr sig om att
göra det.
Knappt någon försvarar det som är
fördragets huvudinnehåll, den kraftigt ökande
överstatligheten, att makten för de stora länderna i EU ökar
markant, att union ska militariseras med upprustning och
gemensamt försvar eller att man har kört över den svenska
folkomröstningen om EMU och förpliktigat oss att införa
euron som valuta.
Istället lyfts ett bättre, imaginärt,
fördrag fram. Det hävdas att EU får ny beslutsmakt för att
bekämpa klimatförändringarna. Det är fel. EU får ny
beslutsmakt och vetorätten tas bort på mängder av områden,
men inte när det gäller miljöfrågor.
Det påstås att de nationella
parlamentens inflytande ska öka. Läser man texten så står
det dock klart att den procedur som det syftas på innebär
att EU-kommissionen kan köra över även en majoritet av
parlamenten om de motsätter sig ett förslag som ska läggas
fram. I själva verket är de nationella parlamenten de stora
förlorarna när makten förs över till EU:s institutioner och
vetorätten tas bort.
I Lissabonfördraget saknas i stort sett
helt inslag som gör EU mer miljövänligt eller socialt
ansvarsfullt. Socialdemokratiska EU-vänner har därför fått
sätta nästan allt sitt hopp, och sina få argument, till att
stadgan om grundläggande rättigheter görs bindande.
Detta sägs garantera strejkrätten. Men
EU:s domstol tar redan hänsyn till stadgan när den dömer och
EU-kommissionen via Margot Wallström har, i ett svar på en
fråga i EU-parlamentet, effektivt avlivat alla illusioner om
att den skulle kunna rucka på den fria marknadens hegemoni i
EU.
I Frankrike och Holland tändes hoppet
om ett bättre EU, om folkligt inflytande och om att makten
skulle tvingas lyssna. I Lissabon släcktes samma hopp.
JONAS
SJÖSTEDTKritiska EU-fakta
nr 107 November 2007
Tillbaka eller
Startsidan |