Lissabonfördraget stärker EU:s säkerhets- och
försvarspolitik
Varje år har Folk och Försvar
en konferens i Sälen som samlar höjdarna inom svensk
försvarspolitik. Jag tillhör inte den gruppen, men jag
brukar följa konferensen på TV. I år var EU:s
säkerhetspolitik ett av temana – kanske beroende på att det
nu aktuella Lissabonfördraget handlar om att stärka EU:s
säkerhets- och försvarspolitik.
EU-minister Cecilia Malmström betonade
att den solidariska säkerhetspolitiken är kärnan i EU:s
gemensamma försvarspolitik. Det innebär enligt fördraget att
om en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp, så är de
övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd
med alla till buds stående medel.
Från svensk synpunkt aktualiserar det
två frågor, dels den svenska alliansfriheten, dels Sveriges
motstånd mot kärnvapen.
Lars Adaktusson höll i diskussionerna
under konferensen. Han ställde frågan om solidariteten med
EU:s medlemsstater kunde kombineras med Sveriges militära
alliansfrihet. Det blev mycket skruvade svar. Till sist
erkände försvarsminister Sten Tolgfors att han inte delade
åsikten att Sverige skulle vara alliansfritt. Cecilia
Malmström sa det inte rakt ut, men det måste även vara
hennes synpunkt med tanke på att Folkpartiet vill att
Sverige ska gå med i Nato.
I EU finns två kärnvapenmakter;
Frankrike och Storbritannien. Det står ingenting i
solidaritetsklausulen att det endast handlar om
konventionella vapen. Alltså kan kärnvapen ingå i den
arsenal som ska skydda EU:s medlemsstater inklusive Sverige.
Det sa Cecilia Malmström ingenting om.
I förslaget till ny konstitution – som
förkastades av Frankrike och Holland – så föreslås att EU
ska ha en utrikesminister. För att blidka dessa länder så
kallar man det inte längre för utrikesminister utan ersätter
titeln med ”hög representant”, fast innehållet är det samma.
Personen ifråga kommer att få en mycket
strategisk funktion. Han eller hon ska vara ordförande i
rådet när det gäller utrikesfrågor och vice ordförande i
kommissionen.
Tanken var att Javier Solana – f d
generalsekreterare i Nato – skulle inneha denna tjänst. I
praktiken spelar han redan denna roll i EU. Nu blir det väl
för sent att utse honom med tanke på hans ålder. Men kanske
Carl Bildt kan vara aktuell? Personen i fråga ska utses
under det svenska ordförandeskapet hösten 2009.
Under en föredragning av Cecilia
Malmström i Göteborg av det ”nya fördraget” sa hon att det
egentligen är samma fördrag – som förslaget om konstitution
– men att man tagit bort en del ”lullull”. Det betyder att
man tar bort titlar som president och utrikesminister men
behåller funktionerna. Det är rena bedrägeriet!
EU antog en säkerhetsstrategi ”Ett
säkert Europa i en bättre värld” år 2003 på förslag av
Javier Solana. Nu har Sverige med Carl Bildt i spetsen tagit
ett initiativ till att uppgradera den. Man hänvisar till att
det hänt så mycket sedan dess. I den nuvarande strategin
anges bland annat att en utmaning som direkt berör Europa är
energitillgången, eftersom Europa är världens största
importör av olja och gas. Denna import står för femtio
procent av nuvarande energianvändning men beräknas öka till
sjuttio procent år 2030.
På Folk och Försvars konferens fanns
även temat ”nordiskt försvarssamarbete”. Där betonades
framför allt Nordens nya geopolitiska situation genom
fyndigheter av olja och gas i Barents hav och de nya
transportvägarna på grund av att isen smälter. En annan
fråga är Östersjön som innanhav i Norden. I båda dessa
områden har Ryssland speciella intressen.
Tanken är uppenbarligen att Norden inom
EU och Nato ska få med sig andra medlemmar att i solidaritet
vara en motkraft till Ryssland.
Margot Wallström deltog också i
konferensen i Sälen för att tala om EU:s säkerhetspolitik.
Hon betonade helt andra saker än Cecilia Malmström. Kanske
ville hon inte bli förknippad med Folkpartiets natovänliga
attityd. Hon talade om att ett vidgat säkerhetsbegrepp
inbegriper både ”hard power” och ”soft power”.
Till den senare kraften hör
utvidgningen av EU – inte minst är det viktigt att Turkiet
kommer med i unionen. Hon sa också att kvinnor har en annan
uppfattning om säkerhet än män utan att egentligen gå in på
vad det innebar.
Både Cecilia Malmström och Margot
Wallström betonade att EU:s medborgare kräver att EU ska
verka aktivt i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. De
var också överens om att samarbetet med Nato är nödvändigt
för att EU ska vara framgångsrikt. De hade svårt att
förklara hur Sverige kunde vara militärt alliansfritt och
solidariskt mot andra EU-länder i händelser av angrepp.
Jag undrar varifrån har de fått
uppfattningen att svenska medborgare vill att EU ska vara
pådrivande när det gäller utrikes- och försvarspolitiken?
Inom EU är det självklart att samarbeta med Nato samtidigt
som det finns ett klart folkligt motstånd mot att Sverige
ska gå med i Nato.
Om politikerna verkligen vill veta vad
medborgarna tycker, då finns det bara ett sätt:
folkomröstning om det så kallade Lissabonfördraget.
Fördraget handlar i högsta grad om
Sverige ska stödja EU:s säkerhetspolitik med ett allt
närmare samarbete med USA och Nato, euroepisk
kärnvapenstrategi, upprustning och militära lösningar på
konflikter. Är det så vi vill ha det? Låt oss folkomrösta om
saken!
Ingela Mårtensson
Kritiska EU-fakta
nr 107 November 2007
Tillbaka eller
Startsidan |