Lissabonfördraget stärker EU:s säkerhets- och försvarspolitik

Varje år har Folk och Försvar en konferens i Sälen som samlar höjdarna inom svensk försvarspolitik. Jag tillhör inte den gruppen, men jag brukar följa konferensen på TV. I år var EU:s säkerhetspolitik ett av temana – kanske beroende på att det nu aktuella Lissabonfördraget handlar om att stärka EU:s säkerhets- och försvarspolitik.

EU-minister Cecilia Malmström betonade att den solidariska säkerhetspolitiken är kärnan i EU:s gemensamma försvarspolitik. Det innebär enligt fördraget att om en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp, så är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel.

Från svensk synpunkt aktualiserar det två frågor, dels den svenska alliansfriheten, dels Sveriges motstånd mot kärnvapen.

Lars Adaktusson höll i diskussionerna under konferensen. Han ställde frågan om solidariteten med EU:s medlemsstater kunde kombineras med Sveriges militära alliansfrihet. Det blev mycket skruvade svar. Till sist erkände försvarsminister Sten Tolgfors att han inte delade åsikten att Sverige skulle vara alliansfritt. Cecilia Malmström sa det inte rakt ut, men det måste även vara hennes synpunkt med tanke på att Folkpartiet vill att Sverige ska gå med i Nato.

I EU finns två kärnvapenmakter; Frankrike och Storbritannien. Det står ingenting i solidaritetsklausulen att det endast handlar om konventionella vapen. Alltså kan kärnvapen  ingå i den arsenal som ska skydda EU:s medlemsstater inklusive Sverige. Det sa Cecilia Malmström ingenting om.

I förslaget till ny konstitution – som förkastades av Frankrike och Holland – så föreslås att EU ska ha en utrikesminister. För att blidka dessa länder så kallar man det inte längre för utrikesminister utan ersätter titeln med ”hög representant”, fast innehållet är det samma.

Personen ifråga kommer att få en mycket strategisk funktion. Han eller hon ska vara ordförande i rådet när det gäller utrikesfrågor och vice ordförande i kommissionen.

Tanken var att Javier Solana – f d generalsekreterare i Nato – skulle inneha denna tjänst. I praktiken spelar han redan denna roll i EU. Nu blir det väl för sent att utse honom med tanke på hans ålder. Men kanske Carl Bildt kan vara aktuell? Personen i fråga ska utses under det svenska ordförandeskapet hösten 2009.

Under en föredragning av Cecilia Malmström i Göteborg av det ”nya fördraget” sa hon att det egentligen är samma fördrag – som förslaget om konstitution – men att man tagit bort en del ”lullull”. Det betyder att man tar bort titlar som president och utrikesminister men behåller funktionerna. Det är rena bedrägeriet!

EU antog en säkerhetsstrategi ”Ett säkert Europa i en bättre värld” år 2003 på förslag av Javier Solana. Nu har Sverige med Carl Bildt i spetsen tagit ett initiativ till att uppgradera den. Man hänvisar till att det hänt så mycket sedan dess. I den nuvarande strategin anges bland annat att en utmaning som direkt berör Europa är energitillgången, eftersom Europa är världens största importör av olja och gas. Denna import står för femtio procent av nuvarande energianvändning men beräknas öka till sjuttio procent år 2030.

På Folk och Försvars konferens fanns även temat ”nordiskt försvarssamarbete”. Där betonades framför allt Nordens nya geopolitiska situation genom fyndigheter av olja och gas i Barents hav och de nya transportvägarna på grund av att isen smälter. En annan fråga är Östersjön som innanhav i Norden. I båda dessa områden har Ryssland speciella intressen.

Tanken är uppenbarligen att Norden inom EU och Nato ska få med sig andra medlemmar att i solidaritet vara en motkraft till Ryssland.

Margot Wallström deltog också i konferensen i Sälen för att tala om EU:s säkerhetspolitik. Hon betonade helt andra saker än Cecilia Malmström. Kanske ville hon inte bli förknippad med Folkpartiets natovänliga attityd. Hon talade om att ett vidgat säkerhetsbegrepp inbegriper både ”hard power” och ”soft power”.

Till den senare kraften hör utvidgningen av EU – inte minst är det viktigt att Turkiet kommer med i unionen. Hon sa också att kvinnor har en annan uppfattning om säkerhet än män utan att egentligen gå in på vad det innebar.

Både Cecilia Malmström och Margot Wallström betonade att EU:s medborgare kräver att EU ska verka aktivt i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. De var också överens om att samarbetet med Nato är nödvändigt för att EU ska vara framgångsrikt. De hade svårt att förklara hur Sverige kunde vara militärt alliansfritt och solidariskt mot andra EU-länder i händelser av angrepp.

Jag undrar varifrån har de fått uppfattningen att svenska medborgare vill att EU ska vara pådrivande när det gäller utrikes- och försvarspolitiken? Inom EU är det självklart att samarbeta med Nato samtidigt som det finns ett klart folkligt motstånd mot att Sverige ska gå med i Nato.

Om politikerna verkligen vill veta vad medborgarna tycker, då finns det bara ett sätt: folkomröstning om det så kallade Lissabonfördraget.

Fördraget handlar i högsta grad om Sverige ska stödja EU:s säkerhetspolitik med ett allt närmare samarbete med USA och Nato, euroepisk kärnvapenstrategi, upprustning och militära lösningar på konflikter. Är det så vi vill ha det? Låt oss folkomrösta om saken!

Ingela Mårtensson

Kritiska EU-fakta nr 107 November 2007

Tillbaka eller Startsidan