i folkomröstningen om Lissabonfördraget. Vad som nu kommer att
hända är ännu oklart.
53,4 procent av irländarna röstade nej till
det nya fördraget. 46,6 procent röstade ja. Valdeltagandet
slutade på drygt 53 procent. När alla röster från Donegal i norr
till Cork i söder hade räknats visade det sig att bara 10 av 43
valkretsar hade en majoritet för ja. I vissa delar av Dublin, de
som ligger bortom de glassiga bank- och turistkvarteren, har
dubbelt så många röstat nej som ja.
Omröstningsresultatet är ett svidande
nederlag för den irländska makteliten, representerad av
partierna med 162 av de 166 platserna i parlamentet,
näringslivets och böndernas inflytelserika organisationer, den
mäktiga katolska kyrkan och större delen av
fackföreningsledningarna som satsat hårt på att propagera för
ett ja.
Resultatet av den irländska folkomröstningen
är ett stort bakslag för EU. För att Lissabonfördraget ska kunna
träda i kraft måste det godkännas av samtliga medlemsländer.
Irland är det enda EU-land som har folkomröstat. I övriga
medlemsländer tas beslutet i respektive parlament.
Sveriges EU-kommissionär Margot Wallström är
besviken över irländarnas nej. Men, påpekar hon, det är ingen
katastrof:
– Det är viktigt att vi analyserar varför de
röstade som de gjorde. Sedan får vi diskutera på toppmötet hur
vi ska gå vidare härifrån. Jag hoppas att fler länder fortsätter
med sina ratificieringar. 18 länder har redan sagt ja och alla
länder bör få chansen att säga sitt.
EU-kommissionens ordförande José Manuel
Barroso säger att "resultatet ska självklart respekteras" för
att genast komma med reservationer:
– Samtidigt måste vi inom EU ta ett
kollektivt ansvar och gå vidare med processen.
Barroso menar att Brian Cowen, Irlands
premiärminister, nu måste gripa möjligheten att inför det
stundande EU-toppmötet tolka det hans folk gett uttryck för och
presentera idéer för hur den europeiska unionen ska gå vidare.
politiska ledarna vill försöka trassla sig ur de svårigheter som
nu uppstått blir huvudfrågan på EU:s agenda fram till
EU-toppmötet i december.
Ett alternativ är att Lissabonfördraget läggs
till handlingarna. Det är enligt EU:s egna fördrag den logiska
konsekvensen av Irlands nej. Då avbryts ratifikationen och då
fortsätter EU att regleras av Nicefördragets bestämmelser.
Samtidigt skulle EU:s juridiska experter kunna utreda om det
finns delar av Lissabonfördraget som skulle kunna tillämpas inom
ramen för gällande fördrag.
Ett annat alternativ är en omförhandling av
Lissabonfördraget. Då spricker alla fastlagda tidtabeller och då
väcks många svåra frågor. Ska någonting strykas eller läggas
till? I så fall går man tillbaka till startpunkten för ett år
sedan och i så fall måste hela den pågående
ratifikationsprocessen göras om. Bland stats- och
regeringscheferna finns ett mycket betydande motstånd mot en
omförhandling.
Ett tredje, och mest troligt, alternativ är
"business as usual". Processen fortsätter så att 26 av 27
medlemsländer vid slutet av året godkänt Lissabonfördraget. För
många EU-regeringar kan det framstå som ett bekvämt alternativ
eftersom det politiska trycket läggs på regeringen i Dublin.
Irland kan samtidigt erbjudas någon form av
förtydligande deklaration från övriga EU-länder. På så vis fick
Danmark sina fyra förbehåll som gjorde att ja-sidan vann i den
andra folkomröstningen om Maastrichtfördraget (1993). På samma
vis fick Irland ett betydelselöst förtydligande på toppmötet i
Sevilla om neutraliteten inför den andra folkomröstningen om
Nicefördraget (2002).
EU:s stats- och regeringschefer kommer
förmodligen att bevilja Irland ett eller flera undantag och på
så sätt en ny möjlighet att rösta om Lissabonfördraget. Den
stora oklara frågan är bara vad som finns att undanta eller
förtydliga och som är tillräckligt för att köra samma
odemokratiska nummer i repris.