Berlusconi får sex gånger så stort inflytande som
Sverige
Lissabonfördraget innebär att
överstatligheten i EU:s ministerråd ökar kraftigt genom
att vetorätten avskaffas på 63 olika områden. Områden
som enligt förslaget kommer att föras över från
enhällighet till majoritetsbeslut är bland andra; social
trygghet för arbetstagare, civilrätt och straffrätt,
gränskontroll, invandrar- och asylfrågor, Europol och
EU-åklagaren, strukturfonder och regionalpolitik,
kultur, handelspolitik, energi och initiativ från EU:s
”utrikesminister”. Vetorätten begränsas till ett fåtal
områden, främst skattepolitik, utrikes och
försvarsfrågor, delar av rättspolitiken samt vissa delar
av socialpolitiken.
När man på detta sätt går från krav
på enhällighet till majoritetsbeslut så godkänner man
principen lagar kan stiftas mot enskilda länders vilja.
Det spelar ingen roll om så 100 procent av Sveriges
riksdag har en annorlunda uppfattning i en fråga, med
majoritetsbeslut kan rådet ändå stifta lagar som
omedelbart blir giltiga också i Sverige.
På områden där vetorätten finns
kvar har man skapat en ”pasarell” som innebär att EU:s
stats- och regeringschefer på egen hand (om alla är
överens) kan besluta att ta bort kravet på vetorätt utan
att formellt ändra fördraget, vilket hade inneburit
beslut i alla nationella parlament. Fortfarande kan dock
ett nationellt parlament stoppa att passarellen används
om det invänder inom sex månader. När konstitutionen
inte behöver ändras i framtiden för att göra EU mer
överstatligt kan regeringarna undvika folkomröstningar
och att frågan blockeras när den ska behandlas i de
nationella parlamenten. I den svenska riksdagen krävs en
kvalificerad majoritet, 75 procent av ledamöterna, för
att överlåta mer makt åt EU.
Lissabonfördraget medför att de små
medlemsstaternas inflytande i det lagstiftande
ministerrådet reduceras drastiskt. Ministerrådet fattar
beslut på olika sätt i olika frågor. I vissa frågor ska
beslut fattas med enhällighet, vilket innebär att alla
medlemsländer måste vara överens. Varje land har då en
röst. I andra frågor gäller så kallad kvalificerad
majoritet. I fördragen framgår av varje artikel vilka
beslut som kräver enhällighet och vilka beslut som kan
fattas med kvalificerad majoritet. När fördragen i
undantagsfall inte anger någon beslutsform kan rådet
fatta beslut med en majoritet av medlemsländerna.
När röstning med kvalificerad
majoritet tillämpas används ett system med röstviktning
som till viss del tar hänsyn till medlemsstaternas olika
folkmängd. Det finns enorma skillnaderna i folkmängd
mellan medlemsstaterna – Tysklands befolkning är till
exempel drygt 206 gånger större än Maltas, Holland har
21 gånger fler invånare än Cypern och Spanien mer än
fyra gånger så många invånare som Portugal.
När rådet fattar beslut med
kvalificerad majoritet finns det idag 345 röster som är
fördelade mellan länderna efter deras
befolkningsstorlek, men långt ifrån proportionellt. De
stora länderna såsom Tyskland har 29 röster, medan de
minsta länderna Luxemburg och Malta har 4 respektive 3
röster.
Gräns för kvalificerad majoritet är
255 röster (knappt 74 procent). Dessutom kan ett
medlemsland begära kontroll att denna kvalificerade
majoritet räknat i röster också motsvarar minst 62
procent av unionens befolkning.
Reglerna för majoritetsbeslut
ändras med Lissabonfördraget så att för kvalificerad
majoritet krävs 55 procent av medlemsländerna och 65
procent av befolkningen (så kallad dubbel majoritet).
Denna förändring fördröjs delvis när det nya
omröstningssystemet med dubbla majoriteter får vänta på
att genomföras till år 2014-2017 efter polskt motstånd.
Lissabonfördraget förstärker de
stora medlemsstaternas makt genom att ländernas
befolkningsstorlek blir avgörande. Det underlättar för
de stora länderna att få igenom egna beslut och stoppa
sådana man inte önskar.
Tyskland, som enligt Nicefördraget
har 8,4 procent av rösterna i ministerrådet, fördubblar
sin röststyrka till 17 procent. Sverige, som enligt
Nicefördraget har 2,9 procent av rösterna, minskar sin
röststyrka till 1,9 procent. Tysklands röststyrka blir
9,17 gånger så stor Sveriges (att jämföra med 2,9 gånger
enligt Nicefördraget).
Ett annat exempel: Högerregeringen
i Italien, som är en koalition Frihetsfolket, en
sammanslagning av Berlusconis Forza Italia och
postfascistiska Alleanza Nazionale, samt av
extremhögerpartiet Lega Nord, får drygt sex gånger så
stort inflytande i EU:s lagstiftande ministerråd som den
svenska regeringen och därmed över alla de EU-lagar som
gäller i Sverige.
GÖSTA TORSTENSSON
Kritiska EU-fakta nr 110 September
2008
|
