Socialdemokraterna bör vägra
ratificera Lissabonfördraget
– Det kan tyckas trist att kräva
både hängslen och livrem innan man är beredd att säga
okej till en reform som så många ledande politiker och
byråkrater är angelägna om att få på plats. Men är det
någonting vi borde ha lärt oss av drygt tolv års svenskt
EU-medlemskap, så är det att de formella detaljerna är
superviktiga. Det konstaterar Lotta Fogde, före detta
socialdemokratisk statssekreterare i
näringsdepartementet, i en debattartikel i LO-tidningen.
– När Sverige gick med i EU fick vi
diverse politiska utfästelser i protokoll och
uttalanden. Med tiden har det visat sig att dessa inte
var några garantier för traditionellt svenska lösningar,
menar Lotta Fogde.
Hon menar att vi före det svenska
medlemskapet i EU inte kunde vi drömma om att
EU-domstolen skulle lägga sig i hur mycket sprit
svenskar får föra in från utlandet, eller att den skulle
underkänna den svenska arbetsmarknadsmodellen.
– Fler överraskningar lär komma i
framtiden, oavsett vilket fördrag som gäller,
konstaterar Lotta Fogde. Men just nu finns en möjlighet
att åtminstone minimera tolkningsutrymmet för domstolen
på det arbetsrättsliga området. Att det slås fast att
villkoren på svensk arbetsmarknad ska bestämmas i
Sverige är inte för mycket begärt.
Hon framhåller att alla efter nejet
i den irländska folkomröstningen om Lissabonfördraget i
juni är inställda på att det måste göras tillägg till
fördraget. Man talar om nationella tillägg för att
blidka irländarna.
– I det nya läget skulle även
Sverige kunna kräva tillägg, med anledning av
EU-domstolens utslag i Vaxholmsfallet, anser Lotta
Fogde. Vaxholmsdomen kom efter att fördraget
slutförhandlats, så det finns legitima skäl att komma
dragandes med de frågor domen väckt trots att det är
sent i processen.
– Europafacket har krävt att ett
socialt protokoll fogas till fördraget. Ett tydligt
protokoll som gäller hela EU vore den bästa lösningen.
Men om inte det får stöd borde regeringen yrka på ett
svenskt tillägg till fördraget.
Lotta Fogde konstaterar att
regeringen Reinfeldt inte verkar särskilt intresserad av
att stärka den svenska arbetsmarknadsmodellen, så
därifrån är inga initiativ att vänta. Men för att
fördraget ska godkännas i Sveriges riksdag krävs tre
fjärdedelars majoritet.
Det betyder att socialdemokraterna
fäller avgörandet. Genom att vägra ratificera kan
socialdemokraterna sätta press på Reinfeldt att ta upp
frågan om ett socialt protokoll med övriga
regeringschefer i EU och kräva tydliga skrivningar som
befäster fackets rätt att hävda värdlandets
kollektivavtal.
– Socialdemokratin måste ta bollen
från Europafacket. Ytterst handlar det om att gripa
möjligheten att se till att reglerna på EU:s gemensamma
marknad utformas på mänskliga villkor. Fri rörlighet,
javisst – men inte till priset av social dumpning.
JAN-ERIK GUSTAFSSON
Kritiska EU-fakta nr 110 September
2008
|