EU kräver ny folkomröstning om Lissabonfördraget i Irland
Irland är berett att hålla en andra folkomröstning om EU:s Lissabonfördrag i oktober. Det framgår av slutdokumentet från EU-toppmötet i Bryssel i december.
Inför toppmötet hade Irlands premiärminister Brian Cowen rest runt som en skottspole i EU-huvudstäderna för att diskutera hur unionen ska ta sig ur knipan sedan de irländska väljarna i juni röstade nej till Lissabonfördraget. Brian Cowen har skämtsamt och föraktfullt kallats för ”Coward” eller fegis av en del diplomater i ministerrådets byggnad i Bryssel.
Under EU-toppmötet redogjorde Brian Cowen för den irländska regeringens syn på varför irländarna röstade nej till Lissabonfördraget.
Dublin vill ha ett knippe garantier. För det första att principen om att varje land ska ha en egen EU-kommissionär ska finnas kvar, för det andra att den irländska neutraliteten ska bestå, oavsett utvecklingen av EU:s militära samarbete i framtiden, för det tredje att EU-projektet inte får leda till att Irland tvingas höja sina skatter och för det fjärde att EU inte ska lägga sig i ”familjefrågor samt sociala och etiska frågor” (läs: Irlands strikta regler för aborter och skilsmässor).
Som ett sätt att få Irland positiva till Lissabonfördraget enades toppmötet att samtliga EU-länder ska få behålla var sin EU-kommissionär. Allt som krävs är ett enhälligt beslut av samtliga stats- och regeringschefer (enligt såväl Nicefördraget som Lissabonfördraget).
En del har sagt att med allt fler medlemsländer är det svårt att hitta förnuftiga uppdrag åt alla kommissionärer. Men regeringarna i många mindre och medelstora länder – dock inte den svenska regeringen – är i grunden tacksamma för att Irlands krav ger anledning att återgå till principen om en kommissionär från varje land.
Dessa regeringar tycker att det ger en kontaktpunkt och förankring i varje land för EU-kommissionen. Framförallt har det varit Tyskland och Belgien som velat ha en mindre kommission men nu viker de för Irlands krav.
Även om övriga regeringar och de flesta experter redan anser att Irland också med Lissabonfördraget kan bestämma över skatter, familjepolitik och militärt samarbete så ska Irland få ”nödvändiga rättsliga garantier” att detta är frågor som i framtiden bestäms i Irland.
Dessutom begärde Brian Cowen ett klarläggande om ”arbetstagarnas rättigheter”. Detta eftersom irländska fackföreningar i debatten om Lissabonfördraget oroats av EU-domstolens beslut om Lavalfallet i Sverige. Fackföreningarna fruktar att det kan bli svårare att agera mot företag med lågavlönade utländska arbetare. Irländska regeringen önskar därför att det bekräftas att EU ”fäster stor vikt vid sociala framsteg och skyddet av arbetstagarnas rättigheter”.
Hur långt de övriga stats- och regeringscheferna är beredda att sträcka sig för att tillmötesgå Brian Cowen återstår att se. Knepigast blir säkerligen frågan om löntagarnas rättigheter. Storbritanniens Gordon Brown var enligt uppgift helt avvisande vid toppmötet i Bryssel.
En förutsättning för att lösa ”det irländska problemet” lär under alla omständigheter vara att Lissabonfördraget inte behöver göras om utan att eventuella förändringar sker som förklaringar eller deklarationer. En annan förutsättning är att Irland säger ja till Lissabonfördraget före 31 oktober då den nuvarande EU-kommissionen ska avgå.
Den irländska regeringen kommer på hemmaplan att hävda att man vunnit förändringar och förbättringar av Lissabonfördraget. Övriga regeringar kommer däremot att säga att det enbart handlar om förtydliganden och smärre justeringar.
EU:s ordförandeland Tjeckien kommer under våren att arbeta med att få fram ett utkast till irländska undantag från Lissabonfördraget. Den tjeckiska regeringen, som har egna problem med ratificeringen av Lissabonfördraget, räknar med att kunna presentera ett färdigt förslag inför EU-toppmötet i juni.
EU-motståndarna i Irland är starkt kritiska till vad som utspelade sig vid EU-toppmötet.
– Då befolkningarna i Frankrike och Holland röstade nej till EU-konstitutionen, bad deras regeringar att ratifikationen skulle stoppas för att följa den föreslagna konstitutionens krav om enhällighet för att kunna träda i kraft. Men den irländska regeringen valde att ignorera det irländska folkets demokratiska beslut och började i stället omedelbart att konspirera med andra EU-ledare för att hitta en väg för att kringgå resultatet av folkomröstningen, säger Frank Keoghan, sekreterare i Peoples Movement, systerorganisation till Folkrörelsen Nej till EU.
– Denna process har resulterat i att den irländske premiärministern har rest till Bryssel för att få veta av EU-ledarna på vilket sätt han ska lösa ”det irländska problemet”. Det är helt enkelt så, oavsett vad som står i EU:s egen regelbok, att det finns en regel för stora medlemsländer och en annan för mindre medlemsländer. Alla EU:s ledare är nu ansvariga för att bryta ned demokratin och föra EU in i en postdemokratiska era, säger Frank Keoghan.
– Peoples Movement avvisar kategoriskt varje försök att återuppliva Lissabonfördraget och uppmanar det irländska folket att försvara demokratin emot EU-elitens tyranni och den irländska regeringens förräderi.
GÖSTA TORSTENSSON
Kritiska EU-fakta nr 112 Februari 2009
