Protesterna växer mot EU och IMF på Iberiska halvön
I september demonstrerade hundratusentals medborgare mot den
av Trojkan (EU, ECB och IMF) befallda åtstramningspolitiken i
Spanien och Portugal. I Spanien sammanstrålade omkring 650.000
människor efter marscher från Spaniens provinser på Colon-torget
i centrala Madrid. Manifestationen arrangerades av de två stora
centrala facken UGT och COOO samt ett ytterligare 150-tal
fackliga och sociala organisationer som i mitten av juli i ett
socialt forum förklarade Ravoyregimens och Trojkans
stålbadspolitik för oacceptabel.
På banderoller kunde man läsa: ”Låt oss agera! De ruinerar vårt
land och vi måste stoppa dem!”, ”Nedskärningarna inom
hälsovården DÖDAR”, ”Rädda människorna – inte bankerna”.
Generalsekreteraren för COOO Ignazio Fernadez Toxo fyllde på med
”Det är en lögn att det inte finns en annan väg för att
återupprätta ekonomin”.
Regeringen Marinao Ravoy driver ett åtstramningsprogram på 102
miljarder euro fram till slutet av 2014. Den har utlovat
miljarder för att rädda banken Bankia från konkurs. Den har
dragit in julpremien för offentlighetsanställda, ökat momsen,
reducerat arbetslöshetsersättningen och på Trojkans order börjat
nedmontera arbetsrätten. Det är helt i linje med var vår
finansminister Anders Borg kallar för ”nödvändiga strukturella
reformer”.
Några dagar senare ägde omfattande demonstrationer rum i
Portugal. Detta efter att regimen Pedro Passos Coelho nyligen
fått beröm från Trojkan för att sköta åtstramningspolitiken väl.
Financial Times tvingas tala om ett ”bakslag” som hotar
Coelhoregimen och dess åtstramningspolitik. Tidningen skriver
att flera hundra tusen tog till gatorna i Lissabon och andra
städer i den största manifestationen hittills mot
nedskärningspolitiken. Bl.a. kastade demonstranterna tomater och
fyrverkerier mot IMF:s portugisiska huvudkontor.
De massiva protesterna utlöstes efter det att Coelho i
portugisisk TV gett till känna en sju procent ökning av avgiften
för socialbidrag som skulle finansieras direkt ur de anställdas
lön. Många kallar detta för en ”skattedevalvering”, men
fackföreningsaktivister säger istället att detta är att ”råna de
anställda för att betala bossarna”.
EU-kommissionens president José Manuel Barroso , som tidigare
varit premiärminister i Portugal, varnade efteråt för politiska
”uppbrott och polarisering”, som skulle få en extrem negativ
påverkan och ifrågasätta det ”klimat av förtroende som Portugal
gradvis har byggt upp”.
De omfattande protesterna tycks också ha tagit det fackliga
etablissemanget något på sängen. Financial Times skriver om att
manifestation kännetecknades av en förändring i allmänhetens
inställning, som uppenbart oroar. Tidningen skriver att
protesterna ”koordinerades via internet av oberoende
organisatörer snarare än av politiska partier och
fackföreningar” vilket attraherade många som aldrig tidigare
gått i en demonstration. ”Jag har upplevt ett bättre liv än mina
föräldrar, och de hade ett bättre liv än sina föräldrar”, sade
en offentlighetsanställd i Lissabon, och tillade ”Jag har kommit
hit för att jag fruktar att så kommer inte bli fallet för mina
barn”.
JAN-ERIK GUSTAFSSON