Kamp mot arbetslöshet och demokratisering -
omöjliga krav på
EU:s centralbank
Allt hade gått i lås. Nere på
första parkett satt pariordförande och partisekreterare
och kluckade förnöjt. Det var sent på fredagskvällen - till
och med schlagerfestivalen hade avslutats i TV2 - och kongressen
hade med siffrorna 234 mot 113 antagit partistyrelsens Ja till
EMU. De sista talarna hade talat. Upp till votering skulle nu
bara bli småsaker. En av de sista talarna, den unge Peter
Gustavsson från Uppsala, hade yrkat på att Sverige borde
ställa krav på den europeiska centralbanken innan vi gick med:
Att den skulle bekämpa arbetslösheten och inte bara
inflationen samt att den skulle demokratiseras.
Upp flög de röda röstlapparna som
biföll kraven: naturligtvis fanns en majoritet för dessa
självklara krav.
Plötsligt utbryter oro nere på
första bänk. Anna Lindh hade fattat att något här var på
väg att ske som inte ingick i planerna. Någon ropar
rösträkning!
Huvuden lutas mot varandra och nu
lösgör sig faktiskt Göran Perssons gestalt ur dunklet. an
stegar upp på podiet, går fram till presidiet. Där hade han
inte visat sig sedan han tidigt på efter- middagen
öppningstalat och slagit fast att EMU är bra för kampen för
full sysselsättning. Men nu ser han orolig, ja störd ut. Han
säger: - Kamrater! Antar
vi de här yrkandena om att ställa krav på kamp mot
arbetslösheten och demokratisering så kan vi inte säga Ja
till EMU och beslutet vi nyss fattat måste rivas upp. Formellt
har Persson naturligtvis rätt; presidiet har slarvat och
yrkandena skulle aldrig kommit upp till votering. Ändå är det
precis här som kongressens mest symboliska ögonblick
inträffar: Spontant uppfattade kanske de flesta ombud yrkandena
som självklara och i linje med socialdemokratiska idéer. men
nu får vi alla - som liga mycket förvånade - se den vaksamme
fadersfiguren irriterad äntra talarstolen. är kunde faktiskt
hela EMU-ja:et ha gått åt skogen! Incidenten
löstes snart upp. Lugnet återinträdde på första parkett.
Det intressanta var dock att kongressen faktiskt var på väg
att rösta fram ett yrkande som sköt EMU-inträdet i sank.
Detta var denna röriga men synnerligen förutsägbara kongress
symboliska höjdpunkt; i form av en kollektiv freudiansk
felsägning ställde ombuden så hårda krav, ja självklara
socialdemokratiska krav, att EMU:s fördrag först måste
skrivas om innan Sverige kan gå med! Var
det det politiska undermedvetna vi hörde? Statsministern sågs
sedan gå runt, letande efter någon ansvarig för
kuppförsöket. Ändå hade det ju räckt om han tittat i
partiprogrammet för att hitta de skyldiga. Göran
Greider
Kritiska EU-fakta Nr 65 Juni 2000
|