Kamp mot arbetslöshet och demokratisering - 
omöjliga krav på EU:s centralbank

Allt hade gått i lås. Nere på första parkett satt pariordförande och partisekreterare  och kluckade förnöjt. Det var sent på fredagskvällen - till och med schlagerfestivalen hade avslutats i TV2 - och kongressen hade med siffrorna 234 mot 113 antagit partistyrelsens Ja till EMU. De sista talarna hade talat. Upp till votering skulle nu bara bli småsaker. En av de sista talarna, den unge Peter Gustavsson från Uppsala, hade yrkat på att Sverige borde ställa krav på den europeiska centralbanken innan vi gick med: Att den skulle bekämpa arbetslösheten och inte bara inflationen samt att den skulle demokratiseras.

Plötsligt utbryter oro nere på första bänk. Anna Lindh hade fattat att något här var på väg att ske som inte ingick i planerna. Någon ropar rösträkning!

Huvuden lutas mot varandra och nu lösgör sig faktiskt Göran Perssons gestalt ur dunklet. an stegar upp på podiet, går fram till presidiet. Där hade han inte visat sig sedan han tidigt på efter- middagen öppningstalat och slagit fast att EMU är bra för kampen för full sysselsättning. Men nu ser han orolig, ja störd ut. Han säger:

- Kamrater! Antar vi de här yrkandena om att ställa krav på kamp mot arbetslösheten och demokratisering så kan vi inte säga Ja till EMU och beslutet vi nyss fattat måste rivas upp. 

Formellt har Persson naturligtvis rätt; presidiet har slarvat och yrkandena skulle aldrig kommit upp till votering. Ändå är det precis här som kongressens mest symboliska  ögonblick inträffar: Spontant uppfattade kanske de flesta ombud yrkandena som självklara och i linje med socialdemokratiska idéer. men nu får vi alla - som liga mycket förvånade - se den vaksamme fadersfiguren irriterad äntra talarstolen. är kunde faktiskt hela EMU-ja:et ha gått åt skogen!

Incidenten löstes snart upp. Lugnet återinträdde på första parkett. Det intressanta var dock att kongressen faktiskt var på väg att rösta fram ett yrkande som sköt EMU-inträdet i sank. Detta var denna röriga men synnerligen förutsägbara kongress symboliska höjdpunkt; i form av en kollektiv freudiansk felsägning ställde ombuden så hårda krav, ja självklara socialdemokratiska krav, att EMU:s fördrag först måste skrivas om innan Sverige kan gå med!

Var det det politiska undermedvetna vi hörde? Statsministern sågs sedan gå runt, letande efter någon ansvarig för kuppförsöket. Ändå hade det ju räckt om han tittat i partiprogrammet för att hitta de skyldiga.

Göran Greider

Kritiska EU-fakta Nr 65 Juni 2000