Bryssel
och Paris vill att fackföreningarna skall bakbindas
EU-kommissionen
i Bryssel, med aktivt stöd av Frankrikes president Jacques
Chirac och premiärminister Lionel Jospin, vill binda upp
parterna på arbetsmarknaden till EU:s så kallade sociala
agenda.
Ett
par dagar efter det franska ordförandeskapet inleddes försäkrade
på en gemensam presskonferens den 3 juli Frankrikes president
Jacques Chirac, premiärministern Lionel Jospin samt
EU-kommissionens ordförande Romani Prodi att mellan dessa
herrar föreligger en total enighet om EU-politiken. Jospin
bekände att "sedan tre år, så minns jag inte att det
har funnits en enda meningsskiljaktighet i EU-politiken"
mellan honom och Chirac.
I
vilka ställningstagande uttrycker sig då denna enighet? Inför
Europaparlamentet den 4 maj förklarar sig Chirac. Under det
franska ordförandeskapet är det nödvändigt att "EU bättre
respekterar subsidaritetsprincipen". Med detta menar han
att besluten som tas i Bryssel under allt större tryck från
de transnationella bolagen måste accepteras av de sociala
parterna på alla nivåer. För att understryka betydelsen av
detta talade Chirac om att " jag redan första dagen
under ordförandeskapet tog emot Europafacket... Vi kommer att
prioritera antagandet av en social europeisk agenda" i
Nice i december.
EU
har ett starkt behov för att legitimera de alltmer storföretagsvänliga
besluten. Och de sociala parterna spelar med. Redan före mötet
med Chirac hade Europafacket tillsammans med ett antal NGOs
antagit ett dokument i vilket man kräver att EU-trakten ändras
så att : " Rättigheterna som införlivas i traktaten bör
garanteras över hela EUs territorium. De bör betraktas som
en lägsta nivå och på så sätt lagfästa en garanterad
miniminivå". Under mötet med Chirac uttalade
Europafackets delegation bestående av dess ordförande Emilio
Gabaglio och de franska fackföreningsledarna Marc Blondel FO,
Bernard Thibaut CGT, Nicole Notat CFDT och Alain Deleu CFTC
att den med eftertryck prioriterade två saker under det
franska ordförandeskapet; " en konstitution av grundläggande
rättigheter och en Europeisk social agenda, vilka borde antas
på toppmötet i Nice i december".
Vad
denna sociala agenda skall innehålla framgår av ett förberedande
dokument som antogs av EU-kommissionen den 28 juni. Bland de
viktigaste punkterna i den sociala agendan är :
-
"Inbjuda de sociala parterna under år 2000 att bidra
till och samarbete för att systematiskt ta fram en sysselsättningsstrategi".
Fackföreningsrörelsen skall således införlivas i
EU-beslut, som leder till ökad flexibilitet på
arbetsmarknaden, försämrade arbetstider, och arbetslöshetsförsäkring
som skall tvinga de arbetslösa " att finna ett nytt
arbete".
-
" Utveckla en dialog och förhandlingar på alla passande
nivåer, särskilt vad gäller ett livslångt lärande".
Detta betyder bl.a. att den nationella skolsystemen skall
underställas storföretagens krav, nationella krav på
examina och yrkesdiplom försvagas eller avskaffas till förmån
för individualiserad kompetensutveckling och
kvalifikationer.
-
" Uppdra åt EU-kommissionen att tillskapa ett forum som
kan angripa den växande pensionsbördan". Således kan
EUs pensionärer förvänta sig ytterligare försämrade
villkor i framtiden.
Denna
EU-kommissionens sociala agenda följer på vad EUs
regeringschefer beslutade på toppmötet i Lissabon: " De
sociala parterna måste införlivas i processen att utarbeta,
sätta i stånd och följa upp EUs riktlinjer vad gäller en
aktiv sysselsättningspolitik".
EU
vill framförallt förstärka och utveckla ett partnerskap
mellan arbetsgivarna, regeringarna, fackföreningarna och ett
antal frivilligorganisationer NGO. För folken inom EU kommer
detta, om det lyckas, att medföra en
allmän avreglering och privatisering av samhällsfunktioner,
som leder till ett korporativt och auktoritärt samhälle.
Jan-Erik
Gustafsson, Kritiska EU-fakta nr 66, 2000
Tillbaka eller Startsidan
|