EU-kommissionen i Bryssel, med aktivt stöd av Frankrikes president Jacques Chirac och premiärminister Lionel Jospin, vill binda upp parterna på arbetsmarknaden till EU:s så kallade sociala agenda.

Ett par dagar efter det franska ordförandeskapet inleddes försäkrade på en gemensam presskonferens den 3 juli Frankrikes president Jacques Chirac, premiärministern Lionel Jospin samt EU-kommissionens ordförande Romani Prodi att mellan dessa herrar föreligger en total enighet om EU-politiken. Jospin bekände att "sedan tre år, så minns jag inte att det har funnits en enda meningsskiljaktighet i EU-politiken" mellan honom och Chirac.

I vilka ställningstagande uttrycker sig då denna enighet? Inför Europaparlamentet den 4 maj förklarar sig Chirac. Under det franska ordförandeskapet är det nödvändigt att "EU bättre respekterar subsidaritetsprincipen". Med detta menar han att besluten som tas i Bryssel under allt större tryck från de transnationella bolagen måste accepteras av de sociala parterna på alla nivåer. För att understryka betydelsen av detta talade Chirac om att " jag redan första dagen under ordförandeskapet tog emot Europafacket... Vi kommer att prioritera antagandet av en social europeisk agenda" i Nice i december.

EU har ett starkt behov för att legitimera de alltmer storföretagsvänliga besluten. Och de sociala parterna spelar med. Redan före mötet med Chirac hade Europafacket tillsammans med ett antal NGOs antagit ett dokument i vilket man kräver att EU-trakten ändras så att : " Rättigheterna som införlivas i traktaten bör garanteras över hela EUs territorium. De bör betraktas som en lägsta nivå och på så sätt lagfästa en garanterad miniminivå". Under mötet med Chirac uttalade Europafackets delegation bestående av dess ordförande Emilio Gabaglio och de franska fackföreningsledarna Marc Blondel FO, Bernard Thibaut CGT, Nicole Notat CFDT och Alain Deleu CFTC att den med eftertryck prioriterade två saker under det franska ordförandeskapet; " en konstitution av grundläggande rättigheter och en Europeisk social agenda, vilka borde antas på toppmötet i Nice i december".

Vad denna sociala agenda skall innehålla framgår av ett förberedande dokument som antogs av EU-kommissionen den 28 juni. Bland de viktigaste punkterna i den  sociala agendan är :

- "Inbjuda de sociala parterna under år 2000 att bidra till och samarbete för att systematiskt ta fram en sysselsättningsstrategi". Fackföreningsrörelsen skall således införlivas i EU-beslut, som leder till ökad flexibilitet på arbetsmarknaden, försämrade arbetstider, och arbetslöshetsförsäkring som skall tvinga de arbetslösa " att finna ett nytt arbete".

- " Utveckla en dialog och förhandlingar på alla passande nivåer, särskilt vad gäller ett livslångt lärande". Detta betyder bl.a. att den nationella skolsystemen skall underställas storföretagens krav, nationella krav på examina och yrkesdiplom försvagas eller avskaffas till förmån för individualiserad kompetensutveckling och  kvalifikationer.

- " Uppdra åt EU-kommissionen att tillskapa ett forum som kan angripa den växande pensionsbördan". Således kan EUs pensionärer förvänta sig ytterligare försämrade villkor i framtiden.

Denna EU-kommissionens sociala agenda följer på vad EUs regeringschefer beslutade på toppmötet i Lissabon: " De sociala parterna måste införlivas i processen att utarbeta, sätta i stånd och följa upp EUs riktlinjer vad gäller en aktiv sysselsättningspolitik".

EU vill framförallt förstärka och utveckla ett partnerskap mellan arbetsgivarna, regeringarna, fackföreningarna och ett antal frivilligorganisationer NGO. För folken inom EU kommer detta, om det lyckas, att medföra  en allmän avreglering och privatisering av samhällsfunktioner, som leder till ett korporativt och auktoritärt samhälle.

Jan-Erik Gustafsson, Kritiska EU-fakta nr 66, 2000

Tillbaka eller Startsidan