EMU-SKOLAN 

Ett marknadsliberalt högerprojekt


Sören Wibe,
ekonomiprofessor,
ordf i Socialdemokratiska
EU-kritiker och andre vice 
ordf i Folkrörelsen Nej till EU

Enligt alla undersökningar är EMU-frågan i Sverige i hög grad en klassisk höger-
vänster fråga. Lågavlönade och LO-medlemmar är emot, högavlönade SACO-medlemmar för. Mönstret är detsamma i våra nordiska grannländer liksom på många håll i Europa. Visserligen ar vi en rad halvfacistiska partier som också är emot EMU, men ser vi ser till väljarkåren så är det i huvudsak arbetarklassen och lågavlönade som är emot medan högavlönade och borgerliga är anhängare.


Om man hävdar att EMU är ett vänsterprojekt så måste man alltså förklara varför vänsterns väljargrupper inte begripit detta. Inser man inte sitt eget bästa?

Väljarnas inställning är naturlig. Då EEC bildades 1957 var så gott som alla socialistpartier starkt kritiska. Anledningen var EEC:s starka bindning till marknadsliberalismen. I själva öppningsparagraferna skrev man t ex in att unionen skulle föra en ekonomisk politik i enlighet med en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens".

Marknadsliberalismen försvann inte med EMU, tvärtom. Det blev nu grundlagsfäst att alla hinder för kapitalets fria rörlighet måste bort, att penningpolitiken skulle skötas av "oberoende experter" utan insyn och kontroll från demokratiska församlingar och att kampen mot inflation står över kampen mot arbetslösheten. Och även i EMU:s stadgar står klart att man måste föra en marknadsliberal ekonomisk politik.

Och kan någon på allvar förneka den borgerliga grundfärgen i EU och EMU? För handlar den ekonomiska politiken egentligen om något annat än avregleringar, förbud mot statsstöd, privatiseringar och sänkta skatter? Kan någon verkligen komma med ett enda konkret exempel på då EU (eller EMU) inneburit socialistiska lösningar på ett större ekonomiskt problem i dagens Europa? Jag tvivlar.

Jag förstår att de borgerliga partierna är för EMU. Och jag vet också att det finns partivänner som stöder projektet eftersom de är övertygade om att en fri marknadsekonomi är det bästa, även för arbetare och lågavlönande. Men vad jag haft svårt att först är hur Landsorganisationens ledning kan vara för EMU. Efterhand har jag kunnat urskilja att huvudargumentet handlar om påverkan. Vi skall vara med för att påverka! Går vi med så kan vi ändra EMU och göra det mer socialistiskt. Samma argument användes då vi skulle n i själva EU. Man menar t ex att vi med EMU:s hjälp kan stoppa valutaspekulationen och att EMU mera allmänt kan bli ett löntagarnas politiska verktyg.

Men hur i all världen skall detta gå till? Hur ska man t ex med EMU:s hjälp "kontrollera kapitalet". Hela EMU:s konstruktion går ju ut på att förbjuda all kontroll, alla ingrepp i kapitalets frihet. Vi har nu en historisk unik dominans av socialistiska regeringar i EU. Men inte ens nu vill man ändra något i EMU:s politik, inte ens nu tas några steg åt vänster. Så när skall detta ske egentligen?

Under de 42 år som gått sedan Romfördraget skrevs har ingen lyckats rubba den marknadsliberala grundlagen i EU. Då det gäller EMU så försökte både den europeiska fackföreningsrörelsen och den franske socialistregeringen att föra in krav på arbetslöshetsbekämpning. Ingen lyckades. Nu försöker man inte ens, trots den socialistiska dominansen bland EU:s regeringar.

Man skall inte gå med i en förening för att motarbeta dess huvudsyften. EMU handlar om att skapa Europas Förenta Stater, och att göra en enda stor marknadsplats av Europa. Delar vi inte den målsättningen skall vi inte gå med. Och det är jag fullkomligt övertygad om att majoriteten av LO:s inte heller vill.

Kritiska EU-fakta Nr 66 September 2000

Tillbaka eller Startsidan