Om man hävdar att EMU är
ett vänsterprojekt så måste man alltså förklara
varför vänsterns väljargrupper inte begripit detta.
Inser man inte sitt eget bästa?
Väljarnas inställning
är naturlig. Då EEC bildades 1957 var så gott som
alla socialistpartier starkt kritiska. Anledningen var
EEC:s starka bindning till marknadsliberalismen. I
själva öppningsparagraferna skrev man t ex in att
unionen skulle föra en ekonomisk politik i enlighet med
en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens".
Marknadsliberalismen
försvann inte med EMU, tvärtom. Det blev nu
grundlagsfäst att alla hinder för kapitalets fria
rörlighet måste bort, att penningpolitiken skulle
skötas av "oberoende experter" utan insyn och
kontroll från demokratiska församlingar och att kampen
mot inflation står över kampen mot arbetslösheten.
Och även i EMU:s stadgar står klart att man måste
föra en marknadsliberal ekonomisk politik.
Och kan någon på allvar
förneka den borgerliga grundfärgen i EU och EMU? För
handlar den ekonomiska politiken egentligen om något
annat än avregleringar, förbud mot statsstöd,
privatiseringar och sänkta skatter? Kan någon
verkligen komma med ett enda konkret exempel på då EU
(eller EMU) inneburit socialistiska lösningar på ett
större ekonomiskt problem i dagens Europa? Jag tvivlar.
Jag förstår att de
borgerliga partierna är för EMU. Och jag vet också
att det finns partivänner som stöder projektet
eftersom de är övertygade om att en fri
marknadsekonomi är det bästa, även för arbetare och
lågavlönande. Men vad jag haft svårt att först är
hur Landsorganisationens ledning kan vara för EMU.
Efterhand har jag kunnat urskilja att huvudargumentet
handlar om påverkan. Vi skall vara med för att
påverka! Går vi med så kan vi ändra EMU och göra
det mer socialistiskt. Samma argument användes då vi
skulle n i själva EU. Man menar t ex att vi med EMU:s
hjälp kan stoppa valutaspekulationen och att EMU mera
allmänt kan bli ett löntagarnas politiska verktyg.
Men hur i all världen
skall detta gå till? Hur ska man t ex med EMU:s hjälp
"kontrollera kapitalet". Hela EMU:s
konstruktion går ju ut på att förbjuda all kontroll,
alla ingrepp i kapitalets frihet. Vi har nu en historisk
unik dominans av socialistiska regeringar i EU. Men inte
ens nu vill man ändra något i EMU:s politik, inte ens
nu tas några steg åt vänster. Så när skall detta
ske egentligen?
Under de 42 år som gått
sedan Romfördraget skrevs har ingen lyckats rubba den
marknadsliberala grundlagen i EU. Då det gäller EMU
så försökte både den europeiska
fackföreningsrörelsen och den franske
socialistregeringen att föra in krav på
arbetslöshetsbekämpning. Ingen lyckades. Nu försöker
man inte ens, trots den socialistiska dominansen bland
EU:s regeringar.
Man skall inte gå med i
en förening för att motarbeta dess huvudsyften. EMU
handlar om att skapa Europas Förenta Stater, och att
göra en enda stor marknadsplats av Europa. Delar vi
inte den målsättningen skall vi inte gå med. Och det
är jag fullkomligt övertygad om att majoriteten av
LO:s inte heller vill.
Kritiska EU-fakta Nr 66 September
2000
|