Skillnaden mellan sex veckor
och 16 år är inte obetydlig och belyser den viktigaste
aspekten av EMU, nämligen den demokratiska. När
kommissionen granskade hur väl Sverige uppfyllt
konvergenskraven krävde man en skärpning av våra
sekretessregler. Vid ett EMU-
medlemskap måste även den svenska riksbanken till
exempel hemlighålla sina protokoll den tid som den
europeiska centralbanken kräver.
Under nära 200 år stod
den svenska riksbanken under riksdagens (eller
ständernas) kontroll. Det var ett resultat av 1809 års
regeringsform dör denna ordning infördes för att
förhindra att kungen utnyttjade riksbanken för att
finansiera sina krig. Fram till 1999 var denna princip
bestående.
Den svenska riksbanken
gjordes oberoende 1998. Men detta skedde inte på grund
av att den fungerade dåligt. Oberoende var istället
ett krav i den andra etappen av EMU. Själva grundtanken
med EMU är nämligen att göra en ekonomin oåtkomlig
för demokratisk styrning. Det första kravet i EMU:s
första etapp var till exempel att regeringarna
tvingades ta bort alla hinder för internationella
kapitalrörelser, det som vi vanligen kallar
valutaspekulation.
Tanken bakom riksbankens
oberoende är att dess chefer skall kunna agera utan
"politisk påtryckning". Och tanken bakom den
tanken är att folk i allmänhet är oansvariga och har
krav som urholkar tillväxtens drivkrafter . De kräver
t ex generösa välfärdssystem och progressiva skatter
av sina politiker och dessa kan inte alltid stå emot -
de har ju val att se fram emot. Vill man spetsa till
saken kan man alltså äga att >EMU grundas på en
ekonomisk doktrin som anser att valiga demokratiska
spelregler hotar de "välståndsskapande
krafterna" i samhället.
Det är med ekonomiska
doktriner som med mode eller väder - det växlar. På
1960-och 70-talen trodde man allmänt att det var bra
med en riksbank som var demokratisk och som kunde
anpassa sig till den allmänna ekonomiska politiken. Och
man ansåg att några procents inflation inte var
speciellt skadlig utan tvärtom ett ekonomiskt
"smörjmedel" som gjorde det lättare att
hålla arbetslösheten nere och tillväxten uppe. Och
ingen kan förneka att vi hade full sysselsättning och
hög tillväxt på den tiden.
En huvudpoäng med
demokrati är att man kan rätta till misstag; dåliga
politiker kan avsättas. Men
i EMU kan inget ändras. Där är man för evigt bunden
till politiken att en låg inflation är det bästa för
ekonomin. Men det är naivt att tro att denna doktrin
kommer att vara för evigt. Så småningom kommer man
att anse att en annan politik, till ex en måttlig
inflation är den bästa för sysselsättning och
tillväxt. Och då sitter EMU fast i en politik som går
tvärs emot erfarenhet och kunskap. beroende
riksbanker och oavsättliga chefer är ingen kungsväg
till välstånd. Det är också ett hinder mot
förändring och flexibilitet. Oberoendets pris är
massarbetslösheten
Kritiska EU-fakta Nr 67 December 2000
|