Ett odemokratiskt projekt

Om den svenska riksbanken höjer (eller sänker) räntan så kan vi, allmänheten, strax ta del av argumenteringen. Sex veckor efterriksbanken möten publiceras nämligen protokollen och vi kan se hur var och en i fullmäktige röstade och argumenterade. Om den europeiska centralbanken, ECB, justerar sin ränta får vi inget veta om diskussionerna. ECB:s protokoll är nämligen hemliga. an diskuterar dock att publicera dem efter en tid. Den tid man talar om är 16 år.

Under nära 200 år stod den svenska riksbanken under riksdagens (eller ständernas) kontroll. Det var ett resultat av 1809 års regeringsform dör denna ordning infördes för att förhindra att kungen utnyttjade riksbanken för att finansiera sina krig. Fram till 1999 var denna princip bestående.

Den svenska riksbanken gjordes oberoende 1998. Men detta skedde inte på grund av att den fungerade dåligt. Oberoende var istället ett krav i den andra etappen av EMU. Själva grundtanken med EMU är nämligen att göra en ekonomin oåtkomlig för demokratisk styrning. Det första kravet i EMU:s första etapp var till exempel att regeringarna tvingades ta bort alla hinder för internationella kapitalrörelser, det som vi vanligen kallar valutaspekulation.

Tanken bakom riksbankens oberoende är att dess chefer skall kunna agera utan "politisk påtryckning". Och tanken bakom den tanken är att folk i allmänhet är oansvariga och har krav som urholkar tillväxtens drivkrafter . De kräver t ex generösa välfärdssystem och progressiva skatter av sina politiker och dessa kan inte alltid stå emot - de har ju val att se fram emot. Vill man spetsa till saken kan man alltså äga att >EMU grundas på en ekonomisk doktrin som anser att valiga demokratiska spelregler hotar de "välståndsskapande krafterna" i samhället.

Det är med ekonomiska doktriner som med mode eller väder - det växlar. På 1960-och 70-talen trodde man allmänt att det var bra med en riksbank som var demokratisk och som kunde anpassa sig till den allmänna ekonomiska politiken. Och man ansåg att några procents inflation inte var speciellt skadlig utan tvärtom ett ekonomiskt "smörjmedel" som gjorde det lättare att hålla arbetslösheten nere och tillväxten uppe. Och ingen kan förneka att vi hade full sysselsättning och hög tillväxt på den tiden.

En huvudpoäng med demokrati är att man kan rätta till misstag; dåliga politiker kan avsättas.

Men i EMU kan inget ändras. Där är man för evigt bunden till politiken att en låg inflation är det bästa för ekonomin. Men det är naivt att tro att denna doktrin kommer att vara för evigt. Så småningom kommer man att anse att en annan politik, till ex en måttlig inflation är den bästa för sysselsättning och tillväxt. Och då sitter EMU fast i en politik som går tvärs emot erfarenhet och kunskap.

beroende riksbanker och oavsättliga chefer är ingen kungsväg till välstånd. Det är också ett hinder mot förändring och flexibilitet. Oberoendets pris är massarbetslösheten

Kritiska EU-fakta Nr 67 December 2000