|
Säg nej till centralism och
superstat
|
Vid toppmötet
i Nice den 7-11 december enades EU-ländernas stats- och
regeringschefer samt utrikesministrar efter en maratonförhandling
om hur maktfördelningen ska se ut och hur besluten ska fattas i
en union med upp till 27 länder.
Det nya så
kallade Nicefördraget innehåller bl.a. en ny röstviktning i
ministerrådet, en ny fördelning av platserna i EU-parlamentet
och en ny organisation för kommissionen. Nicefördraget innebär
ytterligare en sten i bygget av en EU-stat, där de enskilda länderna
förlorar i suveränitet, samtidigt som de stora länderna ökar
sitt inflytande på bekostnad av de små länderna. |
Utvecklingen
av EU går i fel riktning. Redan idag brottas unionen med ett växande
demokratiskt underskott som alla känner till och bekymrarsig
över, men som ändå inte riktigt tas på allvar.
Valdeltagandet i EU-parlaments- valen är katastrofalt lågt och
det danska resultatet iEMU-folkomröstningen beskrevs av tunga
EU-företrädare snar- are som en plump i protokollet än som en
folklig opinionsyttring, värd att ta på allvar.
Trots en
uttalad skepsis fortskrider EMU-processen ändå obehindrat.
EU:s utrikes- och försvarspolitik tar form, långt över
huvudena på medlemsstaternas invånare. Nicemötet blev
ytterligare ett steg på vägen mot en fransk-tysk-dominerad
federation.
Federalisterna,
bland annat folkpartiet, hävdar att överstatligheten behövs för
att EU skall bli effektivare, för att de ”stora frågorna måste
lösas gem- ensamt”. Visst finns det många gränsöverskridande
problem som kräver lösningar på internationell nivå. Det
finns också många tänkbara former för detta, exempelvis
internationella avtal. Men behovet av effektivitet kan aldrig
legitimera bristande demokrati.
För att en
beslutsarena skall bli demokratisk, så behövs en motsvarande
arena för debatt och informationsutbyte via gemensamma medier,
ett gemensamt språk och en gemensam kulturell identitet. Allt
detta saknar inom EU – idag och under överskådlig tid. Ett
Europas Förenta Stater är därför redan från början ett dödfött
projekt
Utveckling
mot en europeisk superstat är förödande för demokratin, inte
för att en nationalstat per definition är mer demokratisk än
en federation, utan för att folken inom EU har avsevärt större
möjligheter att påverka politiken nationellt än inom unionen.
Den svenska socialdemokratin vill gärna tro att detta går att
förändra genom ”att vara med och påverka”. Detta är inte
bara naivt, det strider också mot sunt förnuft.
Ja, skulle
den representativa demokratins principer följas så skulle
Sveriges röstantal i ministerrådet minska drastiskt och till
exempel Tysklands öka lika drastiskt. Men var och en ser kanske
då att den europeiska unionen i praktiken är en omöjlig
konstruktion. De små ländernas inflytande, liksom deras
inhemska demokratiska styrelseskick, skulle helt enkelt gå förlorad.
Ledare Kritiska EU-fakta Nr 68 Februari
2001
|
