|
det gick bra för IT- och Telecombranscherna, där Sverige
står starkt. Dessa branschers framgångar ledde dels till att
vi kunde exportera mycket, dels till att placerare sökte sig
till den svenska börsen för att köpa till exempel
Ericsson-aktier.
Och kronans uppgång hjälpte vår ekonomi, eftersom den
gjorde våra importpriser lägre och därmed bromsade de
tendenser till överhettning och inflation som fanns i landet.
Nu faller kronan. Men det är åter helt logiskt och riktigt,
ty nu går det dåligt för de branscher där vi står starka,
till exempel Telecom. Nu är det tyngre att exportera dessa
produkter, och nu drar sig utländska placerare ur den svenska börsen.
Och när efterfrågan på svenska kronor då minskar så faller
värdet.
Men nu hjälper oss nedgången! Ty nu när det går dåligt för
många svenska industrier så bidrar den lägre kronkursen till
att förbilliga vår export och hjälpa till att hålla
produktion och sysselsättning uppe.
I själva verket illustrerar utvecklingen det senaste året
på ett utmärkt sätt värdet av att ha en flytande valuta och
en rörlig växelkurs. Det finns inget ”bästa” värde på
en växelkurs, det bästa är just att kunna justera värdet
efter konjunkturerna. När tiderna är goda skall kursen
stärkas – för att dämpa tendenserna till överhettning. Och
när tiderna är sämre skall värdet gå ned för att hjälpa
försäljningen.
Jag misstänker ofta (och speciellt då jag sitter med i
någon debatt) att många av Ja-sidans tongivande personer
aldrig har förstått det där med växelkurser. De har hakat
upp sig på mantrat att en valuta skall vara ”stark”, men
varför skall den vara det? Valutan skall varken vara ”stark”
eller ”svag”. Valutakursen är inget mål i sig, det är ett
medel för att hjälpa ekonomin. Att hävda att det är bra om
en valuta är ”stark” är ungefär lika klokt som att säga
att den bästa prisstrategin för ett företag är att sätta
priset så högt som möjligt.
När Euron introducerades försäkrade tillskyndarna att
världen fått en ny stark valuta. Men Euron föll och föll.
Och trovärdigheten hos entusiasterna undergrävdes. Inte för
att valutan föll, men för att de så enstämmigt försäkrat
att den skulle stiga. Skillnaden mellan löften och verklighet
avslöjade att Eurons skapare var vilse vad avser ekonomiska
realiteter – de hade räknat fel och föll (om man nu skall
vara vitsig) på eget grepp.
Säkerligen tror många på Ja-sidan nu att deras sak skall
stärkas i takt med Eurons stegring mot kronan. Jag tror inte
det. EMU är och förblir ett politiskt och ekonomiskt
fuskbygge, oavsett om Euron går upp eller ner. Det är de
underliggande svagheterna som är det viktiga, inte hur kursen rör
sig. Och dessa svagheter finns kvar.
SÖREN WIBE
Kritiska EU-fakta Nr 69 Maj 2001
|
