Demonstrationen
i Göteborg den 15 juni drog 16.000 människor för kravet Sverige
ut ur EU. Ett tydligt bevis på svenskarnas motstånd mot unionen.
Redan vid samlingen på Järntorget
kändes feststämningen. Folk fortsatte att strömma till. Det tog aldrig slut Vi visste
ju att opinionen är mot EU och vi hade drömt om att det verkligen skulle visa sig i
Göteborg, men det här hade i alla fall jag inte föreställt mig. Glada människor.
Beslutsamma människor. Människor i alla åldrar, med olika bakgrund, naturligtvis många
göteborgare men också tillresta från hela landet och även från våra grannländer.
Kampglädje präglade manifestationen.
Kampglädje har ingenting med stenkastning att göra, det är glädjen att gå ut och visa
EU-förespråkarna att vi finns och visa alla andra EU-motståndare att vi är många som
tycker illa om EU. Att om vi vill ha en förändring, så måste vi kämpa tillsammans.
Talen duggade tätt, vi fick höra
engagerade representanter från många av deltagande organisationer. Sigbjørn Gelsvik,
ordförande i norska Nei til EU steg fram som förste talare under samlingen inför
demonstrationen, tog upp ”det irske Nej-et” och sammanfattade EU-ledarnas
uppfattning om vad en folkomröstning är värd så här:
– Du
ska rösta rätt och om du röstar fel, får du rösta om igen. Och han tog upp att EU nu
är på dagordningen i Norge igen. Trots att norrmännen har röstat nej så har inte den
norska makteliten ändrat sig.
Därefter
var det dags för småbrukaren Åke Karlson
att äntra scenen. Han gladde sig över att vi visar vårt motstånd mot EU, för som han
sa:
– Det duger inte att sitta
hemma och tjura för då är det andra som sätter dagordningen.
Han
kritiserade EU:s jordbrukspolitik med industrialiseringen av
jordbruket som bland annat redan medfört ökad spridning av
sjukdomar bland djur och människor, miljöförstöring och
förgiftad mat.
Efter
häftig rapp, från en ung tjej, med bitande kritik mot följderna
av EU–politiken, var det köpenhamnaren Jörgen Petersens tur att
hälsa demonstranterna. Han nöjde sig inte med det, utan hälsade
oss också välkomna till Köpenhamn i december 2002 när det
planeras demonstrationer mot EU, med anledning av att Danmark då
kommer att vara ordförandeland.
– Vi
måste stärka den internationella solidariteten, sa Jörgen
Petersen.
Medan
Spartacus-kören med Mats och Spingo sjöng och fick sjunga Power
to the People i repris, så tog vi två steg bakåt (så där
ungefär) för att sedan i hyfsat snygga led kunna ta många steg
framåt i vår manifestation från Järntorget till Götaplatsen.
Att
vara del av ett demonstrationståg, som var så långt att man
varken såg någon början eller något slut, även om man gick i
första avdelningen, det är en härlig känsla. Och som vi
promenerade genom staden var det i stort sett idel glada miner på
åskådarna längs med promenadstråket. Åtskilliga var också de
som slöt upp i leden under vägen.
För de som
kom först
till slutstationen Götaplatsen, måste det ha varit en fantastisk
syn att stå uppe på trappan framför Konstmuseet och se hur
demonstrationståget böljade fram längs Avenyn. Hur det liksom
aldrig tog slut. Folk fortsatte att välla in på Götaplatsen
långt efter det att talen hade börjat. Totalt uppemot 20 000!
Här
bjöds det på tal för alla smakriktningar. Omedelbart efter att
irländaren Antony Coughlan hade talat antogs den första
resolutionen, som passande krävde respekt för den irländska
folkomröstningen.
Sören
Wibe, vice ordförande i Folkrörelsen Nej till EU och ordförande i
Socialdemokratiska EU-kritiker, citerade Berthold Brecht: ”Stora
män skriver pakter. Lille man, skriv ditt testamente.” Han visade
att EU är en elitstyrd stormakt och storföretagens favoritprojekt
och sade:
–
Vårt nej till EU är ett ja till världen, till solidaritet och
rättvisa.
Sedan
följde vänsterpartiets Gudrun Schyman.
– Framtidsdebatten
finns här idag och det är vi som bär fram den, påpekade hon och
gladdes åt att så många hade vågat trotsa våldet.
Per Gahrton, EU-parlamentariker
för miljöpartiet, uppehöll sig också mycket vid de
våldsamheter som inträffat i Göteborg både tidigare under
fredagen och under dagen före. Han såg det som att demonstranter
och poliser är kuggar i ett större spel, där det är andra som
drar i trådarna. Man kan inte bara skylla på de som utför
hantverket, sa han, de verkligt skyldiga sitter högre upp.
– Vi vill inte ha nån union i uniform, vi vill inte ha nån
union alls! Så sa Hans Lindkvist från Center-nej i sitt tal; och
med tanke på diskussionerna om enskilda staters inflytande inom EU
uttryckte han sig så här:
–
Medinflytande är inte det samma som att flyta med, bara döda
fiskar flyter med strömmen!
– Den
förbjudna staden vid Svenska Mässan, så kallade KPML(r):s
ordförande Anders Carlsson det avspärrade område där
EU-toppmötet i Göteborg ägde rum. I motsats till det, utropade
han Götaplatsen som EU-fri zon, som ett befriat område.
– EU-makten
demonstrerar sitt folkförakt. Men vi vägrar att acceptera att EU
är vårt öde, det är en hållning för masochister. Vi skall visa
respekt för folkviljan, inte för makten, sa Anders Carlsson vidare
och avslutade med en maning till fortsatt kamp efter denna dag:
– Tillsammans
är vi starka!
Till
kamp manade även Anton Flinck från Transports förbundsstyrelse.
Han gladdes över för att USA:s president Bush hade lämnat
landet.
– Men
det finns fler terrorister därinne, sa han och pekade mot Svenska
Mässan och EU-toppmötet, ut med dem!
– Vi
vill inte ha deras korruption och deras bordeller. Vi vill ha
jämlikhet och feminism. Vi vill kunna äta utan att bli sjuka. Vi
vill inte ha deras NATO och bomber och granater från USA. Vi vill
inte ha deras förbannade EMU, dundrade Anton Flink och avslutade
med orden:
–
Vi ses på barrikaderna mot EU och EMU
Sist ut som
talare var Jan Myrdal. Han nämnde att många av oss är kritiska mot
statskicket, vi har en formell demokrati. Men det är ingen formalitet, utan det är
viktigt att bevara det som erövrats av folkstyre.
Vidare
hävdade han att vi bör skapa största mojliga enhet för kravet
att Sverige måste lämna EU. Försvaret av Sveriges nationella
självständighet, det är inte chauvinism; däremot talade han om
Euro-chauvinism, om rasist-Schengen och om Festung Europa. Jan
Myrdal avslutade sitt tal med förhoppningen att vi skall lyckas
omvandla den negativa EU-opinionen till politik.
Som
avslutning på manifestationen antogs en resolution att
överlämnas till vice statsminister Lena Hjelm Wallén.
SUSANE VOSS HALLDIN |
