Med 54
procent mot och 46
procent för röstade Irland nej till Nicefördraget. Resultatet av den irländska
folkomröstning är ett stort bakslag för EU. När folket äntligen fick säga sitt blev
det ett rungande nej.
Omröstningsresultatet
är också ett nederlag för den irländska makteliten. Såväl regeringskoalitionen som
de båda ledande oppositionspartierna stödde ett ja i folkomröstningen.
Partierna
på nej-sidan var miljöpartiet De gröna,
republikanska Sinn Fein, Oberoende socialister och Kristen solidaritet (religiösa
konservativa). Tillsammans har de fyra av 166 platser i parlamentet.
I och med
det irländska folkets
nej har, enligt EU:s egna regler, Nicefördraget förvandlats till makulatur. En ändring
av EU:s fördrag kräver att alla medlemsländer godkänner (ratificerar) den.
Medlemsländerna är, som det brukar heta, fördragens herrar. Det är något
som är helt avgörande för att länderna inte ska tappa all kontroll över unionens
utveckling.
Trots
detta så säger nu EU:s ledning att Nicefördraget ska gälla: Business as usual.
Det
är ett slag i ansiktet på irländarna. Även om valdeltagandet var lågt (34,7 procent)
har en majoritet av de som gått till vallokalerna röstat nej. Nu får de besked om att
de röstat fel och att de själva får röja upp den röra de ställt till med;
folkomröstningen måste göras om.
Tala
om maktens arrogans!
Gäller
bara folkomröstningar där resultatet gillas av makteliten? Spelar det ingen roll alls
vad små länder i EU tycker? Vad händer den dag Sveriges riksdag, eller svenska folket i
en folkomröstning, säger nej till att ändra EU:s grundlag? Ska det vara fritt fram att
köra över oss då också?
Nicefördraget handlar inte om EU:s utvidgning,
som det ofta felaktigt hävdas. Det gör ingen skillnad att utvidga EU med gällande
Amsterdamfördrag som grund.
Günter
Verheugen, EU-kommissionär med ansvar för utvidgningen, har faktiskt rätt när han
hävdar att förhandlingarna med kandidatländerna inte påverkas av den irländska
folkomröstningen: Vi kommer att fortsätta med samma hastighet.
De
nya medlemsländernas antal röster i EU:s ministerråd och antal platser i EU-parlamentet
kan i stället skrivas in i deras anslutningsfördrag. Så gjorde man när Sverige gick
med i EU.
Nicefördraget
föreskriver dessutom att den nya röstfördelningen i ministerrådet träder i kraft den
1 januari 2005 oavsett om EU vid den tidpunkten är utvidgat eller ej.
Den
fördelningen av platser i EU-parlamentet kommer att införas ett år tidigare, den 1
januari 2004 också det kommer att ske oavsett om det har tillkommit några nya
medlemsländer.
Med
andra ord: Alla länder undantaget Tyskland och Luxemburg förlorar
parlamentsplatser om tre år, och de små länderna förlorar röstvikt om fyra år, även
om EU fortfarande bara har 15 medlemsländer.
Nicefördragets verkliga innehåll är att göra EU
mer centralstyrt, mer dominerat av de stora medlemsländerna och att ta nya steg i
riktning mot en statsbildning. Vetorätten tas bort på ett trettiotal områden. Det
innebär att överstatligheten ökar och att ett enskilt medlemsland får ännu svårare
att stoppa lagar man inte vill ha.
De
stora ländernas makt ökar på de smås bekostnad i framför allt ministerrådet. Det
medför att även ett utvidgat EU kan domineras av främst Frankrike och Tyskland.
Dessutom tas nya steg i riktning mot att göra EU till en militär union, rustad att
skicka soldater, stridsflyg och krigsfartyg runt om i världen där EU:s stormakter ser
sina intressen hotade.
Det
är den utvecklingen som irländarna har röstat nej till. Att landets inflytande minskar
i och med Nicefördraget och att den irländska neutraliteten är oförenlig med EU:s
militarisering har varit nej-sidans huvudargument i Irland.
GÖSTA TORSTENSSON
Tillbaka eller Startsidan
|