Med 54 procent mot och 46 procent för röstade Irland nej till Nicefördraget. Resultatet av den irländska folkomröstning är ett stort bakslag för EU. När folket äntligen fick säga sitt blev det ett rungande nej.

Omröstningsresultatet är också ett nederlag för den irländska makteliten. Såväl regeringskoalitionen som de båda ledande oppositionspartierna stödde ett ja i folkomröstningen.

Partierna på nej-sidan var miljöpartiet  De gröna, republikanska Sinn Fein, Oberoende socialister och Kristen solidaritet (religiösa konservativa). Tillsammans har de fyra av 166 platser i parlamentet.

I och med det irländska folkets nej har, enligt EU:s egna regler, Nicefördraget förvandlats till makulatur. En ändring av EU:s fördrag kräver att alla medlemsländer godkänner (ratificerar) den. Medlemsländerna är, som det brukar heta, ”fördragens herrar”. Det är något som är helt avgörande för att länderna inte ska tappa all kontroll över unionens utveckling.

Trots detta så säger nu EU:s ledning att Nicefördraget ska gälla: ”Business as usual”.

Det är ett slag i ansiktet på irländarna. Även om valdeltagandet var lågt (34,7 procent) har en majoritet av de som gått till vallokalerna röstat nej. Nu får de besked om att de röstat fel och att de själva får röja upp den röra de ställt till med; folkomröstningen måste göras om.

Tala om maktens arrogans!

Gäller bara folkomröstningar där resultatet gillas av makteliten? Spelar det ingen roll alls vad små länder i EU tycker? Vad händer den dag Sveriges riksdag, eller svenska folket i en folkomröstning, säger nej till att ändra EU:s grundlag? Ska det vara fritt fram att köra över oss då också?

Nicefördraget handlar inte om EU:s utvidgning, som det ofta felaktigt hävdas. Det gör ingen skillnad att utvidga EU med gällande Amsterdamfördrag som grund.

Günter Verheugen, EU-kommissionär med ansvar för utvidgningen, har faktiskt rätt när han hävdar att förhandlingarna med kandidatländerna inte påverkas av den irländska folkomröstningen: ”Vi kommer att fortsätta med samma hastighet.”

De nya medlemsländernas antal röster i EU:s ministerråd och antal platser i EU-parlamentet kan i stället skrivas in i deras anslutningsfördrag. Så gjorde man när Sverige gick med i EU.

Nicefördraget föreskriver dessutom att den nya röstfördelningen i ministerrådet träder i kraft den 1 januari 2005 – oavsett om EU vid den tidpunkten är utvidgat eller ej.

Den fördelningen av platser i EU-parlamentet kommer att införas ett år tidigare, den 1 januari 2004 – också det kommer att ske oavsett om det har tillkommit några nya medlemsländer.

Med andra ord: Alla länder – undantaget Tyskland och Luxemburg – förlorar parlamentsplatser om tre år, och de små länderna förlorar röstvikt om fyra år, även om EU fortfarande bara har 15 medlemsländer.

Nicefördragets verkliga innehåll är att göra EU mer centralstyrt, mer dominerat av de stora medlemsländerna och att ta nya steg i riktning mot en statsbildning. Vetorätten tas bort på ett trettiotal områden. Det innebär att överstatligheten ökar och att ett enskilt medlemsland får ännu svårare att stoppa lagar man inte vill ha.

De stora ländernas makt ökar på de smås bekostnad i framför allt ministerrådet. Det medför att även ett utvidgat EU kan domineras av främst Frankrike och Tyskland. Dessutom tas nya steg i riktning mot att göra EU till en militär union, rustad att skicka soldater, stridsflyg och krigsfartyg runt om i världen där EU:s stormakter ser sina intressen hotade.

Det är den utvecklingen som irländarna har röstat nej till. Att landets inflytande minskar i och med Nicefördraget och att den irländska neutraliteten är oförenlig med EU:s militarisering har varit nej-sidans huvudargument i Irland.

GÖSTA TORSTENSSON 

Tillbaka eller Startsidan