kommissionen
föreslagit. En lång rad konkreta mål ströks av
stats- och regeringscheferna. Dit hörde förslagen om
att ta bort subventionerna till tobaksodling,
begränsa vägtrafiken och minska utsläppen av
växthusgaserna med en procent per år mellan
år 2012 och 2020, och att alternativa bränslen ska
stå för sju procent av energibehovet till bilar,
bussar och lastbilar 2010. I stället blev det
allmänna målsättningar.
På toppmötet i
Stockholm i mars antogs en rad dokument om
sysselsättning, ekonomisk politik och offentliga
finanser. Mycket i den politik som aviseras måste
nog vara svårsmält för många av Göran Perssons
väljare. I riktlinjerna för den ekonomiska politiken
betonas behovet av förändringar av regler och
institutioner på arbetsmarknaden. Det krävs
återhållsamma löneökningar och mer flexibilitet i
lönerna. Den yrkesmässiga och geografiska
rörligheten måste öka. Regler på arbetsmarknaden
som "hindrar sysselsättning" måste bort,
med vilket ofta menas försämrad arbetsrätt. I
rapporten om de offentliga finansernas roll för
sysselsättning och tillväxt uppmanas
medlemsländerna att skynda på med att förändra
skatte- och socialförsäkringssystemen. Speciellt
arbetslösa i låglöneyrken måste få "ökade
incitament" för att ta ett arbete.
Att binda upp EU vid en
preciserad tidtabell för utvidgningen var Sveriges
främsta mål med toppmötet i Göteborg. Det
misslyckades. Göran Persson fick nöja sig med något
justerade formuleringar. De säger att
medlemskapsförhandlingarna med de bäst förberedda
av de tolv kandidatländerna ska avslutas nästa år,
så att dessa länder ska kunna delta i valet till
EU-parlamentet i juni 2004. Något bindande datum blev
det däremot inte., vilket var Sveriges ursprungliga
mål. Göran Persson säger sig likafullt vara nöjd.
Men nöjda är också de länder som inte vill spika
något datum för utvidgningen - främst Tyskland och
Frankrike.
Regeringens främsta
ambition med ordförandeskapet var att göra svenska
folket mer positiva till EU. Inför starten i januari
sade utrikesminister Anna Lindh att hon hoppades på
en mer engagerad och entusiastisk svensk EU-opinion.
Regeringen satsade
stort på att popularisera EU. Gratisbroschyrer,
tidningsannonser och reklammaterial vräktes över
svenska folket. Och de 80 mötena spreds ut på 44
olika orter över hela landet. Notan på 835 miljoner
kronor blev också den dyraste någonsin för ett
ordförandeskap.
Även denna
charmoffensiv misslyckades. I själva verket har
svenskarna blivit mer negativa till EU-medlemskapet
under ordförandeskapet. Det visar EU-kommissionens
Eurobarometer. Undersökningen, som omfattar samtliga
15 EU-länder, genomfördes i april och maj.
Omkring 1.000 svenskar
fick svara på frågan om EU-medlemskapet är "en
bra sak" eller " en dålig sak".
"Dålig" svarade 37 procent, en ökning med
fyra procentenheter jämfört med i höstas.
"Bra". svarade 33, en minskning med en
procentenhet. Det är framförallt personer som
tidigare inte tyckt någotdera, som nu bestämt sig
för att se negativt på EU.
- Om det fanns
förväntningar på att EU-ordförandeskapet skulle
göra svenskarna mer positiva till EU s var de
grundade i politiskt önsketänkande., säger Sören
Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs
universitet.
Det av Anna Lindh
efterlysta engagemanget kan man dock inte klaga på.
Men det blev kanske inte som hon och Göran Persson
hade tänkt sig. Varhelst EU:s maktelit kommit på
besök - Umeå, Lund, Uppsala, Örebro, Stockholm,
Östersund, Karlskrona, Södertälje, Växjö, Malmö,
Jönköping,, Halmstad,, Västerås, Nyköping, Visby,
Göteborg etc etc - möttes de av demonstrationer och
andra protestaktioner. Inte sedan 1994 har
EU-motståndet varit så synligt, levande och
mäktigt. Vid det avslutande toppmötet i Göteborg
samlades 16.000 personer till den största
anti-EU-demonstrationen som någonsin genomförts i
Sverige, ja, förmodligen i något EU-land.
- Vår ambition var att
under tippmötet manifestera den folkliga opinionen
mot EU på ett fredligt sätt och det lyckades vi med
över förväntan., säger Ingela Mårtensson, förste
vice ordförande i Folkrörelsen Nej till EU och en av
organisationerna bakom den mäktiga demonstrationen i
Göteborg.
GÖSTA TORSTENSSON
Kritiska EU-fakta Nr 71 September
2001
|