Kött från EU-länder bär på salmonella

Vart fjärde parti fläskkött som införts från andra EU-länder är smittat med salmonella, enligt Livsmedelsverket. Detta trots att köttet ska vara garanterat salmonellafritt enligt den "salmonellagaranti" som infördes när Sverige gick med i EU 1995.

Sverige har tidigare till stor del lyckats bemästra salmonellan bland annat genom en systematisk kontroll av vissa livsmedel. Kontrollen skedde vid gränsen och finansierades genom avgifter.

Varje parti kött stoppades i väntan på analysresultat. Det kan vi inte längre. Gränskontrollen är olaglig inom EU. Från 1995 utförs denna systematiska kontroll endast på kött som importeras från länder utanför EU.

I medlemsskapsavtalet fick Sverige en "garanti" för att övriga länder skall undersöka om kött som exporteras till Sverige är salmonellafritt och förse varje parti med ett särskilt intyg om detta.

Förutom kontroll i utförsellandet utförs stickprovskontroller i mottagar- landet. Ansvarig tillsynsmyndighet i Sverige är Livsmedelsverket 

Livsmedelsverket testade förra året 72 köttpartier som infördes i Sverige från EU. Vart åttonde av dessa visade sig vara smittade  med salmonella. Proverna gällde 29 nöt, 24 svin och 19 kött från fjäderfä. Av svinköttet visade sig drygt vart fjärde parti innehålla salmonella. Undersökningen visar att salmonella är vanligast i svinkött från Tyskland. Av tio under- sökta partier var fem smittade.

"Salmonellagarantin" innebär att färskt, kylt eller fryst kött av nöt, svin och fjäderfä som kommer från något annat EU-land ska testas vid den anläggning varifrån det skickas. Denna "garanti", som skulle ersätta införselkontrollen vid gränserna, fungerar uppenbarligen inte.

Inger Wikström, veterinärinspektör på Livsmedelsverket, menar att en flora av särskilt resistenta stammar av salmonella riskerar att få fäste i Sverige, multiresistenta stammar som även kan överföras till andra bakterier. Av 14 analyserade bakteriestammar i det smittade köttet visade sig nämligen vara resistenta mot någon antibiotika.

MINNA PYYKÖLÄ


Kritiska EU-fakta Nr 72 December 2001

Tillbaka eller Startsidan