EMU - SKOLAN 

Omröstningen närmar sig


Sören Wibe,
ekonomiprofessor,
ordf i Socialdemokratiska
EU-kritiker och andre vice
ordf i Folkrörelsen Nej till EU 

Molnen skingras. Statsministern talar äntligen om när folkomröstningen om EMU skall hållas. Allt pekar nu på våren 2003, en tidpunkt som egentligen är alldeles för tidig. Det bästa hade givetvis varit att vänta och se hur EMU fungerar över en hel konjunk­turcykel, dvs. kanske ytterligare 2-3 år. Och det nästa bästa hade varit att vänta åtminstone ett år efter riks- dagsvalet, så att saken hunnit debatterats ordentligt.

Men EMU-motståndarna sätter, som vi vet, inte dagordningen, det gör anhängarna. Det var inte annat att vänta att de skulle sikta på en tidpunkt som verkar bra deras del.

Säkerligen är omröstningen koordinerad med den omröstning som skall ske i England. Där är motståndet mycket hårdare, och stabilare, än här, och givetvis vill man då ha den svenska omröstningen först.

Opinionssiffrorna går just nu ja-sidans väg, men det finns ingen anledning att misströsta. Under ett år kan mycket hända. EU-kommissionen har nyligen tagit Tyskland (och Portugal) i örat för att man har ett för stort budgettunder­skott, och det kan bli en god läxa för dem som på allvar tror att EMU är ett medel för att föra en expansiv finanspoli­tik "Spara mer i det offentliga" det är vad EU-kommissionen säger, både till Tyskland och övriga EMU-medlemmar. Och de gör det med stöd av EMU:s grundlag, kapitel "Stabilitetspakten".

Konjunkturbarometern faller fortfa­rande. Det EMU som skulle lösa Europas ekonomiska problem gör entré tillsammans med stigande arbetslöshets­siffror och fallande börser. Det kunde börjat bättre.

Utgången av omröstningen i Sverige hänger på många saker. En är organiseringen. Min bestämda uppfattning är att vi denna gång skall gå fram varje organisation för sig, enade av ett nätverk där deltagande organisationer informerar varandra om sina kampanjer. Att tänka sig en "styrelse" eller gemensam kampanjledning är fåfängt. EMU-motståndet bör visa hela sin bredd och varje organisation bör, liksom fallet är på Ja-sidan, att rikta in sig mot just sin speciella målgrupp.

Centerpartiets inställning kan bli avgörande. Om Centerledningen vågar på allvar föra ut det EMU-motstånd som partiet tagit ställning för, så kan det rädda såväl partiet som omröstningen. Om Centerpartiet tvekar, eller i värsta svänger i frågan, blir läget mycket svårare. Sakligt betyder kanske Centerledningens beslut kanske inte så mycket, men mediamässigt är det en stor sak Tre partier bakom Nej-sidan är 50 procent mer än bara två.

Det är vidare uppenbart att Nej-sidan inte skall acceptera den enkla formuleringen Ja eller Nej till EMU, utan rikta ljuset mot det verkligt konkre­ta: Vill du behålla eller avskaffa den svenska Kronan?, Vill du har mer eller mindre union? Vill du ha mer eller mindre centralstyrning från Bryssel? Vill du att Sverige skall bestå som självständig nation? Så skall frågorna ställas, för att riktigt beskriva det konkreta innehållet en EMU-anslutning.

Kan vi föra ut att det är det saken handlar om så vinner vi.

SÖREN WIBE


Kritiska EU-fakta Nr 73 Februari 2002

Tillbaka eller Startsidan