Postfascist utarbetar ny EU-konstitution

I Italien har mediekungen och mång­miljardären Silvio Berlusconi under sina första åtta månader som premiärminister gjort sig känd för sin impulsiva politiska stil. Han får fortfarande lite över 50 procent av folkets stöd - i alla fall om man skall tro opinionsmätningarna. Men strax efter valet i maj förra året hade han stöd av nära 70 procent.

Senaste utspelet, att legalisera bordellverksamhet, ledde till kraftiga protester från katolska kyrkan. 


Bild: Robert Nyberg

De enorma polis- och militärpolisaktioner som sattes in mot demonstranterna under G8-mötet i juli förra året, med blodiga attacker mot radikala massmedierepresentanter, misshandel av häktade och dödskjutningen av anarkisten Carlo Giuliani, var en dålig start för Berlusconis högerregering.

Försämringar i arbetsrätten, framför allt borttagandet av lagen som förbjuder avsked utan saklig grund, och nerskärningar av pensions- förmåner med mera, har fått de stora fackliga organisationerna att gå ut flera stora strejker, något som sedan november förra året ställt till stor oreda i tåg-, flyg- och busstrafiken.

Politiken för att privatisera inom skolan och vården möter också starka protesten. Flera gymnasier och andra skolor har ocku­perats av sina elever.

En annan fråga där även många katolska potentater uttalar kritik mot regeringen är regeringens omdebatterade lagförslag som allvarligt hotar invandrares ställning i Italien. Bland annat skulle förslaget leda till att invandrarbarn över 18 år inte får bo kvar i Italien om de inte har en fast anställning. Till och med jesuiterna har protest­erat mot detta.

Nyligen avgick utrikesministern Ren­ato Ruggiero i protest mot att vissa minist­rar uttalat sig kritiskt mot euron och att Berlusconi inte markerat en tydlig positiv hållning till den nya valutan. Eftersom den liberale Ruggiero hade ett starkt stöd från internationella storfinanskretsar - han var tidigare ordförande i WTO - ledde hans avgång till en smärre kris i utrikesrelationer­na. Att Berlusconi sagt att Gianfranco Fini är trolig kandidat till utrikesministerposten har gjort att flera EU-ledare skruvat på sig av obehag. Efter den misslyckade bojkotten mot att Österrike släppte in högerextremister i regeringen anser sig övriga EU vara tvungna att ta skeden i vacker hand.

Medan Berlusconi försöker bygger upp sin maktbas med populistiska utspel och framträdande i TV är Fini en mycket duglig och slipad politiker. Han har gått den långa vägen med karriär först i det fascistiska ungdomsförbundet för att sedan bli handplockad till partiets högsta ledning av Almirante (den fascistledare som efterträdde Mussolini 1946). Slutligen tog han över ordförandeposten i början av 90-talet och var drivande för att omvandla det gamla fascistiska MSI till det populistiska höger­partiet, och numera regeringspartiet, Allianza nationale.

Att Berlusconi sätter in Gianfranco Fini som Italiens representant i det EU-konvent som ska utarbeta EU:s nya konstitution väcker protester långt utanför Italien. Men EU:s utrikesministrar har ändå accepterat Fini på den viktiga EU-posten och därmed att grundlagarna för ett alltmer federalistiskt EU i hög grad kommer att påverkas av en person som för tio år sedan hyllade Mussolini som en av 1900-talets största politiken.

GÖRAN DROUGGE


Kritiska EU-fakta Nr 73 Februari 2002

Tillbaka eller Startsidan