|
Utredningens
uppdrag har varit att analysera vilka instrument
som kan användas för att stabilisera ekonomi och
sysselsättning inom EMU när inte räntan och valutan
finns till hands. Särskilt skulle man beakta
finanspolitikens roll och vad som kan göras för att främja
ökad löneflexibilitet.
Flexibla
löner kan åstadkommas bland annat genom kortare avtals-
perioder, omförhandlingsklausuler i avtalen och resultatlöner.
Utredningen
menar att ett EMU-medlemskap i ett kortare perspektiv kan
leda till ökad samordning av löneförhandlingarna, men
att det på längre sikt är troligt med en mer
decentraliserad lönebildning.
Men
oavsett vilket, görs bedömningen att "nominell löneflexibilitet
sannolikt endast till liten del kan kompensera för förlusten
av egen penningpolitik".
Vad
gäller finanspolitiska beslut om skatter och utgifter i
konjunk- turpolitiskt syfte anser utredningen att det
kan vara svårt att genomföra sådana på ett framgångsrikt
sätt. Sådana åtgärder bör därför användas först
vid stora fall i BNP. Mer positiv är
man till effekten av att låta de så kallade
automatiska stabilisatorerna verka fullt ut.
Det
rör sig om inkomster och utgifter som förändras
"automatiskt" i takt med konjunkturen, främst
inkomstskatter och arbetslöshersersättning.
Enligt
en undersökning har automatiska stabilisatorer dämpat
konjunktursvängningarna i ett urval av OECD-länder med i
genomsnitt en fjärdedel under 1990-talet. Sverige tillhör
de länder där effekten har varit störst.
Utredningen
vill också se en höjning av överskottsmålet för de
offentliga finanserna till 2,5 eller 3 procent av BNP för att säkra en marginal till bötesgränsen
i EMU:s stabilitetspakt. Andra förslag är införande
av en temporär konjunkturskatt och variationer i
arbetsgivaravgifterna. Mer tveksam är man till så
kallade buffertfonden som LO vill ha.
Det
torde vara svårt för regeringen art använda
utredningen offensivt inför EMU-folkomröstningen.
Utredningen har inte alls kunnat visa att det med någon
säkerhet går att upprätthålla sysselsättningen som
EMU-medlem med hjälp av de alternativ till
penningpolitiken som föreslås. Tvärtom är slutsatsen
"att det vid ett deltagande i valutaunionen kan bli
svårare att föra en framgångsrik stabiliseringspolitik
än vid ett utanförskap".
Göran
Persson och Bosse Ringholm har också varit påtagligt återhåll-
samma i sina kommentarer till utredningen förutom på en
punkt. De avvisar förslaget om att inrätta ert
finanspolitiskt expertråd, som skulle få ett starkt
inflytande över finanspolitiska beslut.
Tommy
Jansson
Kritiska EU-fakta nr 74 Maj 2002
|
