Syftet med EU:s krishanteringsstyrka är att rycka ut till kris­härdar på ett avstånd av 4 000 kilometer från Bryssel. Styrkan ska kunna utföra uppgifter, som definieras i grader av styrkeinsats. Den mjukaste insatsen är fredsuppehållande. Den hårdaste är fredsframtvingande. Det innebär att hålla stridande styrkor åtskilda. Om det misslyckas blir det krig.

Storbritanniens försvarsminister, Geoff Hoon, menade på EU:s ministermöte i november att de massiva bombningarna av Afghanistan kunde tolkas som "fredsframtvingande" och att fortsatt militär närvaro i Afghanistan kunde tolkas som "åtskiljande av stridande parter". Därmed skulle de krigshandlingar som USA och Storbritannien utfört mot Afghanistan vara tillåtliga enligt Petersbergsuppgiftema som ju reglerar EU:s militära åtaganden. Blir detta allmän tolkning är det ju fråga om det finns några begränsningar kvar för EU som framtida aggressor och ockupant.

Vid toppmötet i Laecken i december skulle EU:s stats- och regeringschefer deklarera att EU:s militära krishanteringsstyrkor ska vara fullt operativa från den 1 januari 2003. Men planerna håller inte.

Vid en så kallad kapacitetskonferens som hölls i Bryssel november konstaterade EU-ländernas försvarsministrar att den militära styrkan bara är komplett till två tredjedelar.

De allvarligaste bristerna är saknaden av transportflygplan med lång räckvidd, fungerande underrättelsetjänst och stridsledningsstaben Andra brister gäller lufttankningsförmåga, attackhelikoptrar och militärpolisen

Sveriges militäre Överbefälha­vare, Johan Hederstedt, som deltog på kapacitetskonferensen tror att EU :s krishanteringsstyr­ka i valda delar kan vara tillgänglig för mindre, temporära uppgifter nästa år.

- Men det viktigaste är nu att vi övar inte minst ledningsfunktionerna. Sedan måste självfallet den politiska relationen mellan EU och Nato fungera innan hela systemet kan vara fullt användbart. Det gör det definitivt inte i dag.

UNDER DET SENASTE halvåret har det pågått en aktiv diskussion inom EU om möjligheterna att utvidga mandatet för krishanteringsförmågan till att också omfatta ett gemensamt försvar av territoriet. EU:s utrikes- politiske talesman Javier Solana har fått uppgift att studera möjligheten av en sådan utvidgning av mandatet.

Enligt Belgiens premiärminis­ter Guy Verhofstadt, som var ordförande i Europeiska rådet under hösten 2001, har konsensus vuxit fram bland EU-länderna om att EU måste utveckla ett gemensamt försvar. Till och med Österrike, liksom Sverige ett militärt alliansfritt land, har sagt att man är beredd att delta full ut i EU:s försvarsinitiativ.

EU-stormakterna Tyskland och Frankrike vill förvandla EU:s interven- tionsstyrka till ett regelrätt europeiskt försvar. Det uttalade EU:s ledarduo för första gången gemensamt vid deras bilaterala toppmöte i franska Nantes i november förra året. Hittills har den EU-styrka som är under uppbyggnad begränsats till militära operationer utanför EU. "Men en sådan begränsning går inte att göra", skriver de tyska och franska regeringarna i sin gemensamma deklaration. "Insatsstyrkan måste ses i perspektivet av ett gemensamt europeiskt försvar

Kritiska EU-fakta nr 74 Maj 2002