|
De
flesta av utredningens förslag var rimliga – många
skulle också kunna införlivas oavsett EMU-medlemskap. Några
förslag har jag i ett särskilt yttrande tagit avstånd
från. Vi ekonomer har olika värderingar till exempel om
vilken arbetslöshet som måste accepteras och hur stor
makt experter ska ges över politiken.
I
media verkar frågan gälla om vi ska använda euro
i stället för kronan som betalningsmedel. Men både
dollar och euro kan man redan i dag ofta använda. Idag
och än mer framöver är det med plastkort, giro,
kuponger etc. man betalar det mesta. Kontanter blir som i
USA begränsat till den typ av affärer som man inte vill
ha registrerade.
Det
ekonomiskt relevanta är inte vilken valuta man har plånboken
utan just de frågor som arbetar med, att den svenska
riksbanken försvinner och därmed våra möjligheter au
parera små, större kriser och katastrofer genom att
snabbt ändra räntorna och styra kronans kurs. Ett andra
huvudområde har varit att EU:s stabilitetspakt kan förbjuda
stora budgetunderskott och därmed hindra insatser mot företagskriser
och stor arbetslöshet.
Utredningens
svar blir att Sverige måste en arbetslöshet på lägst
fyra procent, låta arbetslösheten stiga en del innan man
sätter in motmedel och att dessa är mindre effektiva än
de vi har idag. Mot riktigt allvarliga kriser finns få
motmedel och sådana ”får” därför inte (uppgav
man på presskonferensen). Framförallt lönebildningen
ska hindra detta. Löneutvecklingen är lätt mäta och
blir därmed det absolut viktigaste måttet i ekonomin. Ökar
lönerna snabbare än övriga EMU ska den ekonomiska
politiken stramas åt, arbetslösheten öka, vinsterna
och lönebetalningsförmågan pressas ned. Svensk
arbetsmarknad måste därför bli mer ”flexibel”
sägs det.
Enligt utredningen domineras EMU-området av två
huvudtendenser; den fackliga organisationsgraden faller
snabbt, vilket förstärker trenden mot en allt mer
decentraliserad lönebildning. Vi vet att löneökningarna
i EMU i genomsnitt ligger under tre procent per år mot
kanske 4,5 procent i Sverige. De tre procenten motsvarar
den europeiska centralbankens låga inflationstal och en
viss ökad produktivitet
Bakom
de svenska talen ligger också skilda utvecklingar för
olika grupper. Ekonomisk utveckling sker sker i olika takt
i olika delar av ekonomin. Brister eller överskott på
speciell arbetskraft uppstår ständigt, särskilt för de
grupper där utbildningstiderna är långa och det därmed
och det därmed blir svårare att snabbt fylla vakanser.
Ingen ekonom kan objektivt bestämma att en grupp ska ha
en viss lön i förhållande till en annan grupp. Däremot
verkar det finnas enighet om att industrin ska vara löneledande
samtidigt som skolan måste ges extra pengar och kvinnolönerna
generellt måste upp. Vår hittills obesvarade 10 000
kronorsfråga gäller därför om vi både klarar att någras
löner ökar snabbare än andras och att ge alla en rimlig
löneutveckling samtidigt som löneökningarna i
genomsnitt bara ska öka med tre procent per år. Och
detta inte bara ett par år utan kanske i decenniurn efter
decennium.
Här
finns inget givet svar i alla fall ser jag idag
inte hur lösningen skulle se ut. Den av många omhuldade
amerikanska modellen ger oss inte någon ledning eftersom
inflation och nominella löneökningar oftast ligger klart
över tre procent. Men kanske valsedeln i EMU-omröstningen
i stället för frågan om bytet av sedlar,
skulle ha texten ”och ha en löneutveckling i
takt med EMU-området (tre procent)».
Roland Spånt
Chefsekonom vid TCO
Kritiska
EU-fakta nr 75
Juni
2002
|
