Den holländske journalisten Erik Wesselius:
– Euron är ett beställningsverk från storföretagen inom EU

Den holländske journalisten Erik Wesselius anser att EMU-ländernas gemensamma valuta euron är resultat av storföretagens lobbyarbete alltsedan 1980-talet.

Erik Wesselius arbetar för Corporate Europe Observatory i Amsterdam, ett slags alternativ tankesmedja som bevakar hur storföretagen agerar inom EU. Enligt honom finns otaliga exempel på hur förslag från företagslobbyisterna senare återkommit hos EU-kommissionen.

Eric Wesselius

En av de viktigaste organisa­tionerna är ERT, European Roundtable of Industrialists, som bildades av dåvarande Volvochefen P G Gyllenhammar.

En av ERT:s högst prioritera­de frågor var en gemensam valuta inom EU. Därför bildades1987 en ny lobbyorganisation, ÅMUE, Association for the Monetary Union in Europe.

Under sitt första år hade AMUE ett tydligt formulerat uppdrag; att se till att EMU hamnade ordentligt på EU:s dagordning.

- Vid den här tiden var inte EMU en självklarhet, och stöd från industrin var mycket viktigt, säger Erik Wesselius.

Under åren som följde bildandet 1987 bidrog AMUE till att, såsom man skriver på sin egen webbsida, "övertyga politiker om behovet" av en gemensam valuta och ett fast datum för starten av valutaunionen.

AMUE drev först kampanj för att EU skulle besluta att införa den gemensamma valutan, och för att en bestämd tidtabell för denna skulle skrivas in Maastrichtfördraget.

Sedan arbetade AMUE i nära samarbete med EU-kommissionen för att "skapa trovärdighet för den monetära unionen" och utarbeta de praktiska detaljerna kring övergången till euron.

AMUE rådfrågas ofta i monetära sammanhang av EU-kommissionen formellt liksom informellt. "Det är ett sätt att arbeta som bygger på förtroende", förklarar AMUE:s generalsekretera­re Bertrand de Maigret. "De ringer oss, vi ringer dem, de stämmer träff och vi diskuterar.

– Jag tillhör inte dem som kritiserar kommissionens tjänstemän. De är väldigt öppna för diskussion, i alla fall i monetära frågor". Enligt ÅMUE:s ordförande Etienne Davignon har regeringar alltid varit intresserade av att lyssna på AMUE: 

– De kommer till våra plenarmöten i olika länder. Statsministrarna brukar hålla tal, och riksbankscheferna är också med."

AMUE-direktörerna har således spelat en avgörande roll i processen att avskaffa de nationella valutorna och införa en enhetsvaluta i EU-området. Som EU-kommissionens dåvarande ordförande Jacques Santer tacksamt erkände 1998: "AMUE:s medlemmar har varit en starkt pådrivande kraft bakom EMU-projektet. Många av era företag har spelat en ledande roll genom att tydligt hävda fördelarna med en gemensam valuta för den privata sektorn och för samhället stort.

Erik Wesselius tror att storföretagen är EMU:s enda vinnare.

- Storföretagen kan åtnjuta fördelar av den gemensamma valutan, men för småföretagen är det mest kostnader och nackdelar. De flesta småföretag arbetar ju inte internationellt. Så vad vinner en liten affär på euron?

EU:s gemensamma  valuta kommer att förstärka den våg av företagsuppköp som sköljt över Europa det senaste decenniet till följd av EU:s gemensamma marknad. Särskilt banker och försäkringsbolag har drabbats av fusionshysterin, allteftersom företagen letar större marknader, kostnadsbesparingar, fördelar med storskalighet och större vinstmarginaler. Svagare konkurrenter köps upp eller marginaliseras av nya bank- och försäkringsjättar. Tiotusentals jobb tror man försvinner och marknadsanalytiker förutspår att upp till hälften av bankfilialerna inom EU kommer att försvinna.

Rationaliseringen kommer inte enbart att drabba tjänster inom finanssektorn; en försiktig bedömning tyder på att den nya vågen av sammanslagningar och företagsbantningar inom unionen till följd av den gemensamma valutan kommer att slå ut vart tjugonde industrijobb.

Företag som tidigare organiserade sin verksamhet utifrån varje enskilt land agerar nu med hela Europa som utgångspunkt. Euron påskyndar denna process genom att riva de sista hindren för kapitalets framfart på EU:s inre marknad.

Den monetära unionen förvän­tas dessutom ge resultat i form av allt intensivare konkurrens över gränserna. Euron kommer att möjliggöra snabba produktivitets- och prisjämförelser inom hela eurozonen och därmed förstärka trenden med omlokaliseringar till de mest konkurrenskraftiga områdena.

– Den tydligaste effekten blir att konkurrensen skärps mellan länder och regioner för att locka till sig investeringar, säger Erik Wesselius.

Gösta Torstensson

Kritiska EU-fakta nr 75 Juni 2002