Men
säkert kommer lilla Sverige på andra plats.
Tony
Blair i Storbritannien har ju snarast fått backa från
tidigare ståndpunkter, exempelvis när det gällt tågtrafiken.
Det blev helt enkelt för många olyckor och döda, när
vinsten fick gå före säkerheten. Och övriga länder
ska vi bara inte prata om... I Frankrike gick den
socialistiske statsministern Jospin och den konservative
presidenten Chirac samman om att inte privatisera energiförsörjningen.
De åkte till Bryssel och krävde gemensamt att EU skulle
göra undantag. De vann förstås!
Liksom
andra länder i EU struntar de i att slaviskt följa
direktiven. Därför lyckas de också förhindra en del värstingåtgärden
Men
Sverige störtar sig handlöst ut för allehanda stup med
bindel för ögonen, vart fall om EU lanserat förslagen.
Sverige är alltså snarast ett extremt land. Titta bara på
skolan. Utan att blinka har man låtit diverse frifräsare
starta egna friskolor, och på så sätt slå sönder hela
skol- systemet. Numera går de rika barnen i storstäderna särskilda
skolor, medan de fattiga går i förortsskolor med jätteproblem.
Socialt välbeställda barn undervisas på elitgymnasier
av universitetsutbildade lärare. De får upp till 35
lektioner veckan. Förorternas barn har tur om deras skola
får tag på lärare över huvud taget. Och på vissa
linjer får de - i strid med skollagen - bara 14 lektioner
veckan.
Bara
det kallas modernisering, så går vilka vansinnigheter
som helst igenom. Inte bara i skolan - titta på äldrevården:
min svärmors vårdhem i Södertälje privatiserades trots
att det blev dyrare! Man hade tagit principbeslut att 20
procent av verksamheterna skulle säljas ut, så då gällde
inte vanliga förnuftsskäl längre, trots att både
personal, de gamla och anhörigföreningen protesterade.
Stockholm
går längst av alla. Just nu ska man lägga ut hela
akutsjukvården på entreprenad. Det är världens
hittills största upphandling! Det handlar om 70 miljarder
kronor.
Och
nyligen försökte borgarrådet Kristina Axén Olin (m)
lägga ut socialvård på bolag. JO slog fast att det
inte var lagligt. Länsrätten slog fast detsamma. Ändå
försöker man nu driva igenom det hela genom att trixa
med paragrafer, och slira med bestämmelser. Det handlar
om att man till exempel ska kunna lägga ut utredningar om
fosterhemsplacering av barn på privata konsulter. Då
kan enskilda människor inte överklaga utlåtandet vare
sig till JO eller kammarrätt, och inte heller har de rätt
att kräva ut handlingarna. Enskilda individer kan alltså
råka mycket illa ut. Den enskildes rättsställning försvagas
dramatiskt.
Mer
omskrivet och omtalat har det väl varit att Stockholm
privatiserat allmännyttans bostäder, vilket fått till
följd att vanliga löntagare knappt har råd att bo kvar
i huvudstaden. De som haft nog hög lön för att få
banklån har kunnat köpa sin lägenhet, men ensamma
mammor som går på studiemedel kan hälsa hem. En
kvinnlig bekant fick frågan om hon "inte har några
rika släktingar, som kunde gå i borgen" när hon
fick nobben från banken.
Det
är skillnad mot andra huvudstäder i Europa, som går åt
motsatt håll och stärker det gemensamma! London, Paris,
Berlin och Rom öppnar man i stället för större
demokratiskt inflytande. Nyligen gick Paris borgmästare
Delanoe ut och berättade att han tänkte bygga billiga
bostäder för vanligt folk, med början i rika
stadsdelar. Det blev protester förstås, men Delanoe sa
bara helt lugnt: "Det är en principfråga. Det är
viktigt att motarbeta segregeringen." Hur har Sverige
någonsin kunnat få för sig att man skulle vara Landet
Lagom? Inget kunde vara felaktigare.
Margareta
Norlin
Debattör och frilansskribent
Kritiska
EU-fakta nr 75
Juni
2002
|