Målet är en fullskalig och världsomfattande privatisering
av den offentliga sektorn i alla länden Det är det pris
u-länderna ska betala för att Europa släpper sina
tullar på jordbruksprodukter.
Dokumentet är ett led i de förhandlingar
som man drog upp riktlinjerna för i Qatar i november förra
året. Medan 140 länder förhandlade om WTO:s framtid
finkammade "the back-room boys" (Guardian 17
april) de fattiga ländernas ekonomier för att hitta nya
marknader för sina företag.
Det
WTO-avtal som gäller tjänstesektorn, GATS (General
agreement on trade in services) såldes till u-länderna
som ett flexibelt avtal där varje land hade rätt till
reservationer mot en del privatiseringar. Vidare gjordes
vissa undantag för vatten, energi och postväsende. Det
var i den andan man beslöt sig för att fortsätta förhandlingarna
och första deadline sattes till 30 juni. Då ska
WTO-medlemmarna ha formulerat sina krav på de andra
medlemmarna.
Från hela världen kommer nu bestörta reaktioner över
EU-kommissionens
krav att undantagen ska slopas.
"Det
besannar våra värsta farhågor", säger Clare Joy
från den engelska organisationen World Development
Movement. "Det finns inga bevis för att avreglering
av vattendistributionen gynnar de
fattiga."
EU-kommissionen kräver till exempel att Egypten, ett land
som ofta lider av allvarlig vattenbrist, ska öppna hela
denna sektor för utländska företag. Samma krav ställer
man på Indien.
"Kraven står i konflikt med den indiska
konstitutionen", säger Benny Kuruvilla, som
representerar
den indiska organisationen Equations. "Vatten är
exempel på en resurs som ska användas i det allmännas
intresse."
Malaysia måste ta bort sina krav på att de utländska
investeringarna begränsas till 51 procent i försäkringssektorn.
Och generellt kräver EU att u-länderna slopar de
villkor som syftar till att utröna utländska
investeringars sociala eller miljömässiga konsekvensen
Katalogen kan göras lång över krav på tillträden till
mobilmarknader, finansiella tjänster och energi.
En rad organisationer, också svenska, har krävt besked av
sina regeringar om dessa dokument men hela tiden fått
nej. Avtalen berör inte bara u-länderna. Principen är
ju att alla offentliga monopol ska avskaffas och i England
krävde 262 parlamentsledamöter förra året en
utredning av konsekvenserna. Någon sådan har inte skett.
Den
svenska regeringen har blivit känd som en extremt
liberal förespråkare av global avreglering och frågan
är hur man kommer att ställa sig i mars nästa år ifall
andra länder begär att till exempel privata vårdföretag
ska få tillträde till den svenska sjukvården. Det är
nämligen då man ska svara på de krav som framförs
inom WTO.
Gunnar Ohrlander
Kritiska
EU-fakta nr 75
Juni
2002
|